Frihetens hamn vid Kroks udde: Kinnekulles glömda 1800-talshamn

Idag är det kanske få som känner till att den idylliska husgruppen på Sjöråsvikens östra sida, känd som Friheten, under 1800-talet var en betydligt livligare plats än den är i dag. Här låg då en välbesökt och starkt trafikerad hamn för den tidens lastfartyg. Hamnen var i bruk långt innan Hönsäters hamn vid cementfabriken anlades i början av 1890-talet. Den lilla udden där hamnen låg bar ursprungligen namnet Kroks udde.

Frihetens hamn bär på en rik historia där sjöfart, fiske och handel under lång tid präglade bygden. Under 1800-talet utvecklades hamnen till en viktig knutpunkt, sedan den genom ett kungligt brev i april 1842, grundat på beslut vid 1841 års riksdag, fick status som fri lastplats för hela häradet.

Vid denna tid hade stapelstäderna ensamrätt på utrikeshandel, medan den regionala handeln ofta försvårades av att varor måste transporteras via stadshamnar. Genom sin nya ställning blev Friheten en officiellt erkänd och laglig lastplats för handel. Bönder, bergsmän och andra producenter kunde därmed lasta och lossa sina varor direkt vid Sjöråsviken, utan att vara hänvisade till en stad eller längre transportvägar. Detta förenklade transporterna, stärkte den lokala handeln och gav hamnen en central betydelse för hela Kinnekullebygden.

Det var troligen denna rättighet som gav upphov till namnen Friheten och Frihetens hamn – en benämning som än i dag påminner om den frihet från stadens handelsmonopol som hamnen en gång representerade.

Från hamnen skeppades bland annat kalk, kalksten, skiffer, trävaror och jordbruksprodukter från hela Kinnekulleområdet. Under 1800-talet var Hönsäter ett betydande centrum för sten- och kalkindustrin, och en stor del av produktionen exporterades via hamnen.

Till en början saknade Friheten en ordentlig kaj. Det grunda vattnet gjorde att större fartyg inte kunde gå in till land, vilket försvårade lastningen och krävde särskilda lösningar för att få ombord godset.

År 1876 förbättrades hamnen när disponent Kyhlberg vid Gössäters stenhyvleri lät anlägga en stenkaj. Trots detta var vattnet fortfarande för grunt för att de större fartygen skulle kunna lägga till vid kajen. För att lösa problemet byggdes därför ett stenfyllt timmerkar en bit ut i sjön, där en lyftkran placerades. Stenen fraktades först med flatbottnade pråmar från kajen ut till karet. Där lyftes den med kranen över till de större fartyg som låg för ankar på djupare vatten. Denna sinnrika omlastningsanordning gjorde det möjligt att hantera stora stenlaster trots de besvärliga hamnförhållandena och användes ända in på 1890-talet.

Det historiska karet har dessvärre inte kunnat identifieras på några bevarade samtida kartor, vilket gör att dess exakta läge är okänt. Mycket talar dock för att det var placerat relativt nära Frihetens hamn, på tillräckligt djupt vatten för att de större fartygen skulle kunna ankra intill.

Epoken som betydande utskeppningshamn blev dock relativt kort. När järnvägen nådde Kinnekullebygden i slutet av 1880-talet förändrades transportmönstren snabbt. Den sista stenlasten lämnade Frihetens hamn år 1893, i takt med att järnvägen successivt tog över godstransporterna och hamnen förlorade sin betydelse. Den livliga verksamheten upphörde, och platsen återgick till det lugn som än i dag präglar Sjöråsviken.

Detta är de uppgifter jag har kunnat sammanställa utifrån tillgängliga källor. Om någon detalj skulle visa sig vara felaktig beror det på att de uppgifter jag haft att tillgå inte varit fullständiga eller helt korrekta.

Besök gärna Kinnekulle Hembygdsförenings webbsida – en skattkista fylld med historiska fotografier och fascinerande berättelser från Kinnekullebygden. Låt dig inspireras av bygdens rika arv och ta del av människorna, miljöerna och minnena som format området genom tiderna.

Källa: Kinnekulle Hembygdsförening

Nya uppgifter läs mer här: Stenkaret vid Frihetens hamn kan nu ha lokaliserats