LÖRDAG 27 DECEMBER 2025

Ryska krigsfångar i Hällekis – sägen eller verklighet

I hjärtat av Hällekis, strax intill det som idag uppfattas som ortens centrum, ligger en stor damm som i generationer väckt både nyfikenhet och spekulationer. Enligt den lokala traditionen ska dammen ha grävts under 1600-talet av ryska krigsfångar, på uppdrag av generallöjtnanten Harald Stake – den mäktige godsägaren på Hönsäters herrgård.

Att dammen inte är naturlig utan sannolikt anlagd gör berättelsen än mer fängslande. Ett sådant projekt skulle ha krävt både noggrann planering och en betydande arbetsstyrka. Dammens exakta anläggningsår är inte dokumenterat. Just därför har sägnen om dess tillkomst blivit en del av ortens historia, där myt och verklighet vävs samman till en fascinerande berättelse om stormaktstidens spår i det lokala landskapet.

Harald Stake – stormaktstidens man

För att förstå sägnens sammanhang måste man se till dess huvudperson. Harald Stake, född 1598 och död 1677, var en av stormaktstidens mest framstående militärer. Han deltog i flera av tidens stora fälttåg, steg i graderna till generallöjtnant och blev medlem av riksrådet. Som godsherre på Hönsäter utvecklade han gården till en av de mest betydande i Västergötland. Med både makt och resurser hade han möjlighet att initiera omfattande byggnadsprojekt, och han var känd för att modernisera och expandera sina ägor.

Krigsfångar som arbetskraft

Under 1600-talet låg Sverige i krig med bland annat Ryssland, Polen och Danmark. Som en följd fördes tusentals krigsfångar till landet, där de sattes i arbete vid befästningar, gruvor, jordbruk och större gods.


Att det skulle ha funnits krigsfångar i Hönsäter – som orten hette på den tiden – är en uppgift som förekommer i den lokala traditionen. Däremot finns inga skriftliga källor som bevisar att fångar faktiskt vistades där, och inte heller att de grävde den aktuella dammen. Det är väl dokumenterat att krigsfångar användes som billig arbetskraft på flera håll i Sverige, vilket gör det historiskt möjligt att även Hönsäter kan ha haft tillgång till sådana under Harald Stakes tid. Samtidigt verkar det saknas konkreta belägg, vilket innebär att sägnen inte kan avfärdas helt – men inte heller fastslås med säkerhet.

En del av Hällekis kulturarv

Oavsett om ryska krigsfångar verkligen grävde dammen eller inte har berättelsen blivit en del av Hällekis identitet. Den knyter samman lokal geografi med stormaktstidens stora skeenden och ger en glimt av livet på Hönsäter under Harald Stakes tid. Sägner som denna är viktiga eftersom de bevarar minnen och lokala perspektiv som annars riskerar att gå förlorade. Kanske väntar ännu dokument i arkivens gömda vrår som kan kasta nytt ljus över dammens verkliga historia. Tills dess förblir berättelsen en fascinerande kombination av historia och myt, och ett levande inslag i Skaraborgs kulturarv.

Den hemliga gången

Enligt sägnen ska de ryska krigsfångarna inte bara ha grävt dammen i Hällekis, utan också byggt en hemlig underjordisk gång. Denna gång sägs ha sträckt sig från Hönsäters herrgård ner till Söckeviken vid Vänern. I en gammal källare på slottet berättas det att det finns en igenmurad dörr som skulle ha varit ingången till denna mystiska passage. Gången sägs ha använts för flykt eller hemliga förbindelser, något som förstärker dess aura av dramatik och mystik.


Källarvalven vid Hönsäter har länge varit föremål för spekulationer. Många har talat om underjordiska gångar som leder bort från herrgården, men inga dokumenterade bevis finns för att en förbindelse mellan Hönsäter och Söckeviken verkligen byggdes.

Ur ett historiskt perspektiv framstår det som mycket osannolikt att en underjordisk gång på två kilometer skulle ha kunnat grävas under 1600-talet. Kunskap om gruvdrift och kortare tunnlar fanns visserligen, men även om en stor arbetsstyrka hade funnits tillgänglig skulle ett projekt av denna omfattning ha krävt ett oerhört antal arbetspass, noggrann planering och resurser långt bortom vad en herrgård rimligen kunde mobilisera. Därtill kommer de tekniska svårigheterna: att hålla en så lång passage ventilerad, torr och stabil hade varit nästintill omöjligt med den tidens verktyg och kunskap.

Sägner om hemliga gångar är däremot typiska för stormaktstidens slott och herrgårdar. Liknande berättelser återfinns vid Gripsholm, Läckö och Vadstena, där mystiska källarvalv och ruiner gett upphov till fantasifulla förklaringar. De speglar både fascinationen för den tidens arkitektur och människors behov av att tolka det okända.

Berättelsen om den hemliga gången mellan Hönsäter och Söckeviken är därför mer än bara en myt. Den är ett exempel på hur lokala traditioner väver samman historia, folktro och fantasi. Även om den inte är historiskt belagd utgör den en viktig del av Hällekis och Kinnekulles rika sägenflora och fortsätter att fascinera både ortsbor och besökare.