När julen dansas ut – historien och traditionerna bakom Tjugondag Knut

Tjugondag Knut, eller tjugondedag jul, infaller den 13 januari och markerar slutet på julfirandet i Sverige, Finland och delar av Norge. Medan stora delar av den kristna världen avslutar julen redan på trettondagen den 6 januari, har Norden behållit en längre julperiod som sträcker sig hela vägen till Knutsdagen. Uttrycket ”Tjugondag Knut dansas julen ut” sammanfattar väl vad dagen handlar om: nu ska julen städas bort, granen kastas ut och vardagen återvända.

Helgonet bakom dagen – vem var Knut?

Tjugondag Knut har sitt namn efter Knut Lavard, en dansk hertig som mördades den 7 januari 1131. Han helgonförklarades senare, och hans dödsdag blev en kyrklig minnesdag. Ursprungligen firades Knutsdagen den 7 januari, dagen efter trettondedagen, men under 1600-talet flyttades den till den 13 januari. Förändringen gav julen en jämn längd på tjugo dagar och etablerade den nordiska traditionen att låta julen leva kvar en vecka längre än i övriga Europa.

I vissa folkliga traditioner kopplas dagen även till Knut den helige, en annan dansk kung och martyr, men det är Knut Lavard som ligger till grund för datumet.

Julgransplundringen – en av våra mest älskade traditioner

Den mest välkända sedvänjan på Tjugondag Knut är julgransplundringen, en tradition som växte fram i borgerliga hem under 1800-talet. Förr var granen fylld med ätbara dekorationer som äpplen, nötter, polkagrisar och smällkarameller med godis. Barnen fick plundra granen på dess skatter innan den bars eller kastades ut.

Runt granen dansade man de sista juldanserna – ofta samma lekar som under midsommar, som ”Små grodorna” eller ”Räven raskar över isen”. När granen slutligen kastades ut genom dörren eller balkongen markerade det att julen var över och vardagen tog vid.

Ord och uttryck som lever kvar

Tjugondag Knut har gett upphov till flera välkända ramsor som fortfarande används. De mest spridda är ”Tjugondag Knut dansas julen ut”, ”Tjugondag Knut kastas granen ut” och ”Knut driver julen ut”. Dessa uttryck speglar hur djupt rotad traditionen är i det svenska kulturarvet.

Lokala traditioner – från Knutgubbar till Knutmasso

Runt om i Sverige finns lokala varianter av Knutsfirandet som ger dagen sin egen särprägel. I delar av Värmland, Bohuslän, Hälsingland och Östergötland lever traditionen med knutgubbar fortfarande kvar. De kallades även julknutar, ett äldre eller mer regionalt uttryck som särskilt förknippas med Bohuslän.

Barn och ungdomar klär ut sig i masker, halm, gamla kläder eller fantasifulla dräkter och går från hus till hus för att skoja, tigga godsaker eller symboliskt ”slå ut julen”. Maskeringen gör det svårt att känna igen deltagarna, vilket ger traditionen en lekfull och ibland lite mystisk karaktär – nästan som en nordisk variant av halloween.

I södra Sverige förekom förr en annan sed där man gjorde en halmdocka, en så kallad knutgubbe, och ställde den utanför någons dörr i skydd av mörkret. Den som fick dockan förväntades skicka den vidare, vilket skapade en kedja av skämtsamma upptåg.

Den mest kända moderna varianten är Knutmasso i Gimo och Österbybruk i Uppland. Här har traditionen utvecklats till en karneval med avancerade masker av papier-maché, musik, tåg genom samhället och festligheter som lockar både lokalbor och besökare.

Julens sista rester – mat, öl och gamla seder

I det äldre bondesamhället var Tjugondag Knut också dagen då de sista resterna av julmaten skulle ätas upp och julölet drickas ur. Man sa skämtsamt att ”nu är det slut på ljusen och slut på brännvinet i alla hus”. Julfriden, som började redan på Tomasdagen den 21 december, avslutades nu formellt och vinterarbetet tog vid.

Tjugondag Knut i ett större sammanhang

Trettondagen markerade länge slutet på julen i stora delar av Europa, och även i Sverige var den förr en dag fylld av lekar, upptåg och ungdomliga bus. Men medan trettondagens traditioner gradvis försvann under 1800- och 1900-talet, levde Tjugondag Knut kvar som den tydliga slutpunkten för julfirandet. Det är därför just Knutsdagen – och inte trettondagen – som i dag uppfattas som julens sista akt i Norden.

En tradition som lever – men i förändrad form

Tjugondag Knut är i dag en blandning av gammal folktro, kyrklig historia och moderna familjetraditioner. Julgransplundringen är fortfarande populär, särskilt bland barnfamiljer, medan Knutgubbar och Knutmasso lever kvar främst på vissa orter. Trots att många av de äldre sederna bleknat bort fortsätter dagen att vara en uppskattad och tydlig avslutning på julen.