LÖRDAG 21 MARS 2020

Hällekis-Kuriren har nu den stora äran och nöjet att presentera en ny artikelserie i tidningen, Christian Johansson kommer då och då att göra uppdateringar i ord och bild om vad som händer och sker under hans trädgårdsarbete den spännande och fantastiska trädgården som han har i Hällekis. Kommer att bli intressant att följa och vi kan förvänta oss vackra bilder och spetsfundiga kåserier. Så håll till godo.

Hej! Christian Johansson heter jag och tänkte dela med mig utav min trädgårds liv och leverne från frö till skörd. Vi får se mitt berättande som en promenad i vardagen.

Det där med presentation av mig själv är jag fruktansvärt dålig på men skall göra ett försök. Konstnär, hantverkare, arbetat mycket med teater och kreativa projekt i alla möjliga sammanhang.

Född värmlänning men ser mig nu som en korsbefruktning värmlänning/skaraborgare, och det tycker jag blev en alldeles utmärkt kombo, en skaravärmare helt enkelt.

Jag kom till Kinnekulle och Hällekis för första gången midsommarhelgen för 17 år sedan, för att ställa ut på Falkängen. Efter sommarveckan på Falkängen så for jag då hem igen och fortsatte mitt. Jag tappade aldrig känsla och upplevelsen av mötet med Kinnekulle, det satte sina djupa spår. Det gnagde i mig under resten av året och ja visste bara att jag måste återvända.



Vad jag mötte var något jag aldrig tidigare mött. Jag fick ett par återvändarår till, till Falkängen, Hällekis och Kinnekulle. For då hem och vad jag då inte visste- sista gången hem till Värmland.

Väl hemma så drog jag fram penslarna och färgerna i ateljén och började måla igen, men så en dag så släppte jag penslarna och glodde rakt ut och det var en röst i mig som sa - Du måste flytta till Kinnekulle! Och var det så, så var det så det var tvunget att bli för sådan är jag. - Det jag känner det gör jag. Och denna gång visste jag att det var riktigt allvarligt.

Så jag packade mina väskor och flyttade hit, och då visste jag, att jag äntligen kommit hem! Jag har kommit hem! Det var överväldigande. För mig är aldrig någonting enkelt, även om jag känner att det är så rätt det bara kan bli.

Ja ni ser vilken hiskelig presentation det börjar bli. Jag kan liksom aldrig hålla mig på mattan och göra bara det jag ska. Nej, för det finns alltid så mycket mer. Men det lämnar jag till mina små texter som kommer berätta mer om vem jag är än vad jag klarar nu i skrivandets stund.

För att knyta påsen och öppna upp för sommarserien här så måste jag säga att det som fick mig övertygad om ett liv här, det var Kinnekulle och den bombastiska natur som här råder. Kinnekulles hängande trädgårdar är något som myntats i mig, och det är precis vad det är, för här hänger Kullens grönska över en. Naturen är en saga och sagor är för mig lika viktiga som livet jag lever, för vad vore utan barnets ögon, lustens iver och glädjen över att få var med om allt vacker vi har runt oss. Naturen och trädgården har helt tagit över mitt sans och förnuft och jag finner allt däri- sagor, liv, möten, passion, lust och glädje, en aldrig sinande källa till att vilja leva ännu mer.

Här på Kullen speglar jag mig i det som verkligen betyder något och det får bli det som bestämmer. Jag vill spegla Kinnekulle, och det enda jag egentligen kunde drista mig till att göra sanningen rättvis det var att börja med trädgård.

Så där står jag nu, mitt i en trädgård och varje dag är en saga av verkligheten själv. Och snälla låt mig tro på den sagan, låt mig tro på den så länge jag kan.

Jag hoppas att du vill följa mig på promenaden i sommar, för det tycker jag skulle vara mycket trevligt.

Med vänlig hälsning
Christian


Text och bild: Christian Johansson