FREDAG 7 AUGUSTI 2026
Kestads kyrka – från förfall till återuppståndelse
Kestads kyrka är en del av den tidiga medeltida kyrkbyggnadstraditionen på Kinnekulle och står tidsmässigt nära flera av bygdens äldsta kyrkor.. Den medeltida stenkyrkan förlorade sin funktion när en ny gemensam kyrka uppfördes i Österplana 1875, och under de följande åren förföll byggnaden kraftigt. Trots beslut om rivning kom kyrkan att räddas genom lokalt engagemang, och den byggnad som står på platsen i dag bär tydliga spår av både 1100-talets hantverk och 1900-talets omfattande restaureringar.
En kyrka från tidig medeltid
Kestads kyrka uppfördes troligen under 1130-talet som en romansk stenkyrka med rakslutet kor. Under flera hundra år tjänade den som sockenkyrka för Kestads församling.
När en gemensam kyrka för Kestad och Österplana uppfördes i Österplana år 1875 upphörde Kestads kyrka att användas för gudstjänster. Enligt beslutet skulle den gamla kyrkan stå kvar i tio år innan den revs.
Rivningen 1888 – en kyrka som nästan försvann
Först år 1888 påbörjades rivningen. Koret, sakristian och det gamla vapenhuset revs medan det medeltida långhuset sparades. Byggnaden förlorade därmed sin funktion som kyrka och användes i stället som samlingslokal.I samband med rivningen murades sydportalen igen och den tidigare igenmurade västportalen öppnades och vidgades för att fungera som huvudentré.
Viljan att rädda kyrkan växer fram
Efter omkring tre decennier av förfall växte lokalt engagemang för att återge byggnaden dess ursprungliga funktion. År 1915 beslutades att långhuset skulle restaureras och åter tas i bruk som kyrka. Arbetet finansierades genom bidrag från pastoratet och sockenborna.
Målet var att så långt möjligt återställa kyrkan i ett historiskt trovärdigt skick. Predikstolen, altaruppsatsen och altararrangemanget restaurerades, och de medeltida valvmålningarna befriades från överkalkningen. Arbetet utfördes av konservator Carl Wilhelm Petersson från Lidingö, som vid denna tid var verksam vid flera kyrkliga restaureringar i landet.
Nya kyrkbänkar sattes in och byggnadens yttre reparerades, vilket gjorde att kyrkan åter kunde tas i bruk som gudstjänstlokal.
Återinvigning och fortsatt restaurering
En första återinvigning ägde rum den 7 maj 1916, då biskop Danell förrättade ceremonin. Därmed återfick Kestads kyrka sin funktion efter omkring tre decennier som övergiven och delvis riven byggnad. Den restaurering som genomförts under åren 1915–1916 var dock i huvudsak en nödvändig upprustning av långhuset – ett första steg snarare än en fullständig återställning.
Kestads kyrka 1919 - Foto: Anders Roland - Källa: Västergötlands museum/DigitaltMuseum -
Public DomainUnder 1920-talet följde en mer omfattande restaureringsfas, ett nytt vapenhus i väster, utformat för att harmoniera med det medeltida murverket och ge kyrkan en tydligare och mer funktionell entré. Denna andra restaureringsperiod kulminerade i en ny återinvigning år 1925, då kyrkan efter ytterligare upprustning kunde tas i bruk i ett skick som bättre motsvarade både dess historiska karaktär och församlingens behov.
1960-talets stora restaurering
Under 1960-talet genomfördes en omfattande restaurering med ambitionen att ge kyrkan tillbaka sina medeltida proportioner och sitt historiska utseende. Ett nytt kor byggdes på den ursprungliga medeltida grunden och en ny sakristia uppfördes på norra sidan. Samtidigt avlägsnades den utvändiga puts som tillkommit under 1700-talet, vilket åter gav kyrkan dess karaktär av medeltida gråstenskyrka.En räddad helgedom
I dag återstår det medeltida långhuset från 1100-talskyrkan, medan kor, sakristia och vapenhus är resultat av 1900-talets restaureringar. Kestads kyrka är därmed ett ovanligt och värdefullt exempel på hur en nästan förlorad medeltidskyrka kunde räddas, återställas och återfå sin plats som gudstjänstlokal och kulturhistoriskt minnesmärke.Så här såg Kestads kyrka ut före delar av den revs år 1888
