FREDAG 4 JULI 2025
Gössäters Stenhuggeri: Industriell pionjär på Kinnekulle
På Kinnekulles sluttningar, där kalkstenen ligger i lager som tysta vittnen från urtiden, växte en industri fram som kom att prägla både landskapet och människors liv i generationer. Gössäters stenhuggeri – lokalt mer känt som Stenhöveln – är inte bara en plats, utan en levande berättelse om hur naturresurser, tekniska framsteg och mänsklig envishet tillsammans formade ett helt samhälle.
Redan under medeltiden var kalkstenen från Kinnekulle eftertraktad till kyrkor, byggnader och gravvårdar. Men det var under 1800-talets industrialisering som stenbrytningen tog fart på allvar. Nya maskiner och växande efterfrågan ledde till att flera stora stenhuggerier etablerades, vilket skapade arbetstillfällen och satte Kinnekulle på kartan som ett centrum för svensk stenindustri.
Fotograf: Okänd -
Public Domain - Källa: Digital museumJust utanför Gössäter, längs vägen mot Hällekis, växte ett av dessa stenhuggerier fram. Det blev inte bara en arbetsplats – utan ett nav för hantverksskicklighet, teknisk innovation och lokal stolthet. Gössäters stenhuggeri blev en symbol för den kraft som uppstår när naturens råmaterial möter människans skaparförmåga.
Från jordbruk till industri
Historien om Gössäters stenhuggeri börjar 1875, när bröderna Kylberg köpte Gössäters gård. Två år senare, 1877, grundade de ett stenhuggeri för att utnyttja de rika stenfyndigheterna på Österplana hed. Det var en tid då industrialiseringen började ta fart i Sverige, och Kinnekulles unika kalksten – vacker, hållbar och lätt att bearbeta – blev snabbt eftertraktad.
Interiör från Gössäters Stenhuggeri - Fotograf: Werner Lindhe (1863 - 1942) -
Public Domain - Källa: Digital museumVerkstaden byggdes i sten med karakteristisk trappstegsgavel och drevs av en ångmaskin som eldades med alunskiffer, ett lokalt bränsle. Maskinparken var modern för sin tid och inkluderade svarv och stenhyvlar. Under 1880-talet blomstrade verksamheten, men tekniken behövde snart uppdateras för att möta konkurrensen.
Expansion och teknisk utveckling
År 1898 såldes gården och stenhuggeriet till Hellekis AB, ett bolag med större resurser och ambitioner. Ett nytt stenbrott öppnades på Örnekullagårdarnas marker, vilket förenklade transporterna. 1904 flyttades dessutom den gamla stenhuggeriverkstaden från Hellekis hamn till Gössäter och byggdes ut.Den stora tekniska revolutionen kom mellan 1929 och 1933, då moderna ramsågar installerades. Dessa maskiner, som använde stålsand och vatten som sågmedel, gjorde det möjligt att bearbeta sten i en skala som tidigare varit otänkbar. Gössäters stenhuggeri blev nu det största och mest avancerade på hela Kinnekulle.
Ett samhälle byggt av sten
Under sin storhetstid sysselsatte stenhuggeriet omkring 50 personer. Mellan 1933 och 1951 bröts över 380 000 ton sten, varav cirka 20 000 ton blev färdiga produkter som gravvårdar, byggnadssten och skulpturer. Arbetet var tungt och ofta farligt – men också ett hantverk som krävde stor skicklighet och precision..
Interiör från Gössäters Stenhuggeri - Fotograf: Werner Lindhe (1863 - 1942) -
Public Domain - Källa: Digital museumStenhuggeriet hade en avgörande betydelse för Gössäter och formade samhällets utveckling. Det gav upphov till många arbetstillfällen och lockade till sig yrkesskickliga arbetare och ledare inom industrin. Genom stenhuggeriets expansion förändrades Gössäter från att vara ett jordbrukssamhälle till att bli ett av Kinnekulles främsta industriella centra under 1900-talets första hälft. Även järnvägens etablering i samhället år 1887 samt byggandet av en oljefabrik år 1890 bidrog till denna omvandling, även om oljefabrikens satsning blev kortvarig och ekonomiskt misslyckad.
Slutet på en epok
Men inget varar för evigt. Efter andra världskriget förändrades byggbranschen snabbt. Nya material som betong och stål tog över marknaden, och Gössäters stenhuggeri började kännas föråldrat. 1951 lades verksamheten ner. Många av de anställda erbjöds arbete vid cementfabriken i Hällekis, men för Gössäter innebar det slutet på en era.Ett levande kulturarv
I dag är Gössäters stenhuggeri ett minne – men ett levande sådant. Byggnaderna står kvar som tysta vittnen till en svunnen tid, och berättelserna om arbetet, människorna och stenen lever vidare i lokalhistorien. Kinnekulles kalksten används fortfarande i byggnader och konstverk över hela Sverige, och dess historia börjar just här – i Gössäter.Arvet som lever kvar idag
Stenhuggeriet och stenindustrin har spelat en avgörande roll i Kinnekulles historia, med anor som sträcker sig tillbaka till 1000-talet. Totalt fanns det nio stenhuggerier på Kinnekulle under storhetstiden. Idag lever detta kulturarv vidare i två viktiga former.Råbäcks Mekaniska Stenhuggeri (1888 till 1970)
Ett av Sveriges bäst bevarade industriminnen, nu ett levande arbetslivsmuseum. Här visas hur kalkstenen från Kinnekulle bearbetades både för hand och med maskiner. Museet drivs av en stiftelse och föreningen Stenhuggeriets Vänner, som håller hantverkstraditionen vid liv genom visningar, kurser och evenemang.Thorsbergs Stenhuggeri i Gössäter (1890-talet– )
Det enda aktiva stenhuggeriet som fortfarande bryter och bearbetar Kinnekullesten. Här förs traditionen vidare genom modern produktion av byggnadssten och andra stenprodukter. Verksamheten har gått i arv inom samma familj sedan starten och drivs idag av femte generationen.Kinnekulles stenindustri är alltså inte bara historia – den är fortfarande levande, både som kulturarv och som aktivt hantverk.
