SÖNDAG 12 OKTOBER 2025


Några Hällekisbor framför ingången till tvättstugan i "Sölta" troligen i slutat av 1940-talet - Foto: Privat

Tvättens historia i Hällekis: Från sjövatten till modern service

Innan tvättmaskinen blev en självklar del av svenska hem var tvätten ett tungt och tidskrävande projekt, långt ifrån dagens enkla knapptryck. I Hällekis har invånarna under de senaste hundra åren samlats på minst tre olika platser för att tvätta sina kläder. Att tvätta var en kollektiv syssla där man inte bara skötte sina kläder och värmde vatten, utan också delade vardagliga samtal.

Den första tvättplatsen: "Sandkastet" vid Vänern

Den första tvättplatsen ska ha varit en stor tvättstuga som låg mellan den nuvarande småbåtshamnen och Björkudden, en plats som då kallades "Sandkastet". Där skall det även ha funnits en stor brygga som sträckte sig ut i Vänern, vilket möjliggjorde sköljning av tvätten i sjövatten.

Det verkar inte finnas varken fotografier eller skriftlig dokumentation som exakt anger var tvättstugan låg, när den uppfördes eller när den revs. Enligt ett vittnesmål ska dock rester av ett fundament samt några uppstickande rör ha varit synliga i marken på denna plats. Det kanske inte är helt osannolikt att tvättstugan uppfördes i samband med att husen i Falkängen byggdes i slutet av 1800-talet.

Den andra tvättstugan: En rå och kall plats nära "Sölta"

Inte heller nästa tvättstuga verkar det finns några uppgifter om när den uppfördes, men den låg cirka 100 meter norr om det gamla röda tvåvåningshuset som i folkmun kallas ”Sölta”. Huset är beläget mellan stationen och Falkängshusen, där Marias Logi idag håller till.

Jag minns den lilla tvättstugan från min barndom i Falkängen. Ibland följde jag med farmor dit för att hjälpa till med tvätten. Det var en mörk, rå och kall plats innan man fick fart på de stora vedeldade järngrytor där tvätten kokades. Jag tror att det även fanns en mangel, men minnena från den tiden är diffusa.

Tvättstugan användes av alla boende i Falkängen, och förmodligen även av människor från andra delar av samhället. Trots att jag har letat har jag inte lyckats hitta någon bild som visar hela byggnaden, men jag är övertygad om att någon i samhället har ett fotografi sparat.

Byggnaden revs någon gång i mitten av 1970-talet, i samband med att Hönsätersvägen drogs om från järnvägen ner mot infarten till småbåtshamnen.

Cementbolagets tvätt- och badinrättning i Sjösäter

Under åren 1944–45 uppförde Cementbolaget i Hällekis en tvätt- och badinrättning i Sjösäter – ett uppskattat tillskott till samhällets vardag. Här kunde invånarna lämna in sin tvätt på morgonen och några timmar senare hämta den färdigtvättad, torr och manglad – redo att läggas direkt i garderob eller byrålådor. Allt detta till ett mycket överkomligt pris, vilket gjorde anläggningen till en viktig serviceförmån för många.

Cementas tvätt- och badinrättning i början av 1980-talet

Cementbolaget hade en föreståndarinna som ansvarade för anläggningen, som också innehöll en bastu, karbad och en liten inomhusbassäng, troligen inte mer än 2x2 meter. Enligt mina egna minnen var vattnet i bassängen bitande kallt – en riktig chock för den modiga badaren att doppa sig i efter bastubadet.

Verksamheten drevs av bolaget fram till 1980, då Cementa lade ner i Hällekis. Därefter togs driften över av ett par företag inom tvätt branschen under några år. Lokalerna stod senare tomma och outnyttjade under en längre period, fram till 1996. Efter det har byggnaden fått nytt liv – som cykelaffär och på senare tid som antikvariat i delar av huset.

En svunnen vardag

Vid den tiden var levnadsstandarden betydligt enklare. I Falkängshusen, exempelvis, fanns det inte ens toalett inne i lägenheterna så sent som under första halvan av 1960-talet. Invånarna fick nöja sig med utedass, och även om vissa lägenheter senare byggdes om och fick inomhustoalett, blev det aldrig aktuellt med dusch eller badkar i hemmen.

Som barn kunde man duscha i skolan, och de som arbetade på Cementa hade tillgång till dusch på arbetsplatsen. För alla andra var badinrättningen det enda alternativet för kroppstvätt.

Det kan vara svårt att idag föreställa sig den vardag som då rådde – att gå ut i vinterkyla och blåst för att använda ett utedasset, eller att uthärda dofterna där inne en het sommardag, eller att stå i ångande tvättstugor med vedrök stickande i näsan. Det var en annan tid, med andra villkor – samtidigt fanns en stark gemenskap i detta enkla liv; en stund att mötas, hjälpa varandra och dela historier.