TISDAG 5 JULI 2022


Antonius och betjänten Pierre - Foto/källa: Pressbild

Svensk urpremiär – 300-årig sommarpjäs!

Under midsommarhelgen bjöds det åter på vederkvickelse i den gamla anrika Brunnspaviljongen i Lundsbrunn!

Trots att det den här gången inte var mineralrikt vatten, som gällde, var den uppiggande effekten för själen total och somatiskt fick också skrattmusklerna sitt!

Leifs Teater från Götene är känd för sitt klassiska pjäsval. Denna gång Ludvig Holbergs ”Jean de France”. En fars enligt Commedia dell ´Artes koncept med kluriga tjänare, älskande par, bortlurade husbönder etc . Skriven 1722 – trehundraårsjubileum alltså! Regissör Leif Olsson, tillika översättare, har strävat efter att bibehålla originalet intakt, vilket medför en del ålderdomliga ord och uttryck. Något, som dock inte skapar huvudbry hos aktörerna, då föreställningen framförs med manus i hand s k lästeater, vilket man som åskådare knappast lade märke till!


Jean de France ensembeln - Foto/källa: Pressbild

Anknytningen till 1700-talsmiljön var uppenbar, dels för att man snillrikt utnyttjade den gamla brunnen som rekvisita, i centrum på scenen, dels för de egenhändigt tillverkade rokokokostymerna, sydda av Aino Ahlström och Kirsten Jensen, där den senares skapelser till Jean och Antonius hade proffsstatus!

Och tio tusen röda rosor till ensemblen; amatörer, som utstrålade spänst och spelglädje samt stor teatertalang! Thomas Ekelöf som Jean visade en imponerande scennärvaro och kunskap och var den naturliga centralgestalten.

Liksom i 1700-talets lustspel fick skådespelarna axla flera roller, vilket bl.a. Aino och Thomas utförde med briljans! Bernt Andersson, Kirsten Jensen, Lojsa af Geijerstam och Lena Pettersson tolkade med finess och fantasi och med tidstypisk spjuveraktighet tjänstehjonens varierande rollkaraktärer.


Frans och Jeronimus - Foto/källa: Pressbild

Även Olzon & Olsson, dvs Ingvar och Leif; fäder med problem inför den nya tidens moderniteter och bröllopsplaneringen för sin avkomma, framkallade munterhet bland publiken. Kanske delvis för att teaterkostymen möjligen påminde om Tin-Tinseriens Dupontgubbar?

En eloge också till motorn i sällskapet, Leif Olsson, som tycks ha energi utöver det vanliga! Tack för en fantastisk föreställning!

Text: Nicole Morgny, freelancefotograf, Mullsjö