Mitt eget förhållande till midsommar har annars varit aningen kluvet i livet olika skeden. På Blomberg på 40-talet var det i alla fall väldigt traditionellt. Den finaste midsommarstången stod på disponent Carlssons gräsmatta. Disponent Carlsson var chef för Jubels och hade sommarstuga på Blomberg dit alla var välkomna att dansa kring stången. Sonen Carl-Hugo, som inte tyckte Carlsson lät särskilt fint, bytte namn till Folger och blev bl a framgångsrik trestegshoppare. Filmkamera hade han också. Så om inte nitraterna förändrats bör hans 8 mm-filmer från de här åren finnas kvar någonstans fortfarande. Själv tyckte jag vid filmvisningen senare på sommaren det var aningen lustigt att se min gamle far i svart kostym med väst och kubb samt knäppkängor dansa i ringen. Alla andra hade ljus sommarklädsel.

Lite mindre stelt var det på Brännebackens sommarhem nere i Nordskog lite längre fram i tiden. Dit kom ungdomar långväga ifrån och det var verkligen bultande ådror när jag som 9-åring exekverade " jag håller dig så kär, jag stiger dig så när" tillsammans med Astrid i Häggeliden som var favoritpartner just då.

Lika roligt var det kanske inte da´n därpå då det var traditionellt midsommarmöte i Västerplana. Men säkert kom det tusen deltagare så det var i alla fall mycket folk att titta på. En del satt på bänkar, andra på filtar i gröngräset. Högtalare fanns det till och med så att ingen stavelse av predikningen eller sångkörens framträdanden skulle gå förlorad. Att så många långväga kunde ta sig dit, har jag funderat på långt senare. Det fanns ju väldigt få bilar vid den här tiden och de som fanns gick på gengas. Men det är klart att många cyklade åtskilliga mil för att vara med på den här traditionella begivenheten. Man träffade sina gelikar och fick sin ranson av Guds ord. Under pausen var det kaffe eller läskedricka för oss barn på Storegårdens la´gårdsbacke där serveringsmadamerna dukat upp med vetebullar, kaffebröd och enorma smörgåsar på kakbröd med prickig korv och annat gott. Det avbrottet var välkommet.

Under ett antal tidningsår i Mariestad på 70-talet fick midsommaren en helt annan prägel. Jag vet inte riktigt varför men jag lyckades alltid dra nitlotten när det gällde vem som skulle vara i tjänst med block och kamera på midsommarafton. Vad det handlade om var att kuska från ena midsommarfirandet till det andra, knäppa en bild, samla in lite uppgifter och så hasta vidare till nästa plats. "Små grodorna" stod mig högt upp i halsen efter en sådan runda. 15-20 platser vill jag minnas det gick att mäkta med.

Men fint väder var det alltid, av någon anledning. Kanske just för att midsommarafton inföll på rätt dag, alltså den 23 juni.