TISDAG 30 DECEMBER 2025

Kåsan – från samisk tradition till friluftslivets ikon

Kåsan är ett dryckeskärl med djupa rötter i Norden. Den har framför allt förknippats med samisk kultur, där den traditionellt tillverkades av björkvril och ofta dekorerades med detaljer i renhorn. Den samiska kåsan, som kallas guksi eller guksie, var inte bara ett praktiskt föremål utan också en symbol för hantverksskicklighet och kulturell identitet. Ordet "kåsa" kom in i svenskan under medeltiden och har ett ursprung som troligen går tillbaka till östliga språk (eventuellt via finskan, där det finns ord som kauha eller kousa), där det betecknade en större ösa eller skopa.

Kåsan i svensk tradition

Under 1500-talet började kåsan utvecklas till mer utsmyckade föremål i Sverige. Praktkåsor med höga, genombrutna handtag och målade dekorationer användes vid festliga tillfällen och kunde fungera som statusföremål. De var ofta gemensamma dryckeskärl som gick runt bland gästerna, vilket gav kåsan en social funktion. Samtidigt levde den enklare träkåsan kvar som ett vardagsföremål i hushåll och bland folk som levde nära naturen.

Från hantverk till massproduktion

Med tiden förändrades materialen och användningen. Förutom trä och horn började man tillverka kåsor i metall, särskilt under 1700-talet då silver- och tennkåsor blev populära bland de mer välbeställda. Under 1900-talet kom plastkåsan att bli ett standardföremål inom det svenska försvaret och friluftslivet. Den klassiska gröna plastkåsan är idag nästan lika ikonisk som den samiska träkåsan och används av scouter, vandrare och barnfamiljer.

Kåsan idag

Idag finns kåsan i många olika former och material. Den kan vara en handgjord träkåsa som bär på tradition och symbolik, eller en enkel plastmodell som följer med på utflykten. Oavsett material har kåsan behållit sin roll som ett kärl för gemenskap, naturupplevelser och kulturarv. Den är ett föremål som förenar historia med nutid och som fortfarande används av människor som vill känna närhet till traditionen och naturen.