LÖRDAG 4 OKTOBER 2025

Egen tolkning av hur Sils kyrka en gång i tiden kan ha sett ut -  Illustration genererad av Gemini

Sils medeltida kyrka – spår av en försvunnen helgedom

Under medeltiden låg kyrkorna tätt i det västgötska landskapet. Vid den gamla kyrkogården i Kinne-Kleva finns än idag synliga rester av en kyrka som en gång stod där – grundstenarna från murarna vittnar om dess tidigare existens. Bara några kilometer därifrån, vid Silboholms egendom sydost om dagens Kinne-Kleva kyrka, låg den medeltida kyrkan i Sil. Denna helgedom, som sannolikt uppfördes redan under 1100-talet, var en viktig del av den medeltida bygden. Till skillnad från Kinne-Kleva gamla kyrka verkar det idag inte finnas många synliga spår kvar av Sil medeltidskyrka.

Sil kyrka revs år 1872, trots att den vid en visitation 1840 bedömdes vara "i fullkomligt godt skick". Rivningen var en del av en bredare trend under 1800-talet, då många äldre kyrkor ersattes av större och modernare byggnader. I Sils fall motiverades beslutet av ekonomiska skäl och en minskad befolkning, vilket gjorde det oekonomiskt att underhålla kyrkan.

Byggnaden var uppförd i huggen sandsten och bestod av ett långhus, ett smalare och lägre kor med rak avslutning samt ett vapenhus i söder. På långhusets västra sida fanns en liten takryttare med hög spira och vimpel. Kyrkan var vitkalkad både utvändigt och invändigt, med spånbelagda tak. Interiören rymde en triumfbåge, en läktare i väster och en välvd ekdörr med kraftiga järnbeslag mellan långhus och vapenhus. På norra väggen i koret fanns en målning av Sankt Petrus i röd dräkt, hållande en nyckel i höger hand – troligen från den katolska tiden. Det var kyrkans enda målning och anses ha varit mycket gammal. Ett krucifix från 1700-talet flyttades till den nybyggda kyrkan i Kinne-Kleva, där det än idag kan beskådas.

Efter rivningen återanvändes stenmaterialet till byggandet av gården Lövholmen i Kinne-Vedums socken. På den gamla kyrkplatsen restes en träklockstapel och en minnessten, och platsen är idag ett skyddat kulturminne som påminner om en svunnen tid.

Sil och Kinne-Kleva utgjorde ett gemensamt pastorat fram till 1929, då båda socknarna förenades med Husaby. Även om inga synliga rester av Sil kyrka finns kvar, bär platsen fortfarande spår av dess historia och utgör en viktig del av det lokala kulturarvet.

Klockans gåta – medeltida relik eller 1600-talsgåva?

På platsen där Sil kyrka en gång stod hänger idag en kyrkklocka i den träklockstapel som uppfördes 1970. Klockans ursprung är omtvistat. Enligt en uppgift lät Lars Torstensson Blanckenfjell – svensk adelsman, militär och herre till Silboholm – gjuta en kyrkklocka i Stralsund år 1644, vilken han senare donerade till kyrkan. Han avled 1656 och begravdes i Sil kyrka.

En annan källa hävdar dock att klockan är senmedeltida, vilket skulle innebära att den är betydligt äldre än 1600-talet. Den latinska inskriptionen "S E C R A T A", som kan tolkas som "helgad", stödjer denna teori och antyder att klockan kan ha tillverkats långt tidigare.

Sil kyrka uppges ha haft två klockor: en större, sannolikt den som idag finns kvar, och en mindre som tycks ha gått förlorad. Det är därför möjligt att båda uppgifterna är korrekta, men att de avser olika klockor. När kyrkan revs sparades troligen klockorna, och en av dem återfördes till Sil i samband med att den nuvarande klockstapeln uppfördes.

Hos Lantmäteriet kan man se kyrkans konturer på ett flygfoto från 1975

Karta från Lantmäteriet