LÖRDAG 18 APRIL 2020
När körsbärsträden blommar
Det är bara gamla trädgårdar jag minns. Jag minns min barndoms trädgård hemma hos mormor och morfar. Rosorna var stora, syrenerna var höga, det är de gammaldags mormorsrosorna jag minns och de lila enkla bondsyrenerna. Fetbladsväxterna som blommade i lila och gult och hängde som mössor i mossan på stenmuren.
Det jag minns är körsbärsträden, stora, vida och höga, föråldrade med pärlande kåda på grenarna. Päronträdet vid jordkällaren, och där växte gullvivor och narcisser i det höga torra gräset, förvildade och blommande där i evighet.
Jag minns bara gamla trädgårdar. Det hände också att det bjöds på kaffe hos "Kajsa på berget" eller i "Västra hagen", och det var detsamma där, gamla trädgårdar. Nu går jag själv här hemma i den gamla trädgården precis som jag minns den. Syrener lila och enkla, pioner vid staketet, gullvivor på berghällen, narcisser i det höga torra gräset och körsbärsträd. Det finns inget som jag minns så och väntar på som när körsbärsträden ska blomma.
Idag är det körsbärsblommans dag 18.e april 2020, även om den inte står med i almanackan. Körsbärsblommans dag finns lika mycket som att körsbärsträden faktiskt alltid blommar i april. Det finns inget jag väntar så innerligt efter som när körsbärsträden ska blomma. Det är något att häpna över!
Jag sitter i skrivande stund på trappen i solen och dricker kaffe med körsbärsträdet framför mig. Jag är redo! Och sitter jag tillräckligt länge så kan jag räkna blommen som ska till att slå ut, en blomma - ja, två blommor -hurra!
Det är nu jag håller andan, avväpnar mig totalt så jag inte missar en sekund av skådespelet. Jag har faktiskt förberett mig en hel vecka i väntan på att körsbärsträdet ska slå ut. Det finns inget som kan få mig att lämna gården nu - Jag gör det bara inte!
I väntan på körsbärsblommen så har jag haft fullt upp med att räkna alla humlor och jag går med tumstock i fickan för att mäta syrenknopp, varje dag, och jag har trätt tusenskönor på tråd och bundit girlanger. Plockat tulpaner och satt i vas och luktat på lönnens blom. Jag har grävt i landet efter mask för då kommer rödhaken och sätter sig intill och väntar, för så gör rödhakar.
Nu står löjtnantshjärtan i full beredskap, kejsarkronorna blommar och de får jag niga och buga djupt inför för att se in i. Äppelträdens knoppar sväller stinna och gör sig redo för dagen som ska komma. Jag motstår inget när körsbärsträden ska till att blomma. För vad jag ser är det jag minns. Den gamla trädgården som sjunger om allt jag tycker om.
Fram med rutiga dukar och duka till kaffe i trädgården. En generös bukett vårblommor pryder bordet, tulpaner, narcisser och några björkkvistar med nyutslagna musöron på. Kaffekopparna fram och även om det inte brukas socker till kaffet så kan det ändå gärna få ligga en kaffesked på fatet, allt för att minnas den gamla trädgården.
För när körsbärsträden blommar ska det drickas kaffe i trädgården stup i kvarten. Och det ska bakas småkakor till kaffet för det är så jag minns det. Och det finns inget som känns så riktigt som att stå och baka småkakor, som att nu få fira körsbärsträdets blom. Intill köksfönstret står bakbordet och utanför står körsbärsträdet. Det är bestämt så för jag minns det då. Med pelargoner i fönstret och fönstret på vid gavel tänker jag inte missa en sekund, eller den endaste blom på trädet.
De första vårtecknen har nu fått ge vika, krokusen, snödroppen och alla de andra små för att öppna för vårens stora Grand finale. Det är nu ridån går upp och det riktiga skådespelet kan börja. Första violkonserten av Vivaldi "Våren", världens mest kända klassiska stycke. "Ascolta i toni primaverili" - "Lyssna till vårens toner.
Nej, nu går det inte längre för nu ser jag rödhaken sitta på bönstören i landet och vänta på mask, grepen står alldeles nära intill. Precis som i den gamla trädgården, just så som jag alltid minns den.
Text och foto: Christian Johansson
