ONSDAG 11 MARS 2026

Minnesstenen i Munkängarna som hyllar en statskupp

Mitt emot avfarten ner mot Hellekis säteri leder en gammal stentrappa uppför slänten. Efter bara några trappsteg når man den första avsatsen, där två minnesstenar står på var sin sida – båda med helt olika historier att berätta. Medan stenen till höger är rest till minne av en hund, bär den vänstra stenen på ett betydligt tyngre politiskt arv. Den restes nämligen för att högtidlighålla Gustav III:s statskupp år 1772, en händelse som radikalt stärkte kungamakten och avslutade frihetstidens partivälde.



Efter att ha varit utsatt för vädrets makter i 254 år har vittring och lavtillväxt gjort inskriptionen på sandstenen svårläst, men den finns bevarad i Riksantikvarieämbetets register Fornsök. Där har texten dokumenterats ordrätt, med undantag för de tre sista raderna som sedan länge varit oläsliga. Nedan följer en tolkning av stenens text på modern svenska:

"Till minne av den 19 augusti 1772, då Hans Kungliga Majestät Konung Gustaf III genom sitt mod under ständernas sammankomst vid riksdagen i Stockholm fastställde och antog en ny regeringsform.

Denna sten restes av kammarherren och riddaren greve Nils Posse, i närvaro av de herrar som då befann sig vid Hellekis:

Riksråden greve Adolph Hierne, riksrådet greve Nils Bielke, riksrådet greve Mauritz Posse, riksrådet greve Bielke, greve Düben, greve Posse samt majoren och riddaren Fock."

Gustav III:s statskupp den 19 augusti 1772 var en avgörande vändpunkt som satte punkt för frihetstidens kaotiska partivälde och återförde makten till kungahuset. Genom att utnyttja det utbredda missnöjet med korruptionen mellan hattar och mössor lyckades kungen med hjälp av lojala officerare vid Svea livgarde ta kontroll över Stockholm utan att ett enda skott avlossades.

Som en symbol för enighet bar kungen och hans anhängare en vit armbindel runt vänster arm, en detalj som snabbt blev ett tydligt tecken på lojalitet mot den nya regimen. Bruket inleddes på kungens egen uppmaning under revolutionsdagen och levde vidare som en lojalitetsmarkör inom officerskåren under den gustavianska tiden.

Den nya regeringsform som tvingades fram innebar att kungen återtog den styrande makten och kontrollen över utrikespolitiken. Detta avslutade en era av parlamentarisk dominans och inledde den gustavianska tiden, som senare skulle utvecklas till ett fullständigt envälde.

Händelsen firades på många håll i landet som en nationell räddning, vilket kan förklara varför adelsmän som Nils Posse lät resa minnesstenar likt den i Munkängarna för att föreviga kungens "tapperhet" och lagändringens betydelse för eftervärlden.