Kinnekulles utsiktstorn: Med anor från vårdkasarnas tid

Kinnekulle, med sin storslagna natur och vidsträckta vyer, har länge lockat besökare från när och fjärran. En av de mest ikoniska platserna på detta platåberg är utsiktstornet på Högkullen, som bjuder på en hisnande panoramautsikt över Vänern och det omgivande landskapet. Men tornets historia sträcker sig långt tillbaka i tiden, till en tid då vårdkasar lyste i natten för att varna för fara.

Vårdkasar och tidiga utsiktsplatser

Innan de mer moderna utsiktstornen tog form, fungerade Kinnekulles höjder som viktiga platser för vårdkasar. Dessa eldstäder, som anlades på strategiska platser, användes för att signalera fara och sprida varningar över stora avstånd. På Kinnekulles topp har det under lång tid brunnit vårdkasar, som varnat folk vid ofred, och kanske även som vägledning för sjöfarare på Vänern. Denna tradition av utsiktsplatser lade grunden för de senare tornen.

Att en vårdkase på Kinnekulles topp har avsedd verkan kan jag själv intyga, då jag jobbade nattskift på Rockwool i Hällekis den natt då det gamla utsiktstornet brann upp. Synen av det brinnande tornet i den mörka natten på toppen av berget måste ha synts milsvida omkring i bygden. /Stefan

Från "Apehuset" till storslaget torn

Redan på 1730-talet fanns en föregångare till dagens torn. Maria Catharina von Nackreij, ägarinnan till Hjelmsäter, lät uppföra ett åttakantigt lusthus kallat Mariehus, som i folkmun fick smeknamnet "Apehuset". Denna byggnad skall ha legat några hundra meter åt sydväst från dagens torn, kanske i närheten av där dagens vindskydd finns. Här är det ju en fin utsikt över Vänern från marknivå. Denna enkla konstruktion, utan fönster eller dörrar, tjänade som en rastplats för besökare som ville njuta av utsikten. Tyvärr förstördes Mariehus av en storm natten före påskdagen 1741.

Det skulle dröja nästan 150 år innan Kinnekulle återigen fick ett utsiktstorn. År 1892 lät Carl Klingspor på Råbäck uppföra ett imponerande torn, ritat av den kände arkitekten Fritz von Dardel. Detta torn, med sina sju våningar och övernattningsmöjligheter, blev snabbt en populär turistattraktion och lockade tusentals besökare varje år.

En dramatisk brand och återuppbyggnad

Ödets ironi ville dock att det ståtliga tornet, likt sin föregångare, skulle gå ett tragiskt öde till mötes. Tornet, som under många år hade förfallit och var i dåligt skick, brann ner till grunden den 18 april 1982, bara några dagar innan renoveringen skulle påbörjas. Men Götene kommun, som samma år hade fått överta tornet från Råbäcks egendom, tog snabbt initiativ till att återuppbygga tornet, redan året därpå, 1983, stod ett nytt torn klart på samma plats. Det nya tornet byggdes som en rekonstruktion av det gamla, men utan de tidigare övernattningsmöjligheterna och den utsmyckade snickarglädjen.

Ett landmärke för generationer

Idag står utsiktstornet som ett landmärke och en symbol för Kinnekulle. Varje år lockar det tusentals besökare som vill uppleva den magnifika utsikten från Kullens topp. När man gått de 117 trappstegen och nått utsiktsplattformen i toppen av tornet är man på en höjd som ligger ca 276 meter över Vänerns yta, densamma som den högsta utsiktsplatån ligger över marken i Eiffeltornet. Vid klart väder kan man se upp till 8-9 mil över Vänern och det omgivande landskapet. Tornet är inte bara en plats för att njuta av naturen, utan också en påminnelse om Kinnekulles rika historia, de gamla vårdkasarna och de människor som genom århundradena har format detta unika landskap.