TISDAG 27 APRIL 2021

Erfarenheter av Österplana kyrka - och idéer - INSÄNDARE

Ensam står den där, Österplana kyrka, med sin silhuett mot kvällshimlen, som en borg på heden, ibland lite dyster kan den vara, i höstrusk, men lysande i sommarsol och omgiven av geologiska och botaniska skatter. Utanför på kleven blommar många olika orkidéer, en del nästan osynliga. Harry Martinson skulle ha njutit och inspirerats där.

Kalkbrotten runt omkring vittnar om människors strävan sedan många hundra år tillbaka, mycket fantasieggande. Så själva kyrkan. En stor koloss, närmast en paradox med tanke på människors ringa kyrklighet nu för tiden, men en gång en vallfartsort.

Jag har gjort flera program där, det främsta och mest omtumlande var då jag satte upp "Vägen till Husaby", i kyrkan. Det historiska spelet om Olof Skötkonung, och hans tid, skulle passa bra där, tänkte jag, efter att det året innan hade spelats i ruinen till Biskopsborgen i Husaby. Jag hade under många år varit mycket intresserad av kyrkan.

Sagt och gjort. Vi förberedde oss noga, repeterade utanför kyrkan, sög in atmosfären. Sedan, in i kyrkan, genom vapenhuset med de fina liljestenarna. Men, den stora tomma salen, med kala stenväggar, högt i tak, och hårda träbänkar erbjöd verkliga svårigheter akustiskt. En hård efterklang, gjorde replikerna närmast ohörbara. Musik gick bra men det var ingen kyrka för teaterpjäser med finare nyanser märkte vi.

Jag ville dock inte ge mig, vi testade olika sätt att tackla problemet med efterklangen, för att höras bättre. Skulle vi täcka väggarna med ljudabsorberande material? För mycket arbete. Slutligen kom jag på att vi kunde spänna upp ett stort tygstycke över kyrkbänkarna, i främre delen av kyrkan, över ca 200 platser. Det fungerade något så när, och dämpade efterklangen, och gjorde ljudet mjukare, talet tydligare. Det var långt ifrån perfekt, men vi spelade flera föreställningar, med tal, sång, musik, bl.a. från läktaren. En sånggrupp som dök upp på olika ställen i kyrkan, hördes mycket bra. Men skådespelarna fick arbeta enormt med artikulation, och rätt rytm i replikerna. Vi lyckades.

Efteråt har jag flera gånger besökt kyrkan. Jag hade fri tillgång, kunde ibland vara där ensam för att bekanta mig mer med kyrkorummet och spela på kyrkorgeln, med full volym, utan publik. Vid den tiden, för över 25 år sedan, lämnade jag in förslag på att den skulle kunna bli ett museum för liljestenar och för medeltida historia. Jag var övertygad om att det kunde bli ett viktigt historiskt centrum. Stort utrymme i en befintlig byggnad, med atmosfär, inget påkostat nybygge. Men jag fick inget gensvar, var nu förslagen hamnade, så planerna rann ut i sanden. Detta var lång tid före Arn, och tanken på Medeltidens värld uppstod. Mina förslag hade kostat en bråkdel, och dessutom kunnat vara beständigt.

Nu kastar jag fram idén igen. Tanken är att kunna ha utställningar om bygdens historia, stenar, minnen, föremål, bilder längs väggarna, samt flyttbara montrar. Detta på den stora golvytan genom att ta bort kyrkbänkarna. Sedan bör kyrkans väggar ljuddämpas något, med lämpligt diskret material. Då kan man ha teaterföreställningar, föreläsningar poesiuppläsningar, konserter där, och använda flyttbara stolar. Ett enklare scenarrangemang kan göras, också. Utan stora förändringar. Jag skulle gärna satsa på historiska spel där, och kanske festivaler med olika teatersällskap som spelar sina egna historiska pjäser. Bättre miljö finns inte.

Flera musiker och konstnärer har besökt kyrkan med mig, t.ex. kompositören Sveneric Johanson och Björn J:son Lindh, och alla säger: Här måste ni göra något av denna pärla. Vilket slöseri att den står oanvänd. De såg möjligheterna, inte hindren.


Deltagarna i Systrarna på Kinnekulle - Foto/källa: Privat

Och alla i Leifs teater är nu mycket intresserade av att verka där. Kyrkan nämns dessutom i vår pjäs, Systrarna på Kinnekulle, som vi planerar att framföra någonstans i Kinnekulletrakten, efter sommaren, om omständigheterna medger. Det är min hyllning till bygden. Liksom pjäsen om tre historiska kvinnor. Så, låt Österplana kyrka leva, som kulturcentrum i den skönaste av nejder.


Leifs Teaters ensemble som framförde Tre historiska kvinnor vid Läckö slott sommaren 2019 - Foto/källa: Privat

/Leif Olsson