TORSDAG 30 MAJ 2024
Många balanserade försiktigt på det ojämna underlaget för att få uppleva den spännande gruvan - Foto: Elenor Bengtsson
Stort intresse för gruvgångarna - många gick under jorden i Kinne-Kleva
Husaby hembygdsförening arrangerade på onsdagskvällen en berättarkväll till fots tillsammans med Destinationsbolaget Läckö-Kinnekulle, temat för kvällen var Kinnekulle Ring och gruvgångarna.
Intresset var stort när Husaby Hembygdsförening inbjöd till berättarkväll vid Kinnekulle Ring och gruvgångarna
Om man inte varit på Kinnekulle Ring de senaste åren är det en väldigt uppfräschad miljö som möter besökarna.
Torbjörn Forsell, VD för Kinnekulle Trafikövningsplats, inledde kvällen med att berätta för ett 80-tal intresserade åhörare om banans historia, utveckling och framtidsplaner.
Banan byggdes 1968-69 och är unikt nog intakt sedan dess. Det gör att man fortfarande kan jämföra varvtider med stjärnor som Ronnie Pettersson.
Här byggdes också Sveriges första halkbana, som inspirerat till fler anläggningar runt om i landet.
Efter att Håkan Knutsson på Brattefors bruk överlämnat driften av banan till en samling trafikskolor 1984 såldes anläggningen till entreprenören Svante Andersson 2018-19. Sedan dess har utvecklingen gått snabbt och omsättningen har de senaste tre åren ökat från 4,7 miljoner till 11,4 miljoner årligen.
Idag bedrivs förutom riskutbildning "halkkörning" även utbildningar för bland annat ambulans, räddningstjänst, försvar, polis och flera myndigheter. Man utvecklar även verksamheten med teknikerna och terrängbana och bygger på ljudvallarna ytterligare.
Torbjörn nämnde också gott samarbete med kommunen och berättade att man prioriterar lokala företag för alla uppdrag kring anläggningen.
En del fotografiskt vackert skrot ligger i gångarna
Elin Sjöstedt från Destination Läckö-Kinnekulle fortsatte med att berätta om ambitionerna att göra gruvgångarna till besöksmål. Redan 2016 gjordes geologiska undersökningar och bergsingenjörerna såg möjligheter. Efter radonmätning konstaterades gruvans värden säkra för besökare. Trafikskolor var inte intresserade men med ny engagerad ägare var det läge att fortsätta med en förstudie för att se hur man skulle kunna gå vidare. Med pengar från Leader Västra Skaraborg undersöks nu bland annat hur gångarna skulle bli mer besöksvänliga och hur en ny entré skulle kunna byggas från ett annat håll för att inte störa befintlig verksamhet på banan.
Ett igensatt luftschakt. Cirka 6-8 meter upp syntes att lufthålet täppts till. Det gäller att vara uppmärksam, syrebrist är en reell risk i gruvan i nuläget
Hon påpekade att det är en stor gruva, och berättade om visioner med belysning av flera utrymmen. En utmaning är den mycket varierande vattennivån i gruvan, och nu görs mätningar för att hitta möjliga lösningar. Att helt torrlägga gruvan är inget alternativ då vattnet används av trafikövningsplatsen och dessutom ger spännande visuella effekter inne i gångarna.
Det gällde att vada försiktigt
När förstudien är klar 2025 ska det finnas förslag på konkreta åtgärder med specificerade kostnader, som kan användas för att söka medel för genomförande. Det rör sig sannolikt om 3-5 miljoner var en gissning i nuläget.
På vattenytan syns att det finns olja i skiffern - Häftiga formationer i taket. Det gällde att akta huvudet
Sölve Johnsson, tidigare ordförande i Husaby hembygdsförening tog vid och berättade om den spännande industrihistoriska platsen som skifferoljegruvan faktiskt är.
Redan 1873 ställdes frågan om man skulle kunna ta tillvara på skiffern i Kinne-Kleva. Runt sekelskiftet var det mycket aktivitet i området, under ledning av bergsingenjör Sven Berg. Här startades landets första skifferoljeverk. Med 2-5% olja i alunskiffern krävdes bearbetning av stora mängder material. 1923 var en testanläggning i drift, 1929 genomförde marinen lyckade tester med jagaren Nordenskiöld. 1932 köpte staten anläggningen och bedrev omfattande försöksverksamhet som utmynnade i stora satsningar när andra världskriget bröt ut 1939.
Cirka 500 anställda innebar en stor omställning för bygden. Bland annat uppfördes hela samhället Sandtorp för en del av dessa.
Som mest bröts 1000 ton per dygn, vilket genererade 20 ton olja per dygn. Ungefär 700 ton olja fraktades årligen på järnvägen från skifferoljeverket till Källby och vidare.
Skiffern krossades och värmdes i höga torn där oljan förgasades och sedan kyldes till flytande form. Det var en kostsam process.
En av de närvarande berättade om sin far som kört en stor eldriven grävmaskin i gruvan. Den var kabelansluten och anläggningen hade egen elproduktion med ångturbin.
Andra mindes lukten från verksamheten, stark svaveldoft som påstods vara hälsosam...
Vid Brattefors hade skiffern högre oljehalt och ett ellok fraktade materialet i en lång gång från dagbrottet där.
1946 upphörde verksamheten, varpå en betydelsefull epok avslutades på Kinnekulle. En del personal flyttade till Kvarntorp i Närke där det fanns skiffer med högre oljehalt och man utvecklade effektivare utvinning. Än idag ryker det och luktar kring den stora Kvarntorpshögen.
Slutligen var det så dags att gå ner i själva gruvan. Med vatten, skrotsten på golvet och ojämnheter i det låga taket krävdes stor försiktighet och såväl stövlar som lampor var lämpliga.
Spännande färgskiftningar i väggarna
En spännande industrihistorisk plats som förhoppningsvis blir tillgänglig för fler framöver, men i nuläget är gruvan låst och syrefattig och inte tillgänglig för besökare.
Text och foto: Elenor Bengtsson
