Att heta Leif Olsson

Vår folkkäre Leif "Loket" Olsson minns alla. Få har väl snuddat vid den svenska folksjälen som han; kunnighet, berättarförmåga och folklighet i en person. Jag har haft två minnesvärda möten med honom, och vi har till och med bildat en klubb, "Leif Olsson Club".

Första gången var på Sveriges Radio i Göteborg. Jag satt i en studio, som då låg ett stenkast från Centralstationen, och spelade in ett program om fransk kultur. Jag hade just kommit hem från Paris. Under arbetet i studion, med en tekniker, fick vi plötsligt höra i studiohögtalaren: "Leif Olsson, du har telefon här ute". Vi avbröt inspelningen och jag skyndade ut till telefonen, som stod på ett bord i förrummet. Jag sträckte fram handen och skulle ta luren, då en annan hand hann före. En ljusare, något mindre hand. Överraskad såg jag upp. Det var Leif "Loket" Olsson. Samtalet var till honom. Vi hann snabbt presentera oss, ock skrattade åt förväxlingen. Efteråt kom vi överens om att bilda "Leif Olsson Club. Det enda kravet för medlemskap var att men hette Leif Olsson. Jag har hittat en till med namnet, i Götene. Detta var för ca 30 år sedan, vi har inte haft några möten, inte träffats. Ingen vet om oss. Men namnet finns kvar.

Andra gången vi hade kontakt var ungefär fem år senare,, också i anknytning till Sveriges Radio. Jag skulle intervjua den franske dramatikern och Nobelpristagaren. Eugène Ionesco, vid hans besök i Stockholm. Franska Institutet i Stockholm, och Sveriges Radio hade inbjudit mig. Allt var klart, jag var förberedd och väntade på bekräftelse om tid och plats för intervjun. Tiden gick, jag måste beställa tågbiljetter från Skövde, etc, så när det var några dagar kvar ringde jag Franska Institutet och bad om besked. De ringde Sveriges Radio. Därifrån fick jag höra att de kontaktat mig för en vecka sedan men fått ett något förbryllande svar; jag kunde inte ställa upp för jag talade ingen franska! Vad i all sin dar? Det visade sig att någon sekreterare hade kontakta den första personen med namnet Leif Olsson i radions matrikel, och det var Leif "Loket" Olsson. Han blev något förvånad och tackade nej. Och intervjun verkade utebli. Men det ordnade sig. Jag fick en vänlig ursäkt och med en dags varsel klarade jag det. Jag kontaktade min namne efteråt och vi fick ett gott skratt. Som plåster på såren för misstaget bjöds jag av Sveriges Radio på en middag med Ionesco, vilket var värt all möda i världen. Som en parentes kan också nämnas att Galenskaparna en tid därefter gjorde filmen Leif, dock utan något samband med oss, vad jag vet.

/Leif Olsson översättare, dramatker, uppläsare