Arthur Andersson från Hällekis var på sin tid mycket intresserad av bygdens historia och gjorde bl.a. en grundlig inventering av gamla torpsatällen på Kinnekulle. Han nedtecknade dessutom en hel del annat av historiskt intresse som var relaterat till Hällekis och Kinnekulle. Hällekis Kuriren kommer nu i en serie artiklar presentera "En kort historik över Hällekis" av Arthur Andersson, någon exakt datum då detta skrevs finns tyvärr inte angivet, men troligtvis var det någon gång under 1960-talet. Arthur gick ur tiden den 28 januari 1999 i en ålder av 92 år.

En kort historik över Hällekis - del 3
av Arthur Andersson

Sociala åtgärder

Sjukvård

Den rådande trångboddheten och bristen på sanitära anordningar gjorde att epidemier lätt utbröto bland de anställdas familjer, där särskilt barnen voro utsatta. Åren 1906 och 1907 rasade en difteriepidemi vid Hönsäter och i kringliggande trakt. I början av 1907 hade rapporterats 136 fall, varav 11 med dödlig utgång. Hellekis Aktiebolag hade låtit anställa en extra läkare på platsen och alla åtgärder skulle vidtagas, som av läkaren ansågs nödvändigt för hämmande av sjukdomens vidare spridning. Trots ytterst noggranna desinfektionsåtgärder uppträdde dock ytterligare fall. För att kunna lättare övervaka sjukdomen beslöts anställa en sjuksköterska i bolagets tjänst samt att vid Hönsäter under året uppföra en sjukstuga. Denna sjukstuga men anställd sjuksköterska är fortfarande i verksamhet och där finns även ett läkemedelsförråd. Barnafödslarna ägde i allmänhet rum i hemmen. Närhet till barnmorska var därför angeläget och önskvärt. Detta föranledde bolaget att 1908 bygga en bostad för barnmorskan. Byggnaden är numera arbetarebostad. Den av folkhumorn tilldelade benämningen "Storkebo" lever dock kvar.

Socialvård

Av gammalt rådde den ordningen att en arbetsgivare hade att själv sörja för sina anställda under deras ålderdom. Vid några tillfällen hade uppstått svårigheter att tillfredsställande ordna fattigvården vid Bolaget. Därför beslöt bolagsstyrelsen år 1910 att ett försörjningshem skulle byggas vid Hönsäter för en kostnad av kr 20.000 och man skulle då även anställa en föreståndarinna.

Men 1919 kom en ny lag, som föreskrev att åldringsvården skulle omhändertas av kommunen. Då upplät Cementbolaget försörjningshemmet med dispositionsrätt till kommunen. Numera är detta försörjningshem borta, då kommunen uppfört ett mera ändamålsenligt sådant vid Gössäter.

Bolaget gjorde 1911 en utredning med syfte att försäkringsmässigt ordna de anställdas pensionsfråga. Frågan uppsköts emellertid i avvaktan på Regeringens utlovade förslag. Samtidigt beslöts att till tjänstemännen lämna en ā två veckors årlig semester med skyldighet för de tjänstemän, som omhänderhava kassor att verkligen uttaga denna.

På framställning av arbetare anslutna till Godtemplarlogen beslöt bolagsstyrelsen 1899 att uppföra en samlingslokal jämte läsrum för bolagets arbetare. Byggnaden blev färdig 1901 och inreddes även med bostad för en arbetare såsom tillsyningsman av lokalen. Denna samlingslokal är fortfarande i bruk.

Tidigare har nämnts att Bolaget åt de anställda uppfört bagarestugor och brygghus. Även ett mindre badhus hade uppförts.

För att följa med tidens krav lät Cementbolaget år 1944 uppföra en maskinell tvättinrättning jämte badavdelning och bastu i Sjösäter. Bolaget har anställt en föreståndarinna, ett biträde och en värmeskötare. Husmödrarna få själva hjälpa till med tvätten och tack vare varmmangel kunna de efter några timmar och erlagd billig avgift återvända hem med tvätten, torr, manglad och färdig för förvaring. Denna inrättning är kanske den mest uppskattade av Cementbolagets åtgärder för de anställda.

Tidigare har även nämnts att Bolaget inrättat en vävskola och anställt en vävlärarinna. Vävskolan är sedan många år nedlagd.

Behovet av matservering för de anställda hade redan vid sekelskiftet gjort sig påmint. Först 1910 verkställdes planerna i samband med inrättandet av en hushållsskola för uppfostrande av dugliga husmödrar. Hushållsskolan byggdes och blev färdig 1912. Numera används den som Bruksmäss.

Kultur och undervisning

Från arbetarna hade gjorts en framställning, livligt understödd av stiftets dåvarande biskop, Hjalmar Danell, om Bolaget ville uppföra ett Kapell med begravningsplats vid Hönsäter. Församlingskyrkan ligger ca 8 km från Hönsäter. Det var lång väg att gå, och begravningar vintertid vållade stora bekymmer. Det provisoriska "bårhuset" kunde ej anses tillfredsställande. Under vägen vid dammen fanns en tunnel genom vilken förr alunskiffervagnarna framfördes till alunbruket. I denna vägtunnel förvarade man liken i väntan på begravningsdagen. Det minsta man kan säga om denna anordning är väl att den var i högsta grad otillfredsställande.

Bolagsstyrelsen beslöt därför tillmötesgå nämnda anhållan och efter många utredningar och förslag byggdes Hönsäters Kapell färdigt 1912. Bolaget beslöt även bekosta renovering av predikstol och dopfunt, som på 1600-talet skänkts av general Stake på Hönsäter till Österplana nu rivna gamla kyrka. Från denna tog man även till vara delar av det gamla altaret. Dessa gamla inventarier fick nu sin plats i kapellet liksom de 18 Stakeska vapensköldarna, vilka man även lät renovera. Kyrkogården utvidgades 1960 på intilliggande mark, som skänktes av Cementbolaget. Hönsäters Kapell med kyrkogård är överlämnad samtidigt med invigningen 1913 till Österplana församling.

Den äldsta folkskolan i Hönsäter tillkom genom en donation på 1860-talet av dåvarande ägaren till Hönsäter, makan till framlidne Greve Hugo David Hamilton. Donationen skulle verkställas av Hönsäters-godsets ägare, viket också skedde. Österplana socken delades 1974 i tvenne skoldistrikt. Det ålåg varje distrikt att svara för alla utgifter för skolväsendet. Hönsäter utgjorde norra distriktet och därför kom Hellekis bolag at bygga aven småskolan och järnvägsstationen. År 1901 fann kyrkostämman att rådande förhållanden stred mot då gällande folkskolestadga. Alla utgifter för skolväsendet i Österplana och Kestads socknar skulle bestridas gemensamt och befintliga skolbyggnader skulle inlösas av socknarna. Så skedde även och 1905 upplät bolaget skoltomterna till församlingen med nyttjanderätt för skoländamål.

Ideella föreningar

Föreningslivet är väl utvecklat i Hällekis. Bolagsledningen har alltid visat stort intresse för denna form av fritidsverksamhet. Föreningarna ha beviljats årliga anslag och även ekonomisk hjälp och annat stöd vid anläggningar för idrottsutövning.

Skytteföreningen är den äldsta nu verksamma föreningen. Redan år 1900 byggde bolaget en skjutbana, som med vissa mellanrum utbyggts och förbättrats på bolagets bekostnad. Från 1901 erhåller föreningen årligt bidrag till verksamheten.

Idrottsföreningen fick 1960 en ny idrottsplats. Cementbolaget upplät kostnadsfritt erforderlig mark och svarade för anläggandet, vartill medel även tillsköts av Riksidrottsförbundet. idrottsföreningen bidrog med frivillig arbetskraft.

Bandyföreningens "bandygryta" vid Sjöråsån tillkom 1961 med bolagets hjälp på liknande sätt som idrottsplatsen.

Till Folkets-Husföreningen, vars nybyggnad blev färdig 1951, skänkte bolaget tomtmark samt ett kontant bidrag på 50.000 kronor till inventarier.

Till övriga föreningar, som t.ex. Röda Korset, Kyrkliga Syföreningen, Pensionärsföreningen, Hällekis Musikkår, Egnahemsföreningen, Fiskeriföreningen m.fl. upplåter bolaget kostnadsfritt Samlingslokalen för möten och festarrangemang. En del av de nu nämnda erhålla dessutom årliga kontantbidrag.

Serviceanläggningar

Vad Hällekis samhälle i dag lider brist på är serviceanläggningar av olika slag. Detta har naturligtvis sin förklaring i senare tids utveckling på detta område.

För 20-25 år sedan fanns i Hällekis: slakteri med charkuteri, bageri och kafé, fiskaffär, konfektionsaffär, ostaffär, skomakeri och skrädderi, mjölkförsäljningsbutik och handelsträdgård. Allt detta är nu borta. Samhällsutvecklingen har ej kunnat följa med. Befolkningsökningen har ej varit tillräckligt stor för att möjliggöra dylika verksamheters existens. För närvarande är samhällets invånarantal ca 1000.

Bolagets tidigare markpolitik har möjligen varit ett visst hinder. Tomter ha sålts endast till bolagets anställda. Kommunen har sedan början av 1950-talet uppfört ett 40-tal egnahemsvillor i Gössäter och Forshem, ett byggnadstillskott, som skulle ha kunnat komma Hällekis till del, om kommunen förfogat över tomtmark där.

Bland bolagets åtgärder för service-anläggningar har tidigare nämnts tvätt- och badinrättning. Att nämnas i detta sammanhang bör även att cementbolaget år 1938 uppförde ett större affärshus i Hällekis. Detta är nu uthyrt till Hakonbolaget, som inrättat en modern snabbköpsbutik. Intill denna ligger en konsumbutik till vilken byggnad bolaget 1947 försålde tomtplats. Lägger man härtill att i Hällekis även finns en kiosk, så har man räknat upp samhällets nuvarande serviceanläggningar.

Vid järnvägens breddning till normalspår i början av 1950-talet kom bolagets järnvägstransporter att dragas från Hällekis station till Forshem, där man byggde en rangerbangård. Hällekis station kommer nu att indragas och lämnas obemannad. Persontrafiken skall också läggas ner. Trafikförbindelserna försämras avsevärt. Men detta är ju också en allmän företeelse, i och med att personbilen ökar i antal.

Varje familj i Hällekis är i dag beroende av tillgång till egen bil och biltätheten är därför ovanligt stor. Bilen har i dag blivit en del av boendekostnaderna, som dock kunnat hållas på någorlunda rimlig nivå tack vare bolagets hyror.

Läs alla delar: Del 1 - Del 2 - Del 3