Saint-Barthélemy – Sveriges karibiska koloni

Idag för 241 år sedan, den 7 mars 1785 anländer den svenska Fregatten Sprengtporten, under befäl av Johan Puke, till den karibiska ön Saint-Barthélemy. Med detta högtidliga ögonblick tar Sverige formellt ön i besittning – ett resultat av kung Gustav III:s beslut att året innan köpa den från Frankrike. Affären var en del av kungens ambition att stärka Sveriges internationella ställning och skapa nya handelsmöjligheter i Västindien.

När de svenska officerarna steg i land hissades den blågula flaggan under ceremoniella former, ackompanjerad av salut och nyfikenhet från öns invånare. Med detta inleddes en ny epok: Saint-Barthélemy blev Sveriges första och enda långvariga koloni i Karibien.

Frihamnens framväxt

Under de kommande decennierna utvecklades ön till en frihamn, där handelsmän, sjöfarare och äventyrare från hela världen passerade genom hamnen i Gustavia – uppkallad efter kungen själv.

Karta över Saint-Barthélemy av Samuel Fahlberg 1801 - Public Domain - Källa: Wikimedia Commons

Den mörka sidan: svensk slavhandel

Men kolonins historia rymmer också en mörkare sida. Liksom andra europeiska kolonialmakter deltog även Sverige i den transatlantiska slavhandeln under denna period. Svenska Västindiska Kompaniet var djupt involverat i handeln. På Saint-Barthélemy infördes särskilda slavlagar, och den svenska kolonialadministrationen reglerade både slavhandel och slavarbete. Slavar köptes, såldes och användes som arbetskraft på ön, och även om Sverige aldrig blev en av de stora slavhandelsnationerna, var dess närvaro i Karibien en del av det system som präglade regionen. Slaveriet avskaffades slutligen på ön den 9 oktober 1847 under svenskt styre, ett datum som än idag uppmärksammas genom ceremonier som belyser öns komplexa historia.

Från reparationsplats till svensk mönsterstad - Gustavia tar form

När svenskarna tog över 1785 var hamnområdet bara en enkel plats för fartygsreparationer. Under ledning av lantmätaren Samuel Fahlberg förvandlades viken snabbt till staden Gustavia. Fahlberg ritade en modern och rätlinjig stadsplan med ett tydligt rutmönster som lade grunden för stadens struktur. Gatorna fick svenska namn och staden delades in i tomter för handel och bostäder. Tack vare statusen som frihamn växte Gustavia rekordsnabbt till en av Karibiens mest livliga handelsplatser. Än idag är Fahlbergs noggranna planering synlig i stadsbilden, där de raka gatorna och historiska kvarteren minner om den svenska storhetstiden.

Karta över Gustavia av Samuel Fahlberg 1799 - Public Domain - Källa: Wikimedia Commons

Befolkningstillväxt och storhetstid

Tack vare öns status som frihamn och Sveriges neutralitet under Napoleonkrigen upplevde Saint-Barthélemy en enorm ekonomisk boom som fick befolkningen att explodera. Under storhetstiden runt år 1812 uppskattas invånarantalet på hela ön ha legat omkring 5 000 personer, varav den absoluta majoriteten bodde i huvudstaden. Med sina uppskattningsvis omkring 4 000 invånare växte Gustavia till att bli en av det svenska rikets större städer och var vid denna tidpunkt faktiskt mer folkrik än samtida svenska städer som Linköping eller Örebro.

Trots att kolonin aldrig blev den ekonomiska framgång man hoppats på, kom den att spela en betydande roll i regionens handel och diplomati.

Slutet på den svenska kolonialtiden - Försäljningen till Frankrike 1878

Sverige sålde Saint-Barthélemy tillbaka till Frankrike år 1878, efter nästan exakt 93 år som svensk koloni. Innan överlåtelsen genomfördes hölls en lokal folkomröstning på ön, där en överväldigande majoritet av invånarna röstade för att återgå till franskt styre. Den formella överlåtelsen skedde den 16 mars 1878, då den svenska flaggan halades i Gustavia och den franska trikoloren hissades i dess ställe. Detta markerade slutpunkten för Sveriges koloniala närvaro i Karibien.

Avfärden och sista guvernören

Den svenska garnisonen, som vid denna tid var mycket liten, lämnade ön i samband med ceremonin. De sista svenska soldaterna och tjänstemännen avseglade kort därefter, vilket avslutade den svenska administrationens närvaro helt och hållet.

Den siste svenske guvernören på Saint-Barthélemy var Bror Ludvig Ulrich. Han ledde den svenska administrationen under de sista åren och övervakade själva överlämnandet till Frankrike i mars 1878.

Och därmed avslutades ett av de mer komplexa och fascinerande – men också problematiska – kapitlen i Sveriges historia.

Svenska spår i dagens Saint-Barthélemy - Kulturarv och minnen

Gustavia bär än idag tydliga spår av den svenska tiden, med kvarvarande gatunamn som Kungsgatan, Stora Gatan och Östra Strandgatan. Flera byggnader och fort från kolonialperioden står fortfarande kvar, bland annat Fort Gustav, Fort Karl och det historiska Wall House. Varje år arrangeras svenska högtidsdagar och kulturella evenemang som påminner om de historiska banden mellan Sverige och Saint-Barthélemy.