Tisdagen den 12 februari 2013

Han övervakade överheten

Mitt sista synminne av författaren Sture Karlsson är hur han manövrerar en stor glass i handen när vi språkas vid på perrongen i Härnösand.

Han hade varit handledare vid en kurs på folkhögskolan i "Öbacka", en kurs som handlat om att skriva för teatern. Vi deltagare hade tränat oss i att författa och framföra små scener, där vikten av vändpunkt diskuterades flitigt.

Vi utgick från filmen Gökboet, ur vilken vitala scener togs om flera gånger under kursveckan.

Året var 1984 och den hösten kom jag att läsa Sture Karlssons bok Översten och jag. Sture Karlsson hade arbetat som major vid P18 i Visby och kommit i konflikt med sin överordnade Gerhard Hjukström (senare känd som "knäfallsöversten") för att han vid ett prov underkänt överstens son.

Major Karlsson ställdes åt sidan och fick uppdrag som innebar en klar degradering.

Boken imponerade oerhört på mig, och jag erinrade mig Eyvind Johnsons tre romaner om Johannes Krilon och Vilhelm Mobergs stridsskrifter Att övervaka överheten och Fallet Krukmakargatan.

Varje gång jag läser om kryphål och mygel i samhället erinrar jag mig dessa tre författare.

Jag ringde sent den hösten och försökte få Sture Karlsson som föreläsare till biblioteket i Gagnef - men det hela fallerade därför att Sture Karlsson hade ett utlandsuppdrag att slutföra. Så föll det hela i glömska.

I Gunnel Testads avhandling om Norbergsstrejken "Solidariteten, det vackra i denna strid …" förekommer 30 sidhänvisningar till Sture Karlssons insats med manusarbetet och spelets framförande.

Sture Karlssons son Martin var en av de två svenska journalister som togs till fånga i Etiopien - men som efter en svår tid i fängelse frigavs.

Sture Karlsson avled i år den 25 januari 84 år gammal.