SÖNDAG 16 MARS 2025
En fotografs tillbakablick: Rivningen av Vinterhotellet i Råbäck
Till slut hittade jag några gamla svartvita negativ i ett fotoalbum. Jag mindes att jag hade fotograferat rivningen, men hade glömt att bilderna togs med en gammal Hasselblad 1000F, en kamera jag ägde för länge sedan. Det är ett album jag sällan bläddrat i, eftersom de flesta svartvita bilder jag har är tagna med en vanlig systemkamera. Ni får ursäkta den dåliga kvalitén på bilderna, men trots det ger de ändå en värdefull inblick i en svunnen tid.
Tyvärr har jag varken en projektor eller en scanner anpassad för dessa 6x6 cm negativ, så jag fick använda en gammal flatbäddsscanner. Det resulterade tyvärr i att bildkvaliteten blev synnerligen dålig. Negativen visar rivningen av Vinterhotellet i Råbäck. Tyvärr missade jag att dokumentera rivningen av restaurangen, eftersom den redan var borta när jag kom till platsen. (Bilderna finns längst ner på sidan)
Man kan inte låta bli att fundera – tänk om dessa byggnader hade bevarats och moderniserats. De hade kunnat bli en otrolig turistattraktion för Kinnekulle och dess omgivningar. Med järnvägen så nära hade möjligheterna varit oändliga. Vilken förlust för området att dessa historiska byggnader inte längre finns kvar.
Public DomainBaron Carl Klingspor och hans vision för Kinnekulle
Baron Carl Klingspor, ägare av Råbäcks egendom, var en pionjär inom turismutveckling under sent 1800-tal. Redan då förstod han Kinnekulles unika attraktionskraft och vikten av att locka besökare till området. Han initierade en rad projekt som skulle komma att definiera platsens historia och sätta Kinnekulle på kartan som en turistdestination.En av Klingspors mest betydande insatser var byggandet av Hotell Kinnekulle, eller Turisthotellet som det allmänt kom att kallas. Detta imponerande hotellkomplex inkluderade en restaurang, uppförd 1885 i schweizerstil med detaljerad snickarglädje. Restaurangen blev snabbt hotellets symbol, och dess arkitektoniska charm förevigades på otaliga vykort och fotografier. År 1891 genomgick restaurangen en större ombyggnad, vilket helt förändrade dess utseende.
Ytterligare ett tillskott till hotellområdet var Vinterhotellet, som byggdes 1893 söder om restaurangen, enligt ritningar av Adrian Crispin Peterson. Dessutom fanns andra faciliteter på platsen, såsom flera paviljonger för boende, ett badhus, dansbana och till och med en fotoateljé som drevs av fotograf Simon Ander i början på 1900-talet.
Utöver sina satsningar på hotellnäringen spelade Klingspor en avgörande roll i utvecklingen av infrastrukturen i regionen. Han engagerade sig starkt i byggandet av järnvägen mellan Kinnekulle och Lidköping, en viktig del av hans vision om att göra området mer tillgängligt och attraktivt för turister. Han lät även uppföra Råbäcks järnvägsstation samt utsiktstornet på Högkullen, anlade Råbäcks hamn, och inrättade en ångbåtslinje, vilka ytterligare förstärkte Kinnekulles dragningskraft.
Baron Carl Klingspor hade även planer på att bygga en kurort på toppen av Kinnekulle under slutet av 1800-talet. På den tiden var kurorter populära i Europa, Klingspor såg Kinnekulle som en perfekt plats för detta som kunde locka besökare som ville nyttja de goda effekterna av naturen och den friska luften för att förbättra hälsan. Orsakerna till varför den specifika planen på en kurort på Kinnekulles topp inte realiserades är inte helt klarlagda. Det är möjligt att andra projekt prioriterades eller att praktiska utmaningar uppstod.
Trots sin stora framgång gick Hotell Kinnekulle mot sitt slut nästan 100 år efter att det byggdes. Den 1 mars 1982 revs hotellet, men dess arv lever vidare som en viktig del av Kinnekulles historia och identitet. Carl Klingspors engagemang och strategiska tänkande har lämnat en bestående prägel på området och dess status som en eftertraktad turistdestination.
