SÖNDAG 19 OKTOBER 2025

Hällekis i backspegeln – Bilder från förr

Under de senaste åren har jag skrivit många historiska artiklar om Kinnekullebygden – om gamla byggnader, händelser, personer och mycket annat. Vissa berättelser är välkända, andra har varit mer bortglömda, men alla har kanske bidragit till att ge nytt liv åt vår lokala historia.

Det har varit både spännande och lärorikt att gräva i arkiv och minnen, och jag har själv upptäckt en del som jag tidigare inte kände till om hembygden. Den här artikeln är den senaste i serien – och kanske den sista på ett tag – men jag fortsätter att hålla ögonen öppna efter nya berättelser som förtjänar att lyftas fram.

Har du som läsare något förslag på ett ämne, en plats eller en person som borde uppmärksammas? Hör gärna av dig – alla tips tas tacksamt emot!

När jag nyligen tog en titt i ett gammalt fotoarkiv slog det mig hur mycket i Hällekis som faktiskt är sig likt – trots att över 40 år har passerat sedan bilderna togs. Gatorna, husen, naturen – mycket känns igen, som om tiden stått stilla på vissa platser. Samtidigt har en del förändrats, och några miljöer har försvunnit helt, ersatta av nya kapitel i byns historia.

Bilderna jag hittade är sannolikt från slutet av 1970-talet och några år framåt. De kanske inte är tekniskt perfekta, inte särskilt dramatiska eller konstnärliga – men de bär på något annat. De fångar vardagen som den såg ut just då, i det ögonblick jag tryckte på kamerans avtryckare och frös tiden. En stilla dokumentation av livet i samhället, precis som det var – enkelt, ärligt och fullt av minnen.

Genom åren har en mängd olika kameror bistått mig i dokumentationen av vardagen, händelser och förändringar. Men i slutändan är det inte själva verktyget som spelar störst roll – det är bilden, och vad den förmedlar. Det är den som fångar stämningen, berättar historien och väcker minnen till liv. Kameran har alltid funnits där för att fånga vardagens skiftningar, de stora ögonblicken och de små detaljerna som tillsammans formar samhällets berättelse.

Med den insikten i åtanke är det något särskilt att återvända till arkivet. Vissa bilder har kanske visats tidigare, men andra har legat gömda – opublicerade och bortglömda, tills nu. Att se sin hemby genom linsen från en annan tid väcker både igenkänning och eftertanke. Här är några av de ögonblick jag fångade på den tiden med min kamera – min trogna följeslagare i livet, då som nu.



Hönsäters hamn har genomgått stora förändringar. De gamla bandtransporterna som löpte utefter kajen är nu ett minne blott, liksom den ursprungliga kranen som ersattes av en modernare variant i slutet av 1999. Den nyare kranen är också borttagen, och sedan den 24 april 2024 har ingen lastbåt anlöpt hamnen. Längst ut på kajen, där bandtransporten tog slut, låg ett litet tullkontor. När jag arbetade på Cementa hängde där fortfarande en gammal skärmmössa med Tullverkets emblem kvar på en krok – som ett tyst minne från en annan tid.



Längs Hönsätersvägen, strax innan järnvägen, låg på höger sida den anrika "Lokalen" som uppfördes redan 1901. Under många år var den ett nav för nöje, med biografföreställningar som hölls fram till den 1 april 1960. År 1980 påbörjades en omfattande ombyggnaden av gamla samlingslokalen. Den 3 januari 1981 återinvigdes den för att bli kyrkligt församlingshem, idag är den privatbostad. På vänster sida i bild syns en liten bod som förr fungerade som lotteritombola – ett populärt inslag där man kunde vinna fina priser och skapa glada minnen.



Till höger i bilden syns Hällekis skola, uppförd 1959. Den revs för att ge plats åt en modern skolbyggnad som invigdes den 28 augusti 2018. Till vänster låg den gamla vaktmästarbostaden, som senare kom att användas som Rödsippans förskola. Den byggnaden förstördes tragiskt i en brand den 21 juli 2003.



Vagnslidret vid Hönsäters herrgård var en traditionell förvaringsbyggnad för hästdragna vagnar, kärror och jordbruksredskap. Under många år tjänade det som en viktig del av gårdens dagliga verksamhet. Byggnaden revs sannolikt någon gång under 1980-talet, och med det försvann ett stycke lokal historia som vittnade om en tid då häst och vagn var vardag.



Idas stuga låg längs Hönsätersvägen, mellan ICA-butiken och dammen. Byggnaden uppfördes redan 1846 och stod obebodd från 1950-talet. År 1998 monterades stugan ner, flyttades och återuppfördes med varsam hand i Forshem, där den fick nytt liv i en ny miljö.



Det vita som skymtar mellan träden var det så kallade "Näbbet" – en utomhusscen som Cementa skänkte som avskedsgåva till samhället. Trots sin potential kom scenen till användning endast vid ett fåtal tillfällen, innan den revs i mars 2018.

Den stora byggnaden i bilden var tidigare ett av Hönsäters herrgårds magasin. Under sina sista år användes den främst för auktioner, innan den revs, troligen i slutet av 1980-talet.

Mellan magasinet och "Näbbet" låg en mindre byggnad som fungerade som källare och förråd till bostadshuset "Skara kyrka", vilket tidigare låg strax till höger om förrådet. "Skara kyrka" revs i slutet av 1970-talet, och förrådsbyggnaden kan ha försvunnit i samband med att magasinet revs, kanske tidigare då jag har för mig att det var en brand. En del av stenmurarna från förrådet finns kvar än idag.



Bilden är tagen från kurvan vid dammen. Till vänster syns Idas stuga, som tidigare nämnts, och bakom den skymtar affärshuset (ICA). Den ljusa byggnaden i mitten är den gamla sjukstugan, uppförd 1907.

Vägen som svänger av åt höger i bild, bort mot sjukstugan och vidare mot korsningen med Industrivägen, Stakes väg och Plattås, finns inte kvar idag. Om denna vägsträcka hade ett eget namn minns jag inte, men det är fullt möjligt att den räknades som en del av Stakes väg, eftersom den utgjorde en naturlig förlängning av den.

I Sjukstugan arbetade Cementas brukssköterska, och många äldre Hällekisbor minns säkert syster Karin som höll dagliga mottagningar. Under flera år fanns även läkarmottagning en gång i veckan, med bland annat läkaren Bergsten – ett namn som också väcker minnen hos många.

Sjukstugan slutade sannolikt användas i samband med att Cementa lade ner sin verksamhet 1979. Därefter fungerade byggnaden som privatbostad fram till 1983, då den revs för att ge plats åt Hällesäter.



Till höger i bilden syns det gamla affärshuset, och till vänster i bild dörren in till Konsum (nuvarande Coop). I mitten står den gamla sjukstugan, ett välbekant landmärke från förr. Man kan även se att markarbetet inför byggnationen av Hällesäter har påbörjats. Mannen på bilden är förresten min farfar, Gustav Sjöö, på väg mot Tandläkarbostaden där han under några år bodde hos mina föräldrar.



Bakom Konsum låg tidigare en tankautomat, där man idag har upplag med säckar fyllda med olika trädgårdsprodukter. På den tiden såg bensinpriserna helt annorlunda ut – för en hundralapp kunde man få omkring 23 liter. I dag räcker samma summa knappt till 7 liter, vilket verkligen visar hur tiderna har förändrats.



Hällekis Kioskhandel kallades den kanske officiellt, men i folkmun var det helt enkelt "kiosken" – eller för många, "Bersas". Det är nog inte många kiosker kvar idag där man fortfarande handlar genom en lucka, men så var det här.

Framför kiosken stod två klassiska tuggummiautomater, där generationer av barn stoppat i en slant, vridit om vredet och med spänd förväntan fått några färgglada tuggummikulor – ibland till och med en liten överraskning.

På väggen till höger om kiosken satt en gammal varuautomat. Man lade i en peng, öppnade en lucka och plockade ut det man köpt. Automaten var laddad med godis, och om minnet inte sviker fanns där även cigaretter att köpa en gång i tiden. En liknande automat fanns också vid det gamla affärshuset.

Ovanpå automaten ligger en bortglömd mopedhjälm – kanske kvarlämnad efter helgens stoj. För just helgerna var kiosken ett riktigt nav i samhället, fullt av ungdomar från trakten. Det var den självklara samlingspunkten, där skratt, mopeder, bilar och vänskap blandades i kvällssolen och det var fest långt in på natten.

Till höger i bild skymtar "Tandläkarns", som idag är Carinas Kök & Bar.



År 1968 öppnade Sparbanken i Lidköping en filial i Hällekis, vilket innebar ett stort steg mot modernisering av banktjänster i samhället. Samtidigt övergick Cementa från kontant löneutbetalning till att sätta in löner direkt på bankkonto – en förändring som speglade tidens utveckling. Inne i banklokalen fanns ett imponerande kassavalv, som gav platsen en känsla av trygghet och stabilitet.

Filialen var i drift i över tre decennier, fram till september 2002, då den lades ner som en del av den bredare trenden med digitalisering och centralisering av bankverksamhet. Under några år därefter användes lokalen av Sparbankens Fastighetsbyrå.

År 2005 fick byggnaden nytt liv när Hällekis första pizzeria slog upp portarna – passande nog under namnet Pizzeria Arn. Det var mitt under den stora Arn-hajpen, då berättelsen om tempelriddaren Arn fängslade både bokläsare och biobesökare. Pizzerian blev snabbt en ny samlingspunkt i samhället, där historia och nutid möttes över en nygräddad pizza.

Än idag drivs det pizzeria i lokalen, om än med nya ägare, och platsen fortsätter att vara ett uppskattat inslag i Hällekis vardagsliv.



Bilden är tagen vid korsningen mellan Stakes väg och Industrivägen, precis vid skylten till vänster i bild som visar att vägarbete pågår gick vägen mot dammen. Den mörkare byggnaden i förgrunden var en privatbostad, allmänt kallad "Kasses" – uppkallad efter mannen som bodde där. Det ljusare huset längre bort är den gamla sjukstugan. Själva korsningen finns fortfarande kvar, men vägsträckningen har förändrats. En ny väg, Backlyckevägen, har dragits förbi Hällesäter och fjärrvärmecentralen, som idag ligger strax bortom platsen där "Kasses" en gång låg.



Bilden visar en del av interiören i Sjöö's Allköp, belägen i den anrika fastigheten som Skånska Cement lät uppföra redan år 1938. Under årens lopp passerade en rad handlare, däribland Bengtsson, Lindblom, Lund, Palm och Thörn. Den siste i raden att driva verksamheten var Helge Sjöö, som tog över den 13 januari 1975 och döpte butiken till Sjöö's Allköp. Tyvärr tvingades en viktig del av Hällekis lokalsamhälle stänga den 26 oktober 1979 då byggnaden skulle rivas.

Att affären erbjöd en manuell chark var ett stort plus i kanten och mycket uppskattat bland kunderna. Dessutom hade Sjöö's Allköp en egen ostkällare, vilket möjliggjorde försäljning av vällagrade ostar. Många som minns butiken kommer säkert ihåg den välsmakande och mycket omtyckta Naumsosten, som var i en klass för sig.

Som en extra service fanns det också bensinpump utanför butiken, vilken under de sista åren bar märket Tapp. Förutom handelsverksamheten på bottenvåningen inrymde byggnaden även två lägenheter på den andra våningen. Under årens lopp bedrevs även annan verksamhet i byggnaden, frisör, fiskaffär, charktillverkning, klädaffär med mera.

Handelsfastigheten, uppförd av Skånska Cement år 1938, var känd för sin robusta konstruktion. Den var utomordentligt stabilt byggd, med kraftig armering och rikligt med betong – källarvåningen hade antagligen kunnat fungera som ett fullgott skyddsrum.

Jag minns särskilt när rivningen skulle påbörjas. Man trodde att arbetet skulle gå snabbt. Men när den tunga järnkulan svingades mot väggen i hopp om att krossa den och rasera byggnaden, blev resultatet bara ett dovt duns. Endast lite puts föll bort, och i stället för att väggen gav vika, slet sig till och med järnkulan från sin kätting och föll till marken.

Detta var bara en försmak av vad som väntade. Rivningen av den solida fastigheten drog ut på tiden. Den välförstärkta källaren var särskilt seglivad. Jag tror till slut att man gav upp försöken att riva den helt. Troligen valde man att fylla igen källaren, och den ligger därför sannolikt kvar under marken, precis framför Folkets Hus.

Här avslutas denna tillbakablick i Hällekis historia för denna gång. Mycket av informationen bygger på egna minnen, och det är särskilt årtalen som kan vara svåra att fastställa exakt. Man får förlita sig på det man minns när källor saknas. Om du sitter på säkrare fakta gällande årtal eller händelser, tveka inte att höra av dig! Ditt bidrag hjälper till att dokumentera byns historia på bästa sätt.