SÖNDAG 6 JULI 2025

25 år med Hällekis-Kuriren – en personlig tillbakablick

I veckan slog det mig – det har redan gått mer än 25 år sedan det allra första numret av Hällekis-Kuriren såg dagens ljus. När jag startade tidningen i mitten av maj 1999 var det mest av ren nyfikenhet. Internet var fortfarande nytt för många, och tanken på att driva en lokal nyhetssida på nätet kändes både spännande och lite galen. Jag trodde att det kanske skulle hålla i sig ett tag – ett år eller två, om jag hade tur. Sen började jag sikta på tio år – men här står vi nu, 25 år senare.

Här kan du se hur första numret av Hällekis-Kuriren såg ut

Från nyfiken idé till digital pionjär

Det fanns ingen stor, utarbetad plan bakom starten. Tidningen var ideell, och det saknades både kapital och stora resurser. Min vision var enklare: att skapa en plattform där invånare i Hällekis med omnejd kunde läsa om det som verkligen berörde oss – vad som hände i kommunen, i föreningslivet och på gatorna vi dagligen rör oss. Målet var aldrig att konkurrera med etablerade medier, utan att fylla ett tomrum, lyfta fram det lokala, det vardagliga och det som annars lätt glöms bort.

När internet var långsamt och drömmen liten

Att satsa på digitala nyheter på nätet redan 1999 var långt ifrån självklart. Visst hade utvecklingen börjat ta fart, men det var fortfarande i sin linda – och långt ifrån vanligt. Bland de etablerade tidningarna i Skaraborg var det nog bara ett fåtal som ens hade en egen webbplats vid den tiden. Många såg det nog som ett tillfälligt experiment. Själv hoppades jag bara att Hällekis-Kuriren skulle få leva vidare ett tag – men det blev ju lite mer än så.

Läsekretsen var förstås begränsad. Det här var långt före de smarta telefonernas genombrott. iPhone 3G, som blev startskottet för den moderna mobileran i Sverige, lanserades först 2008. Den första iPhonen kom redan året innan, men såldes aldrig officiellt här.

Surfplattor existerade då mest i science fiction – som i Star Trek – och laptops var fortfarande relativt ovanliga i hemmen. Det var främst stationära datorer som gällde, ofta med uppringt internet via modem. ADSL hade precis börjat introduceras, men var ännu inte särskilt utbrett.

Med ADSL kunde man i bästa fall nå nedladdningshastigheter på omkring 10 Mbit/s – en enorm förbättring jämfört med de tidigare uppringda modemens blygsamma 56 kbit/s. Men i jämförelse med dagens standard, där hastigheter på 250 Mbit/s är vanliga, framstår även ADSL som synnerligen långsamt. Att surfa på nätet på den tiden krävde både tålamod och tid.

Engagemang i vågor – men alltid närvarande

Mitt engagemang i tidningen har gått i vågor genom åren. Under vissa perioder var jag ute nästan dagligen och rapporterade om allt som rörde sig och hände i området. Då kunde Hällekis-Kuriren publicera upp till sex, ibland åtta eller fler artiklar om dagen. Det var en intensiv tid – men också otroligt givande.

Andra perioder har varit lugnare, men jag har alltid haft som målsättning att publicera minst en artikel om dagen. Ganska tidigt insåg jag att lokala händelser inte alltid räckte till för att fylla tidningen med innehåll. Därför har lokalt material ofta kompletterats med pressmeddelanden från kommuner, företag, organisationer och myndigheter – ett sätt att hålla nyhetsflödet levande och relevant även när det varit lugnare på hemmaplan.

25 000 timmar senare

För skojs skull gjorde jag en liten uträkning på hur mycket tid jag faktiskt har lagt ner på tidningen – och resultatet blev nästan en chock. Om man utgår från att jag i genomsnitt har arbetat tre timmar om dagen (vissa dagar betydligt mer, andra något mindre, men tre timmar känns som ett rimligt snitt), så landar det på över 25 000 timmar under de 25 år jag har drivit Hällekis-Kuriren. Och det är bara en försiktig uppskattning – verkligheten rymmer säkert ännu fler timmar. Det säger något om hur stor del av mitt liv den här tidningen har varit.

Många röster har format tidningen

Under åren har det varit många som bidragit till Hällekis-Kuriren. Skribenter, kåsörer, föreningsmänniskor, fotografer, insändarskribenter och många många mer – alla har de hjälpt till att forma tidningen till vad den är idag.

Jag vill rikta ett särskilt tack till Rolf Apelqvist, som redan när Hällekis-Kuriren bara var några veckor gammal började skicka in sina mycket läsvärda kåserier under signaturen "Ristat av Rist" – ofta med stark lokal förankring. Rolf var en rutinerad journalist, en äkta tidningsmurvel, med erfarenhet från flera av lokalredaktionerna i Skaraborg. Att få hans stöd i den nyfödda tidningens barndom var ovärderligt. Att han dessutom hade sina rötter på Kinnekulle, närmare bestämt i Blomberg, gjorde det hela ännu mer passande.

Under flera år levererade han ett nytt kåseri varje vecka – sammanlagt blev det hela 119 stycken. Hans texter gav mig drivkraften att fortsätta hålla tidningen vid liv, särskilt under den period då den endast uppdaterades en gång i veckan. Jag visste att ett nytt kåseri alltid var på väg – det utgjorde grunden. Sedan handlade det om att själv fylla på med andra notiser och artiklar.

Många av hans texter är fortfarande lika läsvärda idag, särskilt de som bär på lokalhistoriska skildringar. Om du är nyfiken och vill läsa dem, så finns de att hitta här:

Ett digitalt arkiv över bygdens liv

Det har skrivits om allt från kommunpolitik till naturvandringar, från historiska tillbakablickar till midsommarfirande och luciatåg, de flesta små mindre lokala händelser men även några riktigt stora som även fick riksmedia och ibland utländsk media att söka sig till Kinnekulle .

Det är just mångfalden av röster och den starka lokala förankringen som har gett Hällekis-Kuriren dess själ – en levande del av bygden som jag alltid har sett som folkets egen plattform, inte bara min. Det är människorna här, med sina berättelser och engagemang, som gör innehållet relevant, äkta och levande.

Med tiden har tidningen vuxit till något mer än bara en nyhetskanal – den har blivit ett omfattande digitalt arkiv över livet i Hällekis med omnejd. Genom åren har tiotusentals artiklar, bilder, notiser och pressmeddelanden samlats, vilket utgör ett levande tidsdokument över en bygd i ständig förändring.

Lokal information ska vara fri

Ibland får jag höra att någon hittat en gammal artikel som väckt minnen till liv. Emellanåt hör någon av sig och undrar om de kan få en bild som publicerats i tidningen – för att använda privat, i en bok, en artikel, ett skolarbete eller något annat sammanhang. Även lokala medier har jag då och då bistått med bilder.

Självklart har de fått använda materialet utan kostnad. Det kanske inte har varit det mest kloka beslutet ur ett ekonomiskt perspektiv – men min filosofi har alltid varit att lokal information ska vara gratis och tillgänglig, så länge det gynnar samhället eller bygden på något sätt. Det är just i sådana stunder jag verkligen inser vilket värde det här innehållet har – inte bara för nutiden, utan också för framtiden.

Vad händer nu?

Jag vet inte exakt vad framtiden bär med sig, men jag vet att behovet av lokaljournalistik är större än någonsin. I en tid där mycket känns stort, snabbt och opersonligt, blir det lilla och nära ännu viktigare – det är jag övertygad om.

Om jag någon gång i framtiden skulle förändra tidningen och dra ner på arbetet, så kommer jag att återgå till ursprunget: att enbart fokusera på lokala händelser inom kommunen och utesluta allt annat. Det kommer då kanske inte att bli några dagliga uppdateringar – men det blir desto mer kärnfullt. Där är jag inte än, men tanken finns.

Tack för 25 år av engagemang

Så länge det finns intresse, engagemang och berättelser att dela, kommer Hällekis-Kuriren att leva vidare. Kanske inte alltid i samma form – men alltid med samma hjärta och fokus på bygden.

Ett stort tack till alla er som läst, bidragit, tipsat och hört av er genom åren. Det är ni som gjort de här 25 åren möjliga.

/Redaktörn