FREDAG 19 JUNI 2026
Välbesökt midsommarfirande i Falkängen
Midsommarafton – detta ord som nästan skimrar av löften för oss svenskar – bär alltid med sig en särskild förväntan. Det är dagen då vi hoppas på sol, värme och den där nästan overkliga sommarkänslan som bara midsommar kan framkalla. Men i Hällekis började årets firande med ett envist molntäcke som hotade att dämpa stämningen. För vädret, hur mycket vi än låtsas som att det inte spelar någon roll, är en av de viktigaste ingredienserna i midsommarens magi.

Under förmiddagen skedde dock det där lilla miraklet som svenskar varje år hoppas på: molnen lättade, solen bröt igenom och när det var dags att starta midsommardansen i Falkängen låg värmen tung i luften. Det var kanske inte klarblå himmel, men det var tillräckligt för att många skulle dra en lättnadens suck och känna att dagen trots allt var räddad.

Falkängen fylldes snabbt av midsommarfirare i alla åldrar – barn och vuxna med de traditionella blomsterkransarna i håret, föräldrar med picknickkorgar, mor- och farföräldrar som letade efter en bra plats att slå sig ner på. Det var svårt att uppskatta antalet, men det rörde sig om åtskilliga hundra personer, och känslan var att det var fler än vanligt. Kanske var det just den där efterlängtade värmen som lockade fram extra många.

När dragspelsgruppen Kinnedraget tog ton spred sig de välbekanta midsommarmelodierna över området, för självklart ska det vara dragspel på midsommar – det hör till. Det dröjde inte länge förrän små grodor hoppade i ring, prästens lilla kråka for fram som ett jehu och de klassiska danserna avlöste varandra. Skratten, rytmen och den där kollektiva glädjen som bara uppstår när alla kan samma visor skapade en varm och tidlös stämning. Som alltid avslutades dansen med den traditionsenliga raketen, lika självklar som sill och jordgubbar.

När de sista tonerna klingat av och dansringen lösts upp lämnade besökarna Falkängen för att gå hem till sina egna midsommarfiranden, fyllda av den där stilla glädjen som bara ett lyckat midsommarfirande kan ge och av känslan att åter en gång ha fått vara del av en tradition som fortsätter att skapa minnen för kommande generationer. Det gemensamma firandet – detta att mötas i dans, musik och sommarvärme – är något som förs vidare från generation till generation. Det är en tradition som överlevt både väder, tider och förändringar och som fortfarande binder samman människor i Hällekis och i resten av Sverige, precis som den gjort sedan urminnes tider.
![]()



