FREDAG 8 NOVEMBER 2024

Ensemblen i Leif Olssons uppsättning av Strindbergs Pelikanen med bl.a. Rikard Wolff, stående i mitten, längst fram Ing-Marie Carlsson, till vänster Annelie Gunnarsson från Götene - Foto: Elisabeth Ohlsson Wallin - Privat, (Elisabeth gav mig (Leif Olsson) rätt att använda och publicera bilden fritt)

En homage till fotografen Elisabeth Ohlsson - en svensk Caravaggio

Leif Olssons ord som hyllning till fotografen Elisabeth Ohlsson Wallin

Du, Elisabeth, om någon, finns kvar hos oss för alltid. Inte bara genom dina bilder som nu tillhör de klassiska, utan även genom din unika person. Mitt första möte med dig var 1979, få jag var rektor på Skara Skolscen. Du kom som 18-åring, och frågade mig helt frankt om du fick fotografera hos oss, vi huserade då i det gamla tingshuset. En brådmogen rättfram ung dam, närmast tonåring, tyckte jag, men verkligt målinriktad, så visst, fick du komma och ta bilder. Föga anade jag då att du skulle återkomma gång på gång och följa vårt arbete, nästan som du hörde till oss, och att skulle skapa tidlösa ovärderliga fotodokument, då, och under resten av ditt liv.

Jag imponerades över hur du sökte och hittade motiven, det blev inte bara snapshots, utan seriöst skapade bilder. Du var den första som dokumenterade bl.a. Ing-Marie Carlsson, Staffan Aspegren, Anna Azcrate, Marie Rikardsson och Annelie Gunnarsson, som för övrigt kom från Götene. Ja, du fotograferade alla våra elever under lång tid, enskilt och i rollsituationer, där du var en mästare att fånga dramatiska situationer, och kanske mest Rikard Wolff. Genom kameraögat, och i närkontakt, såg du tidigt i honom den skapande anden och artisten. Du höll senare tät kontakt med honom. Och vi har talat mycket om den tiden och tillsammans följt Rikard Wolffs unika livsbana, och många andras teaterbana.

Du visade ett genuint intresse för de blivande skådespelarna, och hur vi arbetade. Teatereleverna tyckte mycket om dig, och det var en fest när vi samlades runt dina purfärska foton. Du var generös med bilderna. Jag minns särskilt alla fotografier du tog då jag satte upp Strindbergs Pelikanen, med bl.a. Ing-Marie Carlsson som Modern, Staffan Aspegren som mågen och Rikard Wolff som den alkoholiserade sonen. Deras första stora roller. I pjäsen fanns också Annelie Gunnarsson, en verklig teatertalang från Götene, som förutspådde att du skulle bli en stor fotograf av människor.

Du berättade för mig att genom du från början hade möjlighet att fotografera aktiva människor, människor i roller, dramatiska scener, inspirerades du att senare fortsätta med det och kunde skapa de sedermera klassiska storverken, de nu världsberömda, omdiskuterade, kontroversiella, fantastiska fotona och iscensättningarna. Jag tänker mycket på den italienske renässansmålaren Caravaggio, när jag ser hur du mejslat fram dina karaktärer, med samma precision , samma dramatiska intensitet och brinnande passion som i hans överväldigande bilder.

Var du en renässanskvinna som tillhörde alla tider? Tack för att världen fått rå om dig, Elisabeth, om än en alltför kort tid, men så mycket rikare du gjort oss. Dina bilder lever.

/Leif Olsson, översättare, dramatiker