FREDAG 14 NOVEMBER 2025
Ett stycke fotohistoria på min hylla
En av de gamla kameror som jag fortfarande har kvar och sparat är min Yashicaflex, en tvåögd mellanformatskamera som gav 12 negativ på 6x6 cm från en rulle i 120-format. Den står fortfarande på hyllan som ett minne från en tid då fotografering var ett hantverk och varje bild krävde eftertanke.
När jag köpte den var det egentligen en kompromiss. Den stora drömmen var förstås en Rolleiflex, som på den tiden betraktades som det absoluta toppskiktet bland tvåögda spegelreflexkameror. Det var inte bara en kamera för entusiaster – den var länge pressfotografernas främsta verktyg. Under 1940-, 50- och 60-talen syntes Rolleiflex på axeln hos otaliga tidningsfotografer världen över, och den användes av några av de mest berömda fotograferna i historien: Robert Capa fångade krigets verklighet, Richard Avedon skapade ikoniska modebilder, Diane Arbus dokumenterade det udda och mänskliga, och Robert Doisneau skildrade vardagslivet i Paris. Rolleiflexens kvadratiska negativ gav en detaljrikedom som passade perfekt för tidningstryck och konstfotografi.
Trots att småbildskameror som Leica och Nikon så småningom tog över, fortsatte Rolleiflex att användas av pressen och konstfotografer ända in på 1970-talet. Den blev en symbol för en hel epok av fotografi – en tid då kameran inte bara var ett verktyg, utan en del av fotografens identitet.
Men priset för en bra begagnad Rolleiflex låg långt över vad jag kunde avvara, så det fick bli en Yashica. Och även om den inte nådde samma prestige, hade den ändå en egen charm – robust, pålitlig och med en optik som kunde leverera förvånansvärt fina bilder.
Min kamera är utrustad med ett Holiotar 80mm f/3.5-objektiv och en slutare med tider upp till 1/300 sekund. Det placerar den i de allra första serierna av Yashicaflex, troligen en A-I eller A-II från 1954–1955. Holiotar-optiken användes bara under de tidiga åren innan Yashica började montera sina egna Yashicor- och senare Tomioka-tillverkade Yashinon-linser. Det gör min kamera till ett riktigt tidigt exemplar – ett stycke fotohistoria från Yashicas första år.
Jag fotograferade inte överdrivet mycket med den, eftersom jag samtidigt hade en Hasselblad 1000F, som var tekniskt överlägsen och ofta blev förstahandsvalet. Men medan Hasselbladen försvann ur mitt liv med tiden, står Yashican fortfarande kvar. Den är mer än bara en kamera – den är ett minne från en epok före det digitala, en tid då bilderna hade tyngd, bokstavligen, i form av negativ som man kunde hålla i handen.
Historisk bakgrund
Yashica började som Yashima Seiki Company i Nagano, Japan, 1949. Deras första kamera, Yashimaflex, lanserades 1953 och blev snabbt populär som ett billigare alternativ till Rolleiflex. 1958 bytte företaget namn till Yashica Co., Ltd. och köpte upp Nicca Camera, vilket gav dem tillgång till 35mm-teknik. Senare förvärvade de Tomioka Optical, vars linser höjde kvaliteten avsevärt.Yashicaflex-serien producerades mellan 1953 och 1959 och gjorde mellanformatfotografering mer tillgänglig för en bredare publik. Med sina olika varianter – A-I, A-II, C och B – blev den en favorit bland amatörer och semiprofessionella fotografer.
Nostalgisk reflektion
När jag ser min Yashicaflex idag väcks en särskild känsla av nostalgi. Den påminner om doften av nyframkallad film, om väntan i mörkrummet, och om den långsamma processen där varje exponering var värd sin plats. Den är inte längre i bruk, men den är ett levande bevis på en epok då fotografering var långsam, medveten och fylld av magi.Ikophot – den klassiska ljusmätaren från Zeiss Ikon
Den mätare du ser på bilden bredvid kameran är en Zeiss Ikophot, en av de mest populära ljusmätarna under 1950- och 60-talet. Den tillverkades av det tyska företaget Zeiss Ikon, som redan då var känt för sina kameror och optiska instrument.Ikophot var en selenbaserad ljusmätare, vilket innebar att den inte behövde batterier. Ljuset träffade en selen-cell som genererade en elektrisk ström och fick en nål att röra sig på mätarens skala. Fotografen ställde in filmens känslighet (ASA/ISO) och kunde sedan läsa av rätt kombination av bländare och slutartid. På så sätt blev exponeringen mer exakt än att bara förlita sig på tumregler som Sunny 16.
Vad är Sunny 16?
Sunny 16 är en klassisk tumregel för fotografering som användes när man saknade ljusmätare. Regeln säger att man på en solig dag ställer bländaren på f/16 och väljer en slutartid som motsvarar filmens ISO-tal (t.ex. ISO 100 ? 1/100 sekund). Den gav en snabb och enkel metod för att få rätt exponering.Regeln kunde också anpassas efter väder:
- Soligt, klart: f/16
- Lätt mulet: f/11
- Mulet: f/8
- Tunga moln: f/5.6
- Solnedgång: f/4
Ett verktyg och en ikon
Med sitt eleganta läderfodral och robusta konstruktion blev Ikophot ett oumbärligt verktyg för fotografer som arbetade med kameror utan inbyggd ljusmätare. Den kombinerade funktionalitet och design, och många exemplar fungerar än idag trots att de är över 60 år gamla.Idag har Ikophot främst ett samlarvärde. På auktioner och marknader säljs de ofta för några hundralappar, beroende på skick och om originalfodralet finns kvar. För den som fotograferar analogt kan den fortfarande användas, men för många är den lika mycket ett nostalgiskt minne från en tid då fotografering krävde både tålamod och precision.
