MÅNDAG 6 AUGUSTI 2018

Premiärfärd för unik undervattensfarkost

Sveriges första autonoma undervattensfarkost för forskningsbruk tas nu i drift. Med den blir det möjligt att göra detaljerade studier av havsbotten på stora djup och under 500 m tjocka istäcken, miljöer som tidigare varit otillgängliga för forskarna.

Farkosten kallas AUV, Autonomous Underwater Vehicle. Det är en drygt sju meter lång obemannad undervattensbåt, som förses med en rad olika sensorer för att göra det möjligt att kartera och undersöka den marina miljön.

– Genom sådana studier kan man följa klimatets utveckling tusentals år tillbaka. Vi kan bland annat få reda på hur långt Antarktis inlandsis sträckte sig och hur snabb avsmältning det varit under tidigare istider och mellanistider, säger Anna Wåhlin, professor i oceanografi vid Göteborgs universitet och den som driver projektet med AUVn.

Kan programmeras för långa färder

Innan varje uppdrag skapas en detaljerad plan som beskriver exakt vart undervattensfarkosten ska gå, vilka sensorer som ska användas och vilket djup den ska dyka till på de olika platserna.

AUVn kan skickas ut på upp till 500 km långa förprogrammerade uppdrag där den scannar miljön med hjälp av ljudvågor och eko, tar vattenprover och mäter kemi, biologi och fysik i havet.

– Farkosten har även möjlighet att scanna havsis underifrån så att man kan mäta isens tjocklek, information som är viktig för klimatmodeller såväl som sjöfart och som är svår att få tag på genom andra metoder.

Kan komplettera forskningsfartyg

AUVn kan även fungera som komplement till ett större forskningsfartyg. Den skickas då ut på separata uppdrag medan fartyget håller på med andra aktiviteter, som att borra i sediment eller ta vattenprover på olika ställen.

– I början av varje dyk kommunicerar undervattensbåten sin position och status för alla instrument genom ljudsignaler till ytfartyget. När forskarna får klarsignal att allt fungerar som det ska, skickas undervattensfarkosten iväg på sitt uppdrag medan ytfartyget gör andra sysslor.

När uppdraget är slut går farkosten upp till ytan för att hämtas in av ytfartyget där alla data tankas ur, batterierna laddas, och nästa uppdrag förbereds.

Nya möjligheter för insamling av data

Isens utbredning mäts idag huvudsakligen via satellit. Tjocklek är svårare att mäta via satellit, bland annat på grund av det finns så få mätningar av istjocklek.

– Tidigare har man varit tvungen att borra hål i isen för att få veta dess tjocklek. Men med undervattensfarkosten kan man scanna stora områden havsis vilket kan leda till att man i framtiden kan mäta istjocklek från satelliter.

Nödsystem som förhindrar olyckor

Farkosten är också utrustad med nödsystem, bland annat sonarer som undviker kollision och nödprocedurer som aktiveras ifall farkosten fastnar eller kommer in på för grunt vatten.

– Om nödsystemen aktiveras så följer farkosten sin väg baklänges tillbaka till utgångsläget. Det finns även en ”airbag” som fylls med gas samt vikter som kan släppas så att farkosten flyter upp till ytan, säger Anna Wåhlin.

Pressmeddelande från: Göteborgs Universitet