Den stora Stockholmsdraken har tagit sig före att blicka in i tiden på sistone och bjudit en hel del intressanta perspektiv på det här med tidsbegrepp från olika infallsvinklar. Hällekis Kuriren ska inte vara sämre eftersom även på våra breddgrader tidsaspekten är en påtaglig realitet. Varje fredag ska en ny utgåva presenteras för den alltmer växande läsekretsen. All strävan går ut på att hinna med alla åtaganden i tid. Sedan finns produkten där för att kunna konsumeras när läsekretsen har - ja, just det : TID.

Kinnekulle är ju ett resultat av ett geologiskt tidsbegrepp. Fast lite svårt att omfatta med tanke och förnuft eftersom allt ju hände för 'så himla länge se´n'. Men nog förstår man att urberget funnits sedan urminnes tider och att 'USA kl 3' inte bara är en enkel tidsformel utan också ger begreppet lite vidare perspektiv. Och var det inte just detta ballongfarare S A André var inne på när han 1897 besteg vårt berg för att skrapa lite under själva hjässan i jakt på en metod för att tidsbestämma disbasens (trappens) ålder. För den som vill ha lite motion finns det fortfarande möjlighet att klättra upp för en brant stig vid vars slut man kan beskåda lämningarna av den store Grännasonens mödor. Sist jag var där fanns vägvisning -hoppas den finns kvar- i form av rektangulär svart Kinnekulle-skylt med vit text. Ta dig gärna tid att göra den här utflykten som ger motion åt både kropp och själ.

Vår västvärdsliga tideräkning startade ju i och med Kristi födelse. Snart har det gått 2000 år sedan dess och millennieskifte väntar. Något som motses med spänning och förväntan. Och förmodligen blir det väl samtals- och skrytämne många år framåt om vad man gjorde just den sekunden när det första årtusendet gled in i det andra. Fast alla bryr sig inte. Författaren och förre biträdande generalsekreteraren Jan Mårtensson fick för ett tag sedan frågan om hur han skulle fira nästkommande nyårsnatt. 'Ja, jag går väl och lägger mig kl 22 som vanligt för att få mina åtta timmars nödvändiga nattsömn' svarade han på spörsmålet från sin herrgård utanför Askersund.

Vi har i våra trakter en del tidsperspektiv som känns viktiga. Att Olof Skötkonung döptes i Husaby kyrka år 1008 känner nog många till och är avstamp för en ny era.

En annan tidsstolpe och av annan dimension var Sköttorpsraset 1946 som dämde upp Lidan på senvintern och sedan åstadkom en islossning ingen varit med om i mannaminne. En gångbro och en järnvägsbro slets loss av krafterna och fördes bort av ismassorna.

Den smalspåriga LKJ (Lidköping Kinnekulle Järnväg) gick i graven i och med 50-talets slut för att 1960 bli till det som idag kallas Kinnekullebanan är relativt närliggande minne. (Med den gamla järnvägen reste grevar och baroner i fina salongsvgnar när de skulle in till sta´n. Fast den astmatiske baron Vilhelm drog sig verkligen inte för modernare fortskaffninigsmedel utan valde rälsbussen när den kom på 40-talet).

Näst sista krigsåret 1944 störtade ett flygplan på väg med hemvändande engelska soldater efter en felnavigering nära utsiktstornet på Kinnekulle och plöjde en bred gata bland de höga granarna varvid 12 unga människor omkom. Monumentet som minner om händelsen är vackert och stilrent, men också ett uttryck för en tidsålder som satt sina speciella tecken i historien. Andra minnesmärken i de närmast omgivningarna är däremot uttryck för helt andra bevekelsegrunder - alltså de kungliga namnteckningar som ristats in efter vederbörlig bergsbestigarmöda.

Ja, så här kan man hålla på att fantisera om tiden på olika plan. Men nu har jag inte tid att skriva längre. So long!

RIST

PS. Maila gärna dina synpunkter på mina kåserier - övriga hittar du i "arkivet". Skicka till ramky@telia.com