TISDAG 4 NOVEMBER 2025

Landshövdingehusen 150 år – En unik Göteborgsikon i Hällekis

I år är det 150 år sedan det första landshövdingehuset uppfördes i Göteborg. Denna särpräglade byggnadstyp, med sin distinkta kombination av sten i bottenvåningen och trä i de övre våningarna, har blivit ett älskat inslag i stadens arkitektur och kulturarv. Att just Hällekis hyser två sådana hus gör platsen särskilt anmärkningsvärd, då hustypen annars nästan uteslutande förknippas med Göteborg.

Ursprung och särdrag hos landshövdingehuset

År 1875 godkände Göteborgs landshövding Albert Ehrensvärd en dispens i byggnadsordningen som tillät uppförandet av trevåningshus med sten i bottenvåningen och trä i de övre två. Denna lösning, framtagen för att möta stadens bostadsbrist, kringgick förbudet mot höga trähus och blev snabbt vanlig i arbetarkvarteren. Kombinationen av robust sten och lättare trä gav husen en tydlig arkitektonisk identitet, och byggnadstypen kom att prägla Göteborgs stadsbild. Med sin karaktäristiska materialblandning och funktionella utformning blev landshövdingehuset ett signum för stadens arbetarbebyggelse – ett kreativt svar på dåtidens byggregler.

Göteborg – hustypens hemvist

Under 1900-talets första hälft uppfördes tusentals landshövdingehus i Göteborg. Enligt uppskattningar bodde omkring hälften av stadens invånare i dessa hus under 1930-talet. Trots rivningar under senare år finns över 1 000 hus kvar, många varsamt renoverade. Hustypens starka koppling till Göteborgs specifika byggnormer bidrog till att den inte fick samma spridning i andra delar av landet.

Hällekis – ett undantag från regeln

Utanför Göteborg är landshövdingehus mycket ovanliga. I Hällekis finns dock två bevarade exemplar, troligen uppförda omkring 1915 i samband med cementfabrikens expansion och behovet av arbetarbostäder. Deras konstruktion följer Göteborgsmodellen, vilket gör dem till sällsynta och geografiskt oväntade inslag i svensk byggnadshistoria.

Varför stannade hustypen i Göteborg?

Den lokala bygglagstiftningen och stadsplaneringen i Göteborg var avgörande för hustypens framväxt. Andra städer hade olika förutsättningar, vilket begränsade dess spridning. Enstaka exempel finns i Mölndal, Uddevalla och Borås, men de är få.