Arthur Andersson från Hällekis var på sin tid mycket intresserad av bygdens historia och gjorde bl.a. en grundlig inventering av gamla torpsatällen på Kinnekulle. Han nedtecknade dessutom en hel del annat av historiskt intresse som var relaterat till Hällekis och Kinnekulle. Hällekis Kuriren kommer nu i en serie artiklar presentera "En kort historik över Hällekis" av Arthur Andersson, någon exakt datum då detta skrevs finns tyvärr inte angivet, men troligtvis var det någon gång under 1960-talet. Arthur gick ur tiden den 28 januari 1999 i en ålder av 92 år.

En kort historik över Hällekis - del 2
av Arthur Andersson

Planerna på en Cementfabrik vid Hönsäter

Att det gamla alunbruket blev nedrivet år 1873 bör nog också ses mot bakgrund av de yttre förändringarna, som skedde detta år. Det var nämligen det året, som dåvarande ägaren greve Gotthard Hamilton sålde Hönsäters-godset till kammarherren Carl Skjöldebrand på Hellekis säteri. Av de båda godsen bildade denne samma år ett familjebolag benämnt Hellekis Aktiebolag. Bolagsbildningen hade säkerligen tvenne huvudorsaker. Först kanske medelsanskaffning för Hönsäters-förvärvet men också ekonomiska möjligheter att på det gamla alunbrukets plats anlägga en cementfabrik. Man vet nämligen att undersökningar genast igångsattes i detta syfte. Av olika anledningar blevo dock planerna på en cementfabrik förverkligade först nära 20 år senare, eller närmare bestämt år 1891. Platsen för fabriken hade då också ändrats och förlagts strax intill Hönsäters hamn.

Bostadsbebyggelsen vid Hönsäter

När Hellekis Aktiebolag blev ägare till Hönsäter, fanns där förutom alunverket även en del andra verksamhetsområden, som drevs vid sidan om jordbruket. I nuvarande Sjösäters egnahemsområde låg ett tegelbruk, där man tillverkade såväl mursten som tegelrör. Vid Sjörås fanns en såg och en kvarn. Den senare med anor från 13-, 1400-talet. Den 14 juli 1415 bytte dåvarande ägaren av Hönsäter, Ficke Grupendal, till sig Sjörås kvarn av Biskop Brynolf i Skara. Dessutom förekom kalkbränning i ganska stor omfattning.

Var bodde då dessa anställda. Ja, de flesta hade sina små torpställen på och kring Kinnekulle. I Hönsäter fanns endast ett fåtal bostäder. En familjebostad bestod i regel av ett rum och kök. Familjerna voro i allmänhet stora, 7 ā 8 barn var ingen ovanlighet. Trångboddheten var enorm. Bekvämligheter fanns inga. - Underligt nog var enrumslägenheter förhärskande i Hällekis in på 1940-talet. - Hur kunde människor trivas och stå ut under dessa förhållanden? - Likväl finns det här anställda, vars förfäder i tre ā fyra generationer bott i Hönsäter. - Till närmaste affär hade man tre ā fyra kilometer. Man var van att gå på den tiden. Brödbakning skedde i särskilt uppförda bagarstugor. Tvätt utfördes nere vid sjökanten. Livet var primitivt i alla avseenden till långt in på 1900-talet.

De som bodde i sina torp hade det ingalunda bättre. Närmare en mils gångväg till arbetet var ej ovanligt. Vintertid gick man på obanade vägar och stigar. Därtill kommer att arbetstiden per dag var 12 timmar. Hustrun och barnen fick sköta om det lilla torpet. mannen var bara hemma för några timmars sömn.

Hellekis Aktiebolag insåg snart det ohållbara i denna situation. Man måste bygga bostäder nära fabriken. Så tillkom under en 10-års period kring sekelskiftet den nuvarande bruksgatan med "Falkängshusen", åtta till antalet, vardera med 6-8 enrumslägenheter. Dessförinnan hade redan 1875 de båda "Byggena" uppförts, främst för kalkarbetare. Husen rymde vardera 10 enrumslägenheter. Redan 1901 försökte man med egnahemsverksamhet. Då avsöndrades ett egnahemspmråde, som skulle kallas Hagalund, men senare omdöpt till Stakeklev.

De arbetare som ville bygga där, skulle betala en årlig tomthyra av 5 öre per kvadratmeter. De som ej voro anställda vid bolaget fick dessutom betala en avgäld en gång för alla av 15 öre per kvadratmeter.

Någon byggnadsverksamhet kom aldrig i gång så som man tänkt sig. Arbetarna hade inga medel att bygga för. Det hjälpte inte att bolaget sänkte den årliga tomtgälden till 1 krona per tomt, ej heller erbjudandet, att bolaget jämte tvenne andra skulle ikläda sig borgen för belopp intill halva byggnadskostnaden.

Bolaget skulle anlägga vägar inom området, men då ingen byggnadsverksamhet kom igång beslöt man att "detta arbete skulle fortsättas blott i den mån som billiga arbetskrafter finnas tillgängliga".

Som ytterligare stimulansmedel uppförde bolaget 1902 en byggnad i området för bagerirörelse. men arbetarna hade inte råd att köpa sitt bröd. I byggnaden inrättades därför år 1904 en vävskola och bolaget anställde en fröken Elsa Forsell som vävlärarinna.

Ännu år 1904 hade ingen arbetare anmält intresse att bygga i Stakeklev. Bolaget beslöt därför att själva bygga ett bostadshus med 4 enrumslägenheter. Beslutet ändrades senare på året till att omfatta fyra bostadshus istället för ett. Samma år beslöt man att bygga den s.k. "Förmansbostaden" med tvenne 2-rumslägenheter åt förmän vid cementfabriken. I stället för den nedlagda bagerirörelsen i Stakeklev byggdes en bagarstuga i Falkängen för arbetarna även som ett brygghus ved s.k. sandkasten vid sjön.

1905 erhöll bolagets kamrer "styrelsens medgivande att han med bibehållande af sin plats eger rätt gifta sig och att bosätta sig i trädgårdsflygeln" vid Hönsäter. Byggnaden hade tidigare varit helt upplåten åt ogifta tjänstemän. Åt bolagets kassör uppfördes följande år en tre-rumsvilla invid trädgården.

År 1907 träffade bolaget en uppgörelse med byggmästare J.Ljung om uppförandet av 4 enfamiljsvillor till ett belopp av 2250 kronor för vardera. Dessa placerades i det nuvarande Sjösäter.

Den gamla s.k. "Stolpastugan" i vägkorsningen vid dammen revs och på dess plats uppförde bolaget år 1912 en förmansbostad. Samtidigt hade en "Hushållsskola" blivit färdig, där en av arbetarbostäderna från alunverkets tid förut legat och kallats "Skrämbo". Söder därom fanns en gammal byggnad innehållande brygghus och bagarstuga. Även denna skulle nu rivas och ge plats åt en nybyggnad för två familjer.

De s.k. "Landshövdingehusen" i stakeklev byggdes av Cementbolaget år 1915 jämte tvenne andra arbetarbostäder därstädes samt två bostadshus i Falkängen åt järnvägsstationen till. - Namnet "Landshövdingehus" är lånat från Göteborg. I Göteborg är marken mångenstädes besvärlig att bebygga till följd av flytlera. Vid denna tid bestämde därvarande landshövding, att viss bebyggelse endast fick göras med hans medgivande och högst i två våningar, varav nedre våningen av sten och övre våningen av trä, för att husen ej skulle bli för tunga på den dåliga markgrunden. Dessa "licenshus" kallades därför "Landshövdingehus". - I Stakeklev är grundförhållandena ingalunda dåliga, tvärtom, då sandstenslagret nästan går i dagen. men själva hustypen är landshövdingehusens. De ansågs på sin tid mycket moderna. I ett större uppslagsverk, tryckt år 1920 äro de avbildade och försedda med underrubriken "Moderna arbetarebostäder i Hellekis". - Tänk att en bostad utan källare kunde år 1920 kallas modern, då den saknade vatten, avlopp och värmeledning för att nämna några av nutidens fundamentala bostadskrav.

De nämnda "Landshövdingehusen" voro de första bostadshus som uppfördes i Hällekis av Skånska Cementbolaget efter fusionen 1913 med Hellekis Aktiebolag.

Under Cementbolagets tid låg sedan bostadsbyggandet praktiskt taget nere till i början av 1930-talet. Men i och med den nya cementfabrikens tillkomst och senare utvidgningar kom bostadsfrågan åter i blickfånget. På den tiden ålåg det inte kommunerna att ordna bostadsförsörjningen. Företagen i synnerhet i brukssamhällena hade att själva ordna och hjälpa till med den frågan.

Det var därför som Sjösäters egnahemsområde kom till år 1932. Cementbolaget lät avstycka ett område om ca 60 tunnland. Byggnadsplan gjordes upp och 108 egnahemstomter avstyckades. Bolaget anlade vägar och ordnade gatubelysning, vatten- och avloppsledningar. Tomtpriset fastställdes till 75 öre per kvm. Nu hade tiden mognat för egnahemsbyggandet. Motståndet från 1901 var borta. En ny generation hade växt upp. Kraven på bättre bostäder hade ökat jämsides med att de ekonomiska möjligheterna förbättrats. Under de fem krigsåren i början av 1940-talet låg visserligen bostadsbyggandet nere, men tog ny fart efter kriget. År 1956 var hela Sjösäters-området bebyggt.

Genom fabriksutvidgningen i början av 1950-talet hade visserligen bolaget tvingats att uppföra tre hyreshus med vardera 8 tre-rumslägenheter för att möta det ökande arbetskraftsbehovet. År 1965 uppförde bolaget ytterligare tvenne hyresfastigheter med vardera 8 lägenheter. men intresset för egnahemsbyggande fanns kvar, stimulerat av såväl statliga som bolagets egna subventioner.

Nu anlades ett nytt egnahemsområde, kallat Hönsäters egnahemsområde. Ett femtiotal tomter avstyckades. Tomtpriset fastställdes till kr 2,50 kvm. Även i detta område anlade och bekostade Cementbolaget vägar, vatten-, avlopps- och elledningar samt gatubelysning. Nu är också detta område fullt utbyggt med 48 egnahem. I fortsättningen kommer bostadsförsörjningen vad nybebyggelse beträffar att överlåtas åt Götene kommun. Kommunen har låtit utföra och bekosta en ny byggnadsplan för hela Hällekis samhälles framtida bebyggelse.

Läs alla delar: Del 1 - Del 2 - Del 3