Från kargt månlandskap till levande plats: Historien om Qvarnstensgruvan i Lugnås

Måndagens berättarkväll vid Qvarnstensgruvan i Lugnås inleddes med ett riktigt ruskväder, precis som vid den ursprungliga invigningen i september 1933.

Tack och lov finns nu en nybyggd läktare under tak, och där samlades intresserade åhörare för att höra berättelsen om hur det gick till när Johan Alfred Ekelöf genomdrev idén om att bevara det sista fjället på Lugnåsberget som museum.

Flemming Mauritsen gestaltade J A Ekelöf - Här finns ett innehållsrikt litet museum - Foto: Elenor Bengtsson

Platåbergens geopark arrangerade kvällen tillsammans med föreningen Qvarnstensgruvan och när Pia Åkesson och Lars Törnell växelvist och engagerat berättat varvat med radioinspelningar från slutet av 30-talet kom plötsligt Ekelöf (gestaltad av Flemming Mouritsen) spatserande i regnet för att själv återge vad som hände.

Innan Ekelöf anlände till bygden 1890 hade där redan varit dokumenterad verksamhet sedan 1100-talet. Lugnåsbergets geologi är unik, och dess gnejs, urberg, är perfekt till kvarnstenar.

När cisterciensermunkarna kom till området från Lurö 1147 hade de mycket kunskap med sig, och kvarnstensbrytningen utvecklades och organiserades. Många självständiga arbetslag kom med tiden att bryta sten i öppna brott, så kallade fjäll. Genom seklerna uppstod en stor industri, som expanderade oerhört snabbt i slutet av 1800-talet.

Lugnåsberget var vid den tiden ett kargt kalhugget månlandskap, vitt av stendamm. Cirka 600 personer hade sysselsättning i berget, där man de senaste decennierna även börjat gå ner i gruvor under jord, så kallade underhack.

Gruvan är inbjudande och vackert ljussatt - Foto: Elenor Bengtsson

Det sista av dessa underhack påbörjades 1901 och var i drift till 1918. Vid den tiden hade den tekniska utvecklingen lett fram till valskvarnar, och väderkvarnar och vattenkvarnar försvann. Kvarnstenar efterfrågades inte längre.

Ekelöf kom till Lugnås 1890 genom sitt arbete som stationsinspektör. Han var en trevlig och sympatisk man som gärna talade med människor.

Han intresserade sig för bygden och kvarnstensgruvorna som då årligen levererade cirka 2000 stenar till stationen, för vidare leverans till hela världen.

Han tillbringade tid med fjällagubbar och deras familjer och skrev flera böcker, bland annat en bok om det gamla Lugnås och dess vita sten.

Utöver detta ägnade han sig åt hunduppfödning, och tränade och motionerade dessa genom att springa och cykla med dem.

När han åren efter nedläggningen under sina rundor såg det snabba förfallet i gruvan blev han bekymrad och tanken att bevara minnet av en 800 år gammal tradition väcktes.

I gruvan dyker det oväntat upp konstverk av keramikern May-Anne Joslin - Foto: Elenor Bengtsson

Under flera år drev han ärendet. Skara länsmuseum kom med idén att flytta och bygga upp ett dagbrott i Skara, men till slut landade man i förslaget att bevara en gruva på plats istället. Den sista gruvan i drift befanns lämplig.

Ekelöf arbetade hårt med att samla in de ekonomiska medel som krävdes för gruvans bevarande, och till slut, en regnig dag i september 1933 kunde Lugnås Minnesfjäll äntligen invigas med landshövdingen närvarande.

Platsen var anspråkslös och enkel, liksom de människor som arbetat i bergets fjäll och uträttat stordåd i det tysta genom århundraden.

Sedan dess har det gjorts flera insatser för att säkra framtiden och utveckla besöksmålet. Ett stort ras 1963 ledde till flera månaders röjningsarbete och en ny entré 1967, och under 80- och 90-talet växte det lokala engagemanget och strax innan millennieskiftet bildades föreningen Qvarnstensgruvan Minnesfjället.

Idag är Minnesfjället en levande plats. Nya generationer Lugnåsbor lär känna sitt berg och sin historia, eftersom ungdomar från trakten utbildas och guidar i gruvan dagligen under sommaren.

I taket syns spår av det tidigaste livet på jorden - Foto: Elenor Bengtsson

Här kan besökarna se spår av det första livet på jorden i fossiliserade avtryck i taket, och njuta av en vackert ljussatt gruva som har spännande berättelser både geologiskt och industrihistoriskt.

Här har en trilobit vandrat för 540 miljoner år sedan - Många spännande detaljer i taket - Foto: Elenor Bengtsson

Området har kompletterats med byggnader för café, museum, kapell, smedja och nu senast läktare under tak där större grupper kan samlas.

Platåbergens geopark har genom projektet "Bergen som levebröd" samlat berättelser kopplade till stenindustrin och den lokala industrihistorien på platåbergen. Dessa har publicerats i det nyutkomna gratismagasinet "Bergen som levebröd" och längre artiklar finns att läsa på hemsidan https://www.platabergensgeopark.se

Text och foto: Elenor Bengtsson