Ett unikt fotografi från Hällekis 1934 med intressanta detaljer

Det här fotografiet har jag sett många gånger, men först när jag verkligen studerade det insåg jag att jag missat det mest intressanta. Vid en noggrannare granskning framträder detaljer som gör bilden långt mer fascinerande än man först anar. År 1934 tog den välkände bygdefotografen Anders Karlsson en bild i Hällekis som i dag utgör ett värdefullt tidsdokument över samhällets historia. Fotot är taget vid dammen och beskrivs enligt texten på fotot som ett porträtt av ett rallarlag, men vid närmare eftertanke framstår den tolkningen som allt annat än självklar.

I bakgrunden skymtar vad som ser ut att vara en cementblandare. Det tyder snarare på att männen tillhörde Cementfabrikens arbetsstyrka och arbetade med att gjuta beläggningen på Hönsätersvägen. I dag är vägen asfalterad, men fram till åtminstone mitten av 1970-talet bestod den av gjutna betongplattor. Många minns säkert skarvarna i vägen från järnvägen och upp förbi Hönsäters herrgård, exakt hur långt betongvägen sträckte sig minns jag inte, gick den kanske hela vägen upp i allén? Mycket talar för att det var just detta arbete som ”rallarlaget” tog en paus ifrån där de sitter i gräset.

Till höger i bilden skymtar ett hus som troligen är Basebo. Än mer intressant är dock den lilla byggnaden till vänster med text på fasaden. Mycket tyder på att detta är en av de två bodar som en gång stod på det som i folkmun kallades ”torget”, en marknadsplats på den öppna ytan vid dammen, där det såldes charkuterivaror och andra förnödenheter. Fotot är sannolikt en av de ytterst få bevarade bilderna på en av dessa bodar – och den enda jag själv känner till – vilket gör bilden till en särskilt värdefull pusselbit i Hällekis lokalhistoria.

Mellan boden och Basebo kan man ana ytterligare en byggnad, precis till vänster om cementblandaren. Den är svår att urskilja på den här bilden, men klicka här för att se versionen på DigitaltMuseum där man kan zooma in. Först trodde jag att det var den gamla snickarverkstaden, men då den låg med bredsidan mot vägen stämmer det inte med bilden, där vi ser en gavel. På den ekonomiska kartan från 1962 finns byggnaden markerad mellan den gamla smedjan och Basebo. Vad det var för slags byggnad och när den revs har jag ännu inte lyckats få klarhet i. Själv har jag inget minne av den, men det finns säkert andra i bygden som har det. Det vore väldigt intressant att få veta mer – både om byggnadens öde, hur långt betongvägen faktiskt sträckte sig och när bodarna på torget slutligen försvann.

Fotot ger inte bara en inblick i 1930-talets arbetsliv, utan fångar också en miljö som sedan länge försvunnit ur samhällsbilden. Det är ett stycke vardagshistoria som påminner oss om hur mycket som förändrats – och hur viktigt det är att bevara de bilder som finns kvar.

Samtidigt är just detta fotografi något alldeles särskilt. Det visar inte bara männen som arbetade med att gjuta den tidiga betongvägen, utan också en av de gamla bodarna vid torget och en byggnad som sedan länge är riven och bortglömd. Kombinationen av dessa tre motiv – arbetslaget, boden och den försvunna byggnaden – gör bilden unik. Den binder samman flera trådar av Hällekis historia i ett och samma ögonblick, och ger oss en sällsynt möjlighet att förstå hur platsen en gång såg ut och fungerade.