SÖNDAG 12 APRIL 2026


Sankt Torstens källa i verket Suecia Antiqua et Hodierna av Erik Dahlbergh - Källa: Kungliga Bibiloteket -   Public Domain

I skuggan av Sankta Helena: Historien om Sankt Torsten från Vättlösa

I en gårdagens artikel berättades det om Sankta Helena i Götene, men visste du att det fanns ytterligare ett helgon i området som kanske inte är lika känt? Trots att han saknar den officiella statusen från Rom, lever hans minne kvar i de västgötska markerna. Han sägs ha starka kopplingar till Helena, och hans namn var Sankt Torsten. Här är den fängslande berättelsen om honom.

En legend med två ansikten

Berättelsen om Sankt Torsten av Vättlösa är unik eftersom den existerar i två olika versioner som har vandrat genom århundradena. Den ena är en skriftlig martyrhistoria nedtecknad av historieskrivare, medan den andra är en lokal folksägen som flätar samman Torstens öde med traktens mest kända helgon. Gemensamt för båda är bilden av en enkel man vars godhet och dramatiska död skapade en helig plats som lockat pilgrimer i generationer.

Martyren och miraklet med oxen

Den äldsta kända versionen av berättelsen om Torsten finns i Vitis Aquilonia, ett verk som publicerades 1623 av Johannes Vastovius. Här skildras Torsten som en gudfruktig herde i Västergötland under 1100-talet – i historieskrivningen ofta placerad kring år 1150 – som varje dag drog sig undan till en sten i skogen för att be. I de latinska skrifterna omnämns han ofta under namnet Torstanus. Hans husbonde, beskriven som hedning, retade sig på pojkens kristna fromhet och anklagade honom för att försumma sitt arbete. I vrede slog han ihjäl Torsten på platsen där denne brukade be.

Det mest kända inslaget i Vastovius’ legend är miraklet som följer: när husbondens hustru förebrår sin man och kallar Torsten ett helgon, svarar han hånfullt att Torsten är lika död som den oxe som just slaktats på gården. I samma ögonblick reser sig den styckade oxen upp, levande igen, som ett gudomligt tecken på Torstens helighet. Vastovius berättar också att gården därefter drabbades av olyckor som straff för mordet.

Troligen är Vitis Aquilonia en blandning av historiska uppgifter, fromma motiv och sägenstoff, och utgör den enda tidiga bevarade skriftliga källan om Torsten. Det gör att Torstens historia i denna version bör förstås som en del av den tidens helgonlitteratur, där mirakel och moraliska motiv var centrala inslag.

Den trogne tjänaren till Sankta Helena – enligt sägnen

I den lokala traditionen i Västergötland finns en annan berättelse om Torsten, som inte återfinns i de tidiga skriftliga källorna men som levt kvar i folkminnet. Enligt denna sägen var Torsten inte en herdepojke utan den trogne tjänaren till Sankta Helena av Skövde. De båda betraktas i legenden som samtida, och när Helena mördades i Götene sägs Torsten ha fått det hedersamma men tunga uppdraget att bära hennes kropp, och på flera platser där de vilade ska heliga källor ha sprungit fram ur marken.

Sägnen berättar vidare att Torsten kort därefter själv föll offer för våld, mördad av samma släkt som enligt traditionen låg bakom Helenas död. I den äldre Vättlösa-traditionen sägs hans grav ha legat nära Lilla Bjurum, där en källa sprang fram och där ett kapell senare uppfördes. Men i den lokala traditionen kring Lilla Bjurum placeras kapellet och källan på två skilda platser i landskapet, åtskilda av Bjurums kyrkoruin, vilket visar att berättelsen om Torsten fått olika geografiska tolkningar.

Denna berättelse är en del av en senare nedtecknad muntlig tradition och saknar tidiga historiska belägg, men den visar hur starkt Torstens gestalt knöts till Sankta Helena i det lokala medvetandet. Genom denna koppling fick hans kult en särskild tyngd i bygden, där han sågs som en förlängning av Helenas helighet.

Mellan påvlig makt och folklig tro

Det finns en intressant historisk skillnad mellan de två gestalterna. Sankta Helena lyckades bli ett officiellt erkänt helgon i Sverige efter att påve Alexander III godkänt hennes kult år 1164. Torsten däremot nådde aldrig de fina salongerna i Rom. Han förblev ett så kallat lokalt kulthelgon – en person som vördades av folket och den lokale biskopen utan formell påvlig utnämning.

För människorna i Skara stift spelade dock byråkratin i Rom ingen roll, och vördnaden för Torsten tog sig istället fysiska uttryck i landskapet genom uppförandet av ett särskilt kapell vid hans källa. Platsen blev ett viktigt pilgrimsmål där både människor och boskap sökte bot för sjukdomar under hela medeltiden.

Det är dock viktigt att skilja på vad som är historiskt belagt – såsom kapellet, källan, lokalkulten och reformationens konsekvenser – och vad som tillhör de folkliga sägnerna. Lilla Bjurums kyrka var den officiella sockenkyrkan för dagliga gudstjänster, medan Sankt Torstens kapell var en renodlad pilgrimskyrka knuten till källan. Särskilt ansågs källan vara verksam för sjuk boskap, vilket knöt an till Torstens liv som herde.

Från ruiner till återupptäck

Efter reformationen på 1500-talet förbjöds helgonkulten och Torstens kapell lämnades att förfalla. År 1693 avbildades källan och det då ruinartade kapellet av Erik Dahlbergh i det storslagna verket Suecia Antiqua et Hodierna, men därefter föll platsen i glömska.

Det var först på 1930-talet som platsen återupptäcktes och restaurerades. Idag kan man återigen besöka Sankt Torstens källa, eller Torstani fons på latin, nära Lilla Bjurums gård i Vättlösa socken, ca 400 meter öster om Lilla Bjurums kyrkoruin, strax norr om landsvägen. Ett tyst vittnesbörd om den gestalt som i vissa källor framträder som herdepojke och i andra som Helenas tjänare, vars godhet och dramatiska öde vägrade att helt suddas ut ur historien.

Sankt Torstens kapell hittar du här
Sankt Torstens källa hittar du här