Så har då höstens såpasäsong i TV börjat på allvar i och med att "Rederiet" åter samlade i varje fall den äldre delen av publiken framför TV-skärmarna. För att äntligen få reda på hur Emelie lyckades i sitt uppsåt att spränga Carl och Alexandra i luften. Det här med ond bröd död i såpasammanhang har ju gamla anor. Tänk bara på Dallas där Bobby ju återuppväcktes på ett synnerligen spektakulärt sätt på sin tid.
Den yngre publiken kommer väl troligen snart att sitta klistrad vid apparaterna för att följa den stora TV4-satsningen "Nya tider" som i hela 250 avsnitt, 5 dagar i veckan, kommer att skildra det unga kärleksparet Anna, 16, och Hugo, 26 - kvinnan av börd och mannen av folket. Bernt Callenbo, gammal TV-veteran, såväl regisserar som skriver manus. Start måndagen den 30 september kl 19.30 (så nu får man väl spela in Rapport i fortsättningen?)
Hällekis Kurirens kåsör kan som förste skribent (jag har i varje fall sett väldigt lite förhandsmaterial) berätta lite interiörer från den här nya såpan. Eftersom "jag var med".
Som nybliven folkpensionär gäller det ju att hitta fritidssysselsättningar. Dygnet i det här skedet av livet består nämligen av fritid helt och hållet. Så jag anmälde mig nyligen som statist till den här såpaproduktionen i hopp om att finna lite nya aspekter i tillvaron. Efter några dagar ringde en statistansvarig kvinna och undrade om jag kunde infinna mig kl 08.10 onsdagen i sista augustiveckan. Jodå, visst. Jag fick vägbeskrivning till inspelningsplatsen, en hangar på en numera nedlagd flygflottilj och med uppmaningen att vara iklädd kostym eftersom jag skulle spela klient på sitt första besök på det advokatkontor som har en central roll i "Nya tider".
Jag vet inte vilka föreställningar mina läsare kan ha om hur en inspelningsateljé ser ut. Som något stort, flott och vräkigt kanske. Mina egna tankar gick i varje fall i den riktningen. Men det här visade sig vara mer av en byggarbetsplats, som dock hade en struktur i all röra. Stenhård disciplin, hög kreativitetsfaktor och "koll på allt" var det som utmärkte jobbet för att skapa den här underhållningen åt svenska folket. Inuti hangaren fanns nämligen uppbyggt de olika inomhusmiljöer som finns med i "Nya tider". Advokatkontoret. Värdshuset. Tidningsredaktionen för att nu nämna några. Och det kan jag garantera - möblemang, konst, prydnadsföremål och allt smått och gott i övrigt är "äkta vara".
Det går åt rätt många statister varje dag. En "kollega" är ett verkligt proffs med ständigt nya uppdrag, berättade han. Hans roll den här dagen var att gå tvärs igenom advokatkontoret samtidigt som en av huvudpersonerna -Rico, som är nyutexaminerad jurist vars far äger firman- gjorde entré. Själv skulle jag spela Philipsson, Ricos första klient.
Min statistkollega berättade att hela 250.000 scener ska spelas in av "Nya tider". Det krävs så där 10-15 scener för att få ihop varje dags avsnitt om 30 minuter (varav ett antal minuter förstås är vanlig reklam) så var och kan alltså själv räkna ut att en tv-såpa snyter man inte fram ur tomma luften. Regissör Callenbo går noga igenom aktuell scen med skådespelarna, man diskuterar lite om kroppsställningar och gester och sedan repeteras scenen utan kamera. Och sen - pang sker inspelningen. "Tystnad" påkallas, därefter "3 sekunder", "kameran rullar" och slutligen "varsågod och börja". Bernt Callenbo följer tagningen från en monitor som samtidigt kan visa fyra kameravinklar. När scenen är klar kommer ett "Tack!" och är det något regissören inte varit riktigt nöjd med blir det snabb omtagning.
Två scener var jag med i och båda klarades med bara tre omtagningar. Först var det en scen där jag lite otåligt står och trummar mot receptionsdisken i väntan på att Rico ska komma ut från sitt kontorsrum och sedan i en avskedsscen efter avslutat ärende. Jag hade redan på morgonen fått manus i min hand, liksom en "mygga" (mini-mikrofon osynligt inlagd i håret) eftersom jag förärats med en replik: "Ja, jag väntar så gärna". Smala, jeansklädda effektiva bakgrundstjejer hade fixade allt detta men hann också med att visa var det fanns kaffe och statistpärm för ifyllande, innan jag lotsades in i ateljén.
Jag hade förstås också fått putsas upp lite grann inne i "sminket" där skådisarna satt i stolarna intill och pluggade repliker samtidigt som de förvandlades till sina rollfigurer. Så lite får jag väl skryta över att ha delat sminkloge med Annalotta Larsson, Beatrice Järlås och Ingrid Janbell, som jag kände igen och lite mårsade på, förstås. Men vad mina motspelare, dvs rollfigurerna Rico, Kristine och Therese heter i verkliga livet, lyckades jag inte lista ut eftersom jag dessvärre missat deras nunor från tidigare aktstycken. Kanske Alexander Tolstoy, Rebecca Ferguson och Aida Gordon. Jag får väl kolla när sluttexten rullar efter avsnitt 23, vilket om jag räknat rätt kommer att sändas onsdagen den 23 september.
Mitt eget namn lär väl dock inte komma med, vilket kanske möjligen kalenderbitarna kan ha synpunkter på trots att min insats väl kan anses tillhöra kategorin "minst antal repliker i tv-såpor". Om det nu blir någon alls. Enligt anvisningen i mitt manuskript kan nämligen Philipssons enda replik tas bort!
RIST
PS. Maila gärna dina synpunkter på mina kåserier - övriga hittar du i "arkivet".
Skicka till ramky@telia.com DS.