TISDAG 3 SEPTEMBER 2024

Ingrid med barnbarn vid minnesmonumentet av flygolyckan på Kinnekulle - Foto: Kristoffer Moe Böksle

Norsk familj hedrar minnet av flygkrasch på Kinnekulle

Ingrid Juell Moe med åtta släktingar kom från Norge i lördags för att lägga ner en krans vid flygmonumentet på Kinnekulle och hedra de som förolyckades den ödesdigra natten mellan den 28 och 29 augusti 1944. Ingrid berättar följande händelser om sin far, och om sin farbror Sven Moe, som var signalist på planet, och en av dem som omkom den natten när kurirplanet kraschade på Kinnekulles topp.

Den äldsta i planet var 36 år de andra yngre, inklusive vår Sven och den enda kvinnan i planet, Inger Kristine Hernæs endast 23 år gammal. En studentmössa hittades bredvid henne. Det var fyra överlevande som räddades på grund av Kinnekullebornas snabba reaktion och räddningsmanskap som anlände till platsen.

Stockholmsrutten var en benämning på en kurirverksamhet. Det var viktigt att få sabotörer som hade utfört uppdrag i Norge att återvända för nya uppdrag. Ungdomar som skulle till "Little Norway" i Canada för att utbildas till piloter eller navigatörer, eller någon annanstans för att göra en insats i kriget. Planen fraktade diplomatpost av hög sekretess, och man fyllde även upp planen med svenska kullager för krigsindustrin.

På grund av Sveriges neutralitet var det nödvändigt att besättning och flygplan var civila. Besättningen fick brittiska pass och flög i BOAC-uniformer. Ändå besköts flygplanen och resorna var ofta en katt- och råtta flygning. De flög helst på natten och vid dåligt väder. Det var flera olyckor och förlust av flygplan. Det sägs att denna flygning var piloten Alf Kristian Hiorts 82:a resa med Stockholmsrutten. Sven Moe hade flugit Stockholmsrutten sedan julen 1943.

Det finns olika versioner av vad som hände före olyckan vid Kinnekulle. En av de överlevande trodde att de beskjutits över Nordsjön. Det var dåligt väder i Skottland och även över Nordsjön och man valde att vända och satsa på att landa på Torslanda nära Göteborg, men kom inte dit på grund av åskväder. Piloten vände mot Stockholm, men var ur kurs och träffade toppen på Kinnekulle, natten den 29 augusti 1944, klockan 01.22.

Sven och 4 kamrater lyckades 1941 på något mirakulöst sätt fly från Kristiansand och ta sig över Nordsjön till England, i en 21 fots öppen båt, för att göra sin insats, inte färdig med gymnasiet, 20 år gammal och utan tvekan.

Svens bror, min far, Christopher flydde till Sverige 1941, och det var första gången Sverige räddade hans liv. Senare försökte han ta sig till England från Göteborg med en av båtarna som kallades Kvarstadbåtarna, men de torpederades precis utanför den Svenska territorialgränsen av tyskarna. Det blev 3 år i ett koncentrationsläger. Han blev räddad av de svenska vita bussarna, Folke Bernadotte hade lyckats förhandla fram ett avtal med Himmler så att de kunde hämta upp fångar. Christopher och de norska fångarna kom till Holsbybrunn i Sverige den 20 april 1946.

Sven flög fram och tillbaka mellan Skottland och Stockholm, och medan han var i Stockholm träffade han sitt livs kärlek. De förlovade sig och han hade fått permission från "Royal Norwegian Air Force" för att kunna gifta sig. Bröllopsklänningen syddes och bröllopet skulle vara efter denna sista resa.

Bakom var och en som förlorar sitt liv finns någon som förlorat en älskad, ett liv som inte fick leva sina drömmar och utveckla sina talanger, och även nu efter 80 år finns det en liten flock som kände att det var nödvändigt att komma hit för att minnas Sven, en man ingen av oss är någonsin träffats, men som fortfarande lyser, och ändå ger oss möjlighet att förstå vår bakgrund, vår historia, vi som föddes efter kriget, men också hur nödvändigt det är att vara vaksam i vår tid, säger Ingrid.

Det är också viktigt för oss att tacka lokalbefolkningen som vid den tiden gjorde en stor insats för att rädda de som överlevde olyckan, och sedan dess hållit minnet av olyckan vid liv, nu senast ett initiativ för att markera att det var 80 år sedan händelsen den 28 augusti i år.