Mellan sägen och verklighet

Dessa platser har försvunnit in i historiens dunkel, men lever vidare genom sägner och berättelser. Är de endast sagor, skapade för att fängsla fantasin, eller finns det en kärna av sanning bakom myterna? Denna artikel tar sin utgångspunkt i vikingastaden och försöker reda ut vad som kan spåras om denna gåtfulla plats – mellan legend och verklighet.

Gillestad och Gillesgården

Man kan inte låta bli att undra vad som döljer sig under marken kring Kinne-Kleva gamla kyrka. Enligt sägnen ska här en gång ha legat en vikingastad, ibland kallad Gillestad, som kanske syftar på en plats för en forntida kultisk eller juridisk sammankomst (gille), vilket stärker kopplingen till en betydelsefull kult- eller tingsplats. Berättelsen har förts vidare från mun till mun genom generationer och lever ännu kvar i bygden. Inte långt från kyrkoruinen påminner två gårdar, som än i dag bär namnet Gillesgården, om denna gåtfulla historia.

Friareknålen – kärlekens hög

Staden sägs ha legat någonstans mellan den gamla ödekyrkogården vid Kinne-Kleva och Sandtorp, ett par kilometer åt sydväst. Mitt emellan dessa platser reser sig en rund hög, omkring 20 meter i diameter och två meter hög, med en tydlig fördjupning i mitten. Den kallas Friareknålen, och enligt traditionen brukade unga par rulla ner från var sin sida av högen. Om de möttes längst ner, ansikte mot ansikte skulle de bli lyckliga makar. Om inte, blev friaren bortkörd och fick aldrig fria igen.

Gravhög eller kultplats?

Man kan undra om denna märkliga formation i själva verket är en gammal gravhög som blivit plundrad, vilket skulle förklara fördjupningen i dess mitt. I så fall kanske Friareknålen har en direkt anknytning till den sägenomspunna vikingastaden som enligt traditionen ska ha legat här.

Processionsvägar och kultbröllop

Det är knappast troligt att det rörde sig om en stad i dagens bemärkelse, utan snarare en samling mindre hus. Ändå kan platsen ha varit betydande på sin tid, eftersom sägnen berättar om två vägar genom byn – kallade Kungsgatan och Drottninggatan – som fungerade som processionsvägar.

Enligt traditionen samlades man här vid midsommartid för att hålla kultbröllop. Brudgummen vandrade längs Kungsgatan, bruden längs Drottninggatan, och de möttes vid vägkorsningen. Just där ska det ha funnits en stor stenhäll med ett runt hål i mitten.

Gudstolpen och stenhällen

I denna konstruktion stod förr en omkring tjugo meter hög furustam, allmänt kallad gudastolpen. Enligt traditionen ska den tidigare ha varit nästan dubbelt så hög, men ha blåst omkull i en kraftig storm under 1754-talet och då gått av.

Längs hela stolpens höjd fanns uppborrade hål med ungefär en halv meters mellanrum, där träpluggar en gång suttit inslagna. Vad dessa pluggar använts till är okänt, men de vittnar om att stolpen haft en genomtänkt konstruktion och sannolikt en betydande funktion.


Själva stenhällen med hålet finns fortfarande kvar än i dag och ligger vid sidan av vägen, i en hage strax utanför ödekyrkogården.

Erik Melins nedteckningar

År 1847 nedtecknade kyrkoherde Erik Melin berättelserna om Klevastaden och dess sägen. Ett gammalt talesätt löd: ”när Kleva var stad” – en hänvisning till en mytomspunnen tid då platsen ska ha haft stor betydelse.

Hednatempel eller stavkyrka?

Enligt sägnen låg ett praktfullt hednatempel där kyrkoruinen står i dag. Vid utgrävningar sägs man ha funnit rester av en äldre träbyggnad. Frågan är om detta var en gammal stavkyrka eller just ett hednatempel. Det var nämligen inte ovanligt att de första kyrkorna byggdes på tidigare kultplatser. På så sätt kunde man både tränga undan hedendomen och samtidigt behålla den plats där människor sedan länge samlats – en smidig övergång från det gamla till det nya. Sägnen berättar även om ett slott med koppartorn en kunglig lustgård som skall ha kallats Gröneberg.

Ett maktcentrum före Husaby?

Det finns inga uppgifter om när Kleva skulle ha varit en stad, annat än att den enligt sägnen var en vikingastad. Eftersom vikingatiden sträckte sig från omkring år 750 och drygt tre hundra år framåt, kan man spekulera i om Klevastaden möjligen var ett tidigt maktcentrum innan Husaby tog över rollen som traktens mittpunkt.

Kleva som traktens största ort

Äldre skrifter berättar att Kleva hade en för sin tid relativt omfattande bebyggelse, med det största antalet hemman i området under lång tid. Detta tyder på att Kleva vid den tidpunkten sannolikt var den mest betydande orten i trakten.


På kartan ovan från 1655 framgår att området kring den gamla kyrkan hade fler bondgårdar än de flesta andra platser i trakten. Det antyder att Kleva var en viktig by även under mitten av 1600-talet. De röda cirklarna med en svart punkt markerar bondgårdar, medan den svarta cirkeln med ett kors anger ett frälsehemman. Värt att notera är att kartans orientering är ovanlig – norr är placerat åt vänster. Även på kartan här under från 1853 finns det fortfarande en betydande bebyggelse runt den gamla kyrkan.

Hornblåsarens tradition

Det sägs också att ända fram till mitten av 1800-talet patrullerade nattvakter genom byn och blåste i horn varje heltimme – en sed som man trodde kunde ha sina rötter i vikingastadens tid. I städer var det förr vanligt att hornblåsaren markerade tiden, varnade för fara och upprätthöll ordningen. Han fungerade som en levande klocka och som stadens väktare – något som knappast var brukligt i en mindre by, vilket gör traditionen i Kleva särskilt anmärkningsvärd.

Spår under marken

När man på 1980-talet utförde grävarbeten vid den gamla byvägen sägs man ha stött på en stensatt beläggning en bit ner i marken. Kanske var detta en rest av någon av de forna, omtalade vägarna som enligt sägnen löpte genom Klevastaden.

Skallar och ben i jorden

Det berättas också att när man en gång skulle plantera äppelträd i området avbröt arbetarna plötsligt sitt arbete. I den ovigda jorden intill kyrkan hade de nämligen stött på mängder av skallar och ben. Fynden tycks ha skrämt dem ordentligt, och viljan att fortsätta arbetet var nog inte särskilt stor efter det.

Framtida utgrävningar

Kanske kan framtida arkeologiska utgrävningar på platsen ge svar på några av de frågor som ännu omger denna sägenomspunna och mytiska plats på Kinnekulle. Och helt omöjligt är det inte, särskilt nu när det arkeologiska intresset åter vaknat till liv genom undersökningar i både Husaby och Gum.

En viktig källa

Det är i stor utsträckning tack vare kyrkoherde Erik Melins nedteckning från 1847 som sägnen om Klevastaden överhuvudtaget har bevarats till vår tid. Hans arbete utgör sannolikt en av de mest betydelsefulla källorna vi har om denna gåtfulla plats. Tyvärr har jag inte lyckats finna själva originalskriften då den inte tycks vara digitasliserad, men det hade varit oerhört intressant att få ta del av hans egna ord och se hur han beskrev denna sägen.

Mellan myt och verklighet

Detta är mina egna reflektioner och spekulationer, sammanställda utifrån både skriftliga källor och berättelser som jag har hört genom åren. Som så ofta med gamla sägner tycks det finnas en gnutta sanning gömd i dem, men att skilja myt från verklighet är en utmaning som inte låter sig göras särskilt enkelt.

Nyligen hittade jag en gammal tidningsartikel från början av förra seklet där sägnen fanns nedskriven. Det märkliga är att Munkängarna inte nämns alls i den äldre versionen, och där kallas hon inte Svarta Madame utan Svarta Damen. Det väcker frågan: handlar det om samma gengångare som med tiden fått ett nytt namn och en ny plats – eller är det två olika spöken vars historier blandats samman och förvanskats genom åren?

Här följer både den gamla sägnen och en berättelse om ett av de upptåg vi ungdomar på Kinnekulle ägnade oss åt under 1970-talet, då vi lät myten om Svarta Madame leva vidare på vårt eget sätt.

Sägnen om Svarta Damen på Råbäck

Det finns få gamla svenska slott och herrgårdar som inte kan skryta med ett eget ”familjespöke”. Råbäcks vackra herrgård på Kinnekulle är inget undantag. Där sägs en ”svartklädd fru” ibland visa sig.

Enligt sägnen var hon dotter till en av Råbäcks medeltida ägare och blev bortgift mot sin vilja, bunden vid en man hon inte älskade medan hennes hjärta tillhörde en ungdomskärlek hon aldrig kunde glömma, och till slut ska hon ha omkommit genom drunkning – ja, vissa säger till och med att hon själv valde att avsluta sitt liv.. Sedan dess sägs hon då och då återvända till sitt barndomshem.

Många har berättat att de sett henne nattetid: en blek, hög gestalt i svart klänning och vit huvudduk, svävande fram genom rummen eller ute i parken bakom slottet.

Ett ungt förälskat par som arbetade på godset någon gång för länge sedan hade av olyckliga skäl bestämt sig för att tillsammans lämna världen bakom sig i en damm i trädgården en klar månskensnatt. Men just när de skulle genomföra sin plan fick de syn på ”Svarta frun”. Hon kom ljudlöst glidande över gräset, och i det starka månljuset såg de tydligt hennes stela, vita ansikte. Till slut försvann hon ut över dammens yta och bort.

Paret blev så skräckslagna att alla mörka tankar försvann på ett ögonblick. Senare gifte de sig och blev lyckliga – och de brukade säga att de var tacksamma mot ”Svarta frun”, som genom sin oväntade uppenbarelse hade hindrat dem från att fullfölja sin tragiska plan.

Svarta Madame – Munkängarnas nattliga väktare

Det hela började egentligen som ett av alla de där upptågen vi ungdomar på Kinnekulle brukade ägna oss åt under mörka sommarnätter. Vi skrämde varandra, hittade på prövningar och utmaningar – och mitt i allt detta växte berättelsen om Svarta Madame till något mycket större än en lek.

För om du är född på Kinnekulle, då bär du med dig historien om Svarta Madame lika självklart som vinden från Vänern. När sensommarnatten ligger tung över Munkängarna och dimman kryper mellan träden, då sägs hon ibland visa sig – den mörka gestalten som rör sig ljudlöst längs de slingrande stigarna.

Förr i tiden var det många unga som ville visa sitt mod. De gav sig ut ensamma, med hjärtat dunkande i bröstet och sägnen om Svarta Madame ringande i öronen. Munkängarna är förtrollande vackra i dagsljus, men när mörkret sänker sig blir skogen tät, nattens svärta kompakt och tystnaden så djup att varje skugga tycks röra sig i ögonvrån.

Vad de modiga inte visste var att andra ungdomar redan smugit ut före dem. Gömda bakom trädstammar och mossiga stenblock väntade de, lika stilla som nattens egna väsen. När den ensamma vandraren närmade sig, darrande men beslutsam, kom ögonblicket.

En iskall hand lades plötsligt på axeln.
Ett ansikte dök fram ur mörkret, blekt i månens sken.
Ett viskande andetag, så nära att det kändes som om själva skogen talade.

Skriket som följde ekade mellan träden, och många som gått in i Munkängarna med stolthet i sinnet kom ut med benen skälvande och blicken flackande. För vissa dröjde det länge innan de vågade återvända – och när de till slut gjorde det, i fullt dagsljus och med solen som trygg följeslagare, gick de ändå med känslan av att något rörde sig mellan träden bakom dem.

Än idag säger man att Svarta Madame vandrar där. Och om du någon gång går genom Munkängarna en stilla natt, när vinden tystnat och månen står högt, då kanske du också känner det:

En närvaro.
En skugga.
En svartklädd gestalt.
Ett steg som inte är ditt eget.

Epilog

Sägner förändras, förflyttas och förvandlas. De följer inga kartor och lyder inga regler – de vandrar dit människor bär dem. Kanske var Svarta Damen och Svarta Madame en och samma gestalt från början. Kanske föddes de ur två olika historier som med tiden flätades samman. Eller kanske är det just ovissheten som gör att berättelsen fortsätter leva.

Det enda vi vet med säkerhet är att hon fortfarande finns kvar i vårt kollektiva minne. I gamla tidningsurklipp, i viskningar mellan träden, i ungdomars skratt och skräck under sena sommarnätter. Varje generation har lagt till något eget, och på så sätt har sägnen blivit större än någon enskild version.

Kanske är det så spöken blir till – inte av tragedier eller gamla slott, utan av människors behov av att berätta, minnas och känna en rysning längs ryggraden när mörkret faller över Kinnekulle.

Och vem vet. En stilla natt, när dimman ligger lågt över Munkängarna och månens vita sken lyser mellan de uråldriga trädstammarna, kanske du också får syn på en skugga som inte borde vara där.

Jakten på de försvunna bokstäverna

Några busiga väsen har varit i farten! De har gömt bokstäver i museets utställningar. Kan du hitta dem alla och lösa väsendenas gåtor? Busig bokstavsjakt pågår hela veckan, från lördag 7 till söndag 15 februari, med uppehåll på måndagen då museet är stängt. Bokstavsjakten är det perfekta sättet att upptäcka museets alla hemliga vrår!

Skapa och spela ditt eget memory

Gillar du att rita och pyssla? På tisdagen kan du vara med och skapa ett eget memory. Vi hjälps åt att rita egna motiv och skapar ett unikt spel. Dagen efter fortsätter vi med vår memoryaktivitet. Vi spelar vårt nyskapade memory tillsammans och leker andra minnes-relaterade lekar.

Följ med till medeltiden

På torsdag blir det en riktig tidsresa. Visste du att Skara under medeltiden var en av Sveriges viktigaste städer? Följ med på en öppen visning av utställningen ”Skara i medeltid”. Det blir spännande berättelser om borgar, makt och hur det var att leva under medeltiden.

Vågar du besöka Fornbyn fredag den 13:e?

Fredagen under sportlovet råkar vara just fredagen den 13:e. På Museet firar vi det med en Oturstipsrunda ute i Fornbyn. Följ med på rundan och se om du kan svaret på våra kluriga frågor. För den som trotsat kylan och vågat vara med på tipsrundan bjuder museet efteråt på varm choklad och marshmallows att grilla.

Massor att se och göra

När du inte deltar i någon av de särskilda aktiviteterna finns det tusentals år av historia att upptäcka på Västergötlands museum. Du kan se och lära dig om hur människor levde förr i tiden. Glöm inte att kika in i museibutiken eller ta en paus i kaféet om benen blir trötta.

Packa nyfikenheten och ta med en kompis, så ses vi på museet för ett sportlov du sent kommer glömma!

Detta är en nyhet/pressmeddelande från: Västergötlands museum

I Vikingasagor hörs berättelserna om asagudarnas eviga kamp mot kaos och jättar, om hämnd, kärlek och mörka krafter som ständigt hotar att förgöra världen.

Skådespelaren Adam Pålsson spelar guden Loke vilket han även gjorde i Sveriges Radios populära serie Vikingar från 2024.

– Det är en glädje att få fortsätta göra den luriga Loke, vara i gudarnas värld och förhoppningsvis presentera sagorna på ett underhållande och lekfullt sätt!

Hör om när Oden offrade sitt öga, om hur Tor fick sin hammare och vad som hände när Idun, ungdomens gudinna blev bortrövad. Följ med på gudarnas våghalsiga äventyr i jättarnas land och upplev berättelserna om hur världen skapades i tidernas morgon – och vad som egentligen hände under Ragnarök, jordens undergång.

Genom hela serien lotsas lyssnarna av berättaren, ödesgudinnan Nornan som sitter vid världsträdets rot och spinner ödets trådar. Ödesgudinnans röst görs av Lollo Collmar som även skrivit manus till sagorna.

Varje avsnitt i serien har en bild skapad av illustratören Lina Blixt vars bilder ofta innehåller mörker och mystik.
– Mina bilder är en mix av traditionellt och digitalt arbete. Jag börjar alltid med att göra en blyertsteckning som jag sedan målar på med vattenutspädd tusch. När bilden har torkat skannar jag in den och jobbar vidare i ett redigeringsprogram för att få till den där lite magiska känslan, säger Lina Blixt.

Musiken är specialskriven av kompositören Matti Bye och kunde även höras i serien Vikingar.

De första fyra, av totalt 20 avsnitt av Vikingasagor, släpps söndagen den 8 februari i Sveriges Radios app.

Lyssna här: https://www.sverigesradio.se/vikingasagor

Detta är en nyhet/pressmeddelande från: Barnradion Sveriges Radio

Kampen mot korruption, maktmissbruk och otillåten påverkan är en central del i att stärka rättsstaten och att värna vårt fria och öppna samhälle. Sveriges offentliga institutioner, från statliga myndigheter till kommunala nämnder, har stor makt och påverkar medborgarnas vardag. Det är ett enormt förtroende och om den makten missbrukas måste det få konsekvenser.

– De allra flesta tjänstemän och politiker som jobbar i stat och kommun arbetar hårt för att ge god service till medborgarna. De förtjänar respekt, uppskattning och ett starkt skydd mot yttre hot och påverkan. Tyvärr finns det också de som missbrukar sin ställning för egen eller andras vinning. Så får det inte fortsätta. Med ett utökat tjänstemannaansvar stärker vi Sveriges motståndskraft mot korruption och maktmissbruk och medborgarnas förtroende för det offentliga. Hårt arbetande människor betalar inte skatt för att offentliganställd ska missbruka sin position för egen vinning eller för att gynna kriminella, säger justitieminister Gunnar Strömmer.

Förslaget innebär att en ny straffbestämmelse införs i brottsbalken. Brottet tar sikte på alla som med uppsåt bryter mot lag eller annan författning genom att agera, eller låta bli att agera, för att ge sig själv eller någon annan en otillbörlig förmån. Även agerande som syftar till att otillbörligt missgynna någon annan omfattas. Bestämmelsen omfattar både tjänstemän och folkvalda, och agerandet behöver, till skillnad från vad som gäller för tjänstefelsbrottet, inte vara kopplat till myndighetsutövning. Straffet ska vara böter eller fängelse i högst två år. Även ett grovt brott föreslås, med straffet fängelse i lägst ett år och sex månader och högst sex år.

För att lagstiftningen bättre ska återspegla brottslighetens allvar föreslår regeringen dessutom att minimistraffet för grovt tjänstefel ska skärpas till fängelse i ett år och sex månader.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 3 juli 2026.

Förslagen bygger på en överenskommelse mellan Sverigedemokraterna, Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna.

Detta är en nyhet/pressmeddelande från: Justitiedepartementet

Nationellt rapporterades över 73 000 viltolyckor under 2025 enligt statistik från viltolycka.se. . Rådjur är fortsatt den art som orsakar flest olyckor i landet, men både vildsvin och dovhjort visar ökande siffror. I Götene ser utvecklingen något annorlunda ut – här är det dovhjorten som dominerar statistiken.

Dovhjorten ökar kraftigt i Götene

Under samtliga tre år sticker dovhjorten ut som den art som oftast är inblandad i trafikolyckor i kommunen. Efter en mindre nedgång 2024 ökade antalet olyckor markant igen 2025.


Utvecklingen visar att dovhjorten inte bara är vanligast i olycksstatistiken – den ökar dessutom i omfattning. Mellan 2024 och 2025 steg antalet dovhjortsrelaterade olyckor med hela 33 fall.

Rådjur minskar – men ligger fortsatt högt

Rådjuren, som nationellt står för flest viltolyckor, minskar i Götene. Från 154 olyckor 2023 sjönk siffran till 121 år 2025. Trots minskningen är rådjuret fortfarande den näst vanligaste arten i olycksstatistiken.

Vildsvin och älg på stabil nivå

Vildsvinsolyckorna minskar något över perioden, från 11 fall 2023 till 7 fall 2025. Älgolyckorna ligger däremot relativt stabilt, med endast små variationer mellan åren.

Enstaka ovanliga fall

I statistiken för 2025 finns även en rapporterad olycka med örn – en ovanlig händelse som sticker ut i sammanhanget.

Höga nivåer trots variationer

Trots att totalsiffrorna varierar något mellan åren ligger antalet viltolyckor i Götene kvar på en hög nivå. Efter en nedgång 2024 ökade antalet olyckor återigen 2025.

Utvecklingen understryker behovet av fortsatt uppmärksamhet i trafiken, särskilt under gryning och skymning samt i områden där viltstammarna är täta. Dovhjortens ökande närvaro i kommunen gör den till en särskilt viktig art att hålla ögonen på framöver.

I år kommer alla som godkänner sin deklaration utan ändring via skatteverket.se att möta en ny e-tjänst. Tjänsten är tydligare och mer användarvänlig. Där kan den som bara ska godkänna de förtryckta uppgifterna göra det. Den som behöver göra ändringar eller tillägg slussas vidare till den e-tjänst där detta går att göra.

– Vi har byggt den nya e-tjänsten och kommer att fortsätta utveckla den kommande år. Den redan existerande e-tjänsten där du kan göra ändringar och skicka med bilagor, är uppgraderad och mer användarvänlig, säger Johan Schauman, deklarationsexpert på Skatteverket.

Inloggning i tjänsten sker med e-legitimation som gör att du på ett säkert sätt legitimerar dig på skatteverket.se. Samtidigt stängs appen Skatteverket där användarna har kunnat godkänna sina deklarationer, söka reseavdrag och sett om det blivit skatteåterbäring eller kvarskatt.

– Vi värnar om var skattepengarna går och har kommit fram till att inte fortsätta med appen då den är för kostsam att vidareutveckla, säger Johan Schauman, deklarationsexpert på Skatteverket.

I den nya e-tjänsten går det inte att använda koder för att godkänna deklarationen.

Den 17 mars öppnar deklarationen.

Detta är en nyhet/pressmeddelande från: Skatteverket

Pehr Kalm (1716–1779) var en av 1700-talets mest betydelsefulla nordiska naturforskare och en av Carl von Linnés mest framstående lärjungar. Kalms arbeten är i dag viktiga historiska källor, inte bara för botaniken utan också för 1700-talets samhällsliv. Hans skildringar av västsvenska bygder – däribland Kinnekulle och dess omgivningar – hör till de tidigaste naturvetenskapliga beskrivningarna av området.

Han föddes i Ångermanland men tillbringade större delen av sitt yrkesliv i Finland, där han blev professor i ekonomi vid Åbo akademi. Kalm var inte bara botaniker, utan också präst, lärare, reseskildrare och en tidig ekonomisk publicist med starkt intresse för jordbrukets och landsbygdens utveckling.

Som en av Linnés så kallade ”apostlar” skickades han ut för att samla kunskap om natur, klimat, odlingsmetoder och nyttoväxter. Kalm var en ovanligt noggrann fältobservatör, och hans resor i Sverige, Finland och framför allt Nordamerika resulterade i detaljerade beskrivningar av växtlighet, djurliv, landskap, jordbruk, hantverk och folkliv. Hans amerikanska resa (1747–1751) gjorde honom internationellt känd och etablerade honom som en av sin tids mest inflytelserika naturforskare; hans reseberättelser översattes till flera språk och lästes flitigt i Europa.

Blicken för det vardagliga: Den västgötska resan

År 1742 företog han en omfattande resa genom Västergötland och Bohuslän, en resa som skulle bli ett av hans mest betydelsefulla arbeten. Syftet var att undersöka landskapens naturförhållanden, jordbruk, klimat, byggnadsskick och de lokala sedvänjor som präglade vardagslivet. Kalm rörde sig med en forskarens nyfikenhet genom byar, gårdar och städer, och hans blick uppfattade allt från växtlighet och berggrund till hur människor byggde sina hus, brukade jorden och organiserade sina samhällen.

Resultatet av denna resa publicerades 1746 i verket Wästgötha och Bahusländska resa förrättad år 1742. Det är en av de tidigaste naturvetenskapliga och kulturhistoriska skildringarna av västra Sverige och föregår Linnés egen Västgötaresa med flera år. Kalm beskriver landskapen med en detaljrikedom som gör texten till en ovärderlig källa för forskare i dag. Han skildrar västsvenska bygder i en tid av förändring, där traditionella brukningsmetoder levde sida vid sida med nya idéer om jordbruk och hushållning. Samtidigt ger han levande inblickar i byggnadskulturen, som de karakteristiska takfönstren och rösttaken, och i de lokala sedvänjor som formade människors vardag.

Kalms reseberättelse är därför mer än en botanisk eller ekonomisk rapport. Den är ett tidigt försök att förstå ett landskap i sin helhet – naturen, människorna och deras ömsesidiga beroende. Det är denna helhetssyn som gör verket så betydelsefullt och som gör att det fortfarande läses och används som källa inom både naturvetenskap, historia och etnologi.

Naturens fulla fägring: Pehr Kalms skildring av Kinnekulle 1742

När Pehr Kalm, en av Linnés "apostlar", genomförde sin resa genom Västergötland år 1742, fängslades han djupt av Kinnekulles unika natur. I hans resedagbok möter vi en nästan poetisk förtjusning över bergets bördighet och den storslagna utsikten över Vänern.

Pehr Kalms naturskildring – här återberättad på modern svenska

Kinnekulle är en av de härligaste och mest behagliga platser man kan se, och den har en alldeles särskild förmåga att skänka glädje till den som besöker den. Här finner man de vackraste åkrar, de charmigaste lundar och de mest inbjudande parker. Sädesslagen är ofta så kraftiga att stråna böjer sig under axens tyngd.

Små bäckar porlar med ett dovt ljud genom dalarna, för att sedan kasta sig med ett kraftigt dån utför branta klippor och avsatser. En rikedom av Nordens vackraste blommor stoltserar i lundarna och på de sköna ängarna. Tack vare ortens höga läge är utsikten fantastisk: på den västra och norra sidan gränsar den till Vänern, vars vågor med ett behagligt dån slår mot Kinnekulles fot och fuktar dess strand.

Åt de andra hållen vilar ögonen på bördiga trakter, blomsterrika ängar, grönskande skogar och ljuvliga dalgångar. Där finns susande bäckar, ståtliga herrgårdar, livfulla byar och kritvita kyrkor. Fåglarna fyller luften med sin sång och de oskyldiga djuren springer i snåren. På backarna leker lammen, och fåren vilar sig mellan varven de betar på kullarna. Boskapshjordarna fyller markerna och man kan se hästarna springa av pur livsglädje över fälten. Med ett ord: naturen visar här upp sin fulla prakt, och allt är en fröjd för ögat.

En gammal byggnadssed: fönster placerade i taket

Pehr Kalms observationer – här återberättade på modern svenska

I Forshem lade jag för första gången märke till att man på vissa håll inte hade fönstren i väggarna, utan uppe i själva taket. De hus där sådana fönster förekom hade inte plana innertak, utan så kallade rösttak. Med platta tak menar jag sådana där takbjälkarna ligger horisontellt inne i stugan; ett rösttak däremot följer gavelns lutning, och sparrarna möts så att taket når sin högsta punkt mitt i rummet.

Denna sed att placera fönstren i taket i stället för – eller mycket sällan tillsammans med – väggfönster fann jag sedan vara vanlig i hela den del av Västergötland som jag färdades genom på väg mot Lidköping och Vänersborg, liksom överallt i Bohuslän.

Jag frågade på flera ställen varför man föredrog takfönster framför väggfönster, men fick sällan något annat svar än att det var en gammal tradition som levt kvar. Jag kan inte minnas att jag sett mer än ett par sådana fönster i varje stuga: ett på vardera sidan om taknocken, strax nedanför takåsen. Ofta hade man bara ett enda; ibland, men ganska sällan, kunde man dessutom se ett väggfönster.

Takfönstren var på sidorna klädda med brädor, men trots detta märkte jag många gånger att när det regnade kraftigt, och man inte tätat ordentligt, trängde vattnet in så mycket längs fönstersidorna att man måste ställa kärl på golvet för att fånga upp droppet. Mitt på dagen, när solen står högt, är dessa stugor mycket ljusa; men på morgnar och kvällar, när solen står lågt eller vid horisonten, blir de desto mörkare.

Materialet är hämtat ur Pehr Kalms Wästgötha och Bahusländska resa förrättad år 1742, ett verk som i dag finns fritt tillgängligt i digital form hos Projekt Runeberg.

Från mjölnarson till inspektor

Carl Johansson föddes 1831 i Skälvum som son till en mjölnare. Hans barndom präglades av den tidens enkla levnadsförhållanden och det hårda arbete som kännetecknade landsbygden i Västergötland, något som kom att forma både hans karaktär och arbetsmoral.

År 1858 flyttade han till Götene för att bli förvaltare åt änkan Kajsa-Lena Svensdotter på Helde gård. Helde utgjorde tillsammans med den gamla kyrkbyn de centrala delarna av det som senare skulle utvecklas till stationssamhället. Här tog Johanssons liv en ny riktning. I sin roll som inspektor och affärsman började han engagera sig allt mer i bygden, och det var just här som hans visioner för Götenes framtid växte fram och lade grunden till den samhällsbyggare han kom att bli.

Entreprenörskap och industriell utveckling

Johansson såg tidigt potentialen i Götene, som vid denna tidpunkt främst bestod av gårdar och jordbruksmark. Genom sin initiativkraft bidrog han till att orten kring sekelskiftet 1900 utvecklades till ett samhälle med handel, bebyggelse och en växande lokal identitet. Som inspektor och affärsman var han en drivande kraft som skapade förutsättningar för människor att leva och arbeta i Götene genom att stycka av tomter från Helde gårds marker och erbjuda dem till hantverkare och näringsidkare.

Hans entreprenörskap tog sig uttryck i flera viktiga satsningar som gav orten en industriell prägel. Bland hans initiativ märks ett ångmejeri, startat omkring 1874, som var ett av de första i Sverige att drivas med ångmaskin. Han grundade även en snickerifabrik med såg samt en smedja, och var därtill engagerad i Götene Kalkindustri. Dessutom arbetade han målmedvetet i styrelsen för Skara-Kinnekulle-Vänerns Järnväg för att järnvägen skulle dras till Götene, en satsning som blev avgörande för ortens fortsatta utveckling.

Grunden till den moderna tätorten

Hans engagemang sträckte sig också till infrastrukturen. Johansson anlade en väg som senare fick namnet Carlavägen efter honom, ett konkret exempel på hur hans insatser formade ortens fysiska miljö. Genom dessa initiativ förvandlades Götene från en traditionell landsbygdsmiljö till ett organiserat stationssamhälle med handel, industrier och en växande befolkning. Hans arbete lade grunden för den moderna tätorten och gjorde honom till en av de mest betydelsefulla samhällsbyggarna i Götenes historia.

Arvet efter Carl Johansson

Minnet av Carl Johansson lever starkt kvar i Götene. På Götene museum finns fotografier från slutet av 1800-talet som visar en man med pondus och närvaro, och hans namn nämns ofta i lokalhistoriska sammanhang. Han har kommit att kallas Götenes grundare, ett epitet som speglar den avgörande roll han spelade i ortens utveckling. Johansson avled 1903 – på sin 72-årsdag – men hans insatser har fortsatt att prägla samhället långt efter hans tid.

Även om Götene som by och socken har en mycket lång historia – orten omnämns i skrift redan 1397 och kyrkan har rötter från 1100-talet – är det Carl Johansson som lade grunden för det moderna stationssamhället kring järnvägen och industrierna. Utan hans visioner och handlingskraft hade Götene sannolikt inte utvecklats i samma takt eller med samma styrka. Han visade hur en enskild person med entreprenörsanda och framtidstro kan påverka en orts framtid och skapa förutsättningar för kommande generationer.

Götene är idag en tätort med stark lokal identitet, och mycket av detta kan spåras tillbaka till den grund som Johansson lade under sin livstid. Hans historia är ett tydligt exempel på hur lokala pionjärer kan forma både plats och människor, och hans gärning fortsätter att inspirera än idag. När man stannar till vid minnesstenen i centrum blir det tydligt att den inte bara markerar en plats, utan också berättar en historia. Den påminner om att Götene inte växte fram av slumpen, utan av målmedvetenhet och framtidstro. Stenen står där som ett tyst vittne över Carl Johanssons livsverk och som en symbol för det arv som fortfarande präglar Götene.

Rurik enligt källorna – Varjagen som blev härskare

Rurik, eller Rjurik, framträder i Nestorskrönikan från 1100-talet som en nordisk varjag som kallades in för att skapa ordning bland slaviska stammar. Krönikan skrevs dock omkring 250 år efter de händelser den beskriver, något som forskare ofta betonar när de diskuterar dess tillförlitlighet.

Varjagerna – krigare och handelsmän i öster

Begreppet varjag (från fornnordiskans væringi) syftade på de skandinaver som sökte sig österut som krigare och handelsmän. Det beskriver ofta de män som tog tjänst som edsvurna krigare hos storfurstarna i öst eller som ingick i den bysantinske kejsarens beryktade livgarde i Konstantinopel.

Ruserna och kopplingen till Sverige

Enligt krönikan tillhörde Rurik den varjagiska stam som kallades ruser, ett namn som de flesta, men inte alla, historiker kopplar till svearna i östra Sverige.

Staraja Ladoga och Novgorods tidiga historia

Enligt Nestorskrönikan kom Rurik till Staraja Ladoga – den tidiga makt- och handelsorten vid Ladogasjön som fungerade som ett centrum i området Slavija – vid en tidpunkt då Novgorod sannolikt ännu inte existerade som stad. Novgorod (nordmännen kallade staden för Holmgård) nämns första gången år 859 och låg då vid dagens Rjurikovo Gorodisjtje, en plats som senare kom att kallas ”Ruriks stad”.

Ett rike växer fram

År 862 tog Rurik kontroll över området kring Novgorod och lade därmed grunden till det rike som senare kom att kallas Kievriket, eller Kievrus. Hans dynasti, Rurikätten, behöll makten i över sju hundra år och bestod fram till 1598, då Fjodor avled som den sista manliga arvingen i den direkta Ruriklinjen.

Trots Ruriks centrala roll i östeuropeisk historia vet man förvånansvärt lite om honom. De svenska vikingarna nedtecknade inte sina egna berättelser, och mycket av det vi vet bygger på senare krönikor och arkeologiska tolkningar.

Ruriks ursprung – vad säger forskningen?

Forskningen är relativt enig om att Rurik var skandinav, troligen från östra Sverige. Språkliga och arkeologiska fynd stöder detta: namn som Rurik (Hrørekr), Oleg (Helge) och Igor (Ingvar) har tydliga nordiska rötter, och ordet rus kopplas ofta till Roden/Roslagen.

Vad vi inte vet

Men ingen källa anger en specifik plats. Det enda som kan sägas med viss tyngd är att Rurik sannolikt var en skandinavisk viking med koppling till de grupper som bedrev handel och maktutövning längs floderna i öster.

Sägnen om Råbäck – hur uppstod den?

Kinnekulle är ett område med rik fornhistoria, tidiga maktcentra och en stark muntlig tradition. Här finns fornlämningar, kyrkor och platser som länge väckt fantasin. I sådana miljöer uppstår ofta berättelser som knyter lokala platser till stora historiska gestalter.

Västgötaskolan och 1800-talets nationalism

Under 1800-talets romantiska nationalism och 1900-talets Västgötaskola växte idéer fram om att Sveriges urhem låg i Västergötland. I denna kulturella jordmån blev det naturligt att även Rurik drogs in i lokala sägner.

Namnet Råbäck – folklig etymologi

Namnet Råbäck kan också ha spelat en roll. Folklig etymologi (läran om ords ursprung och historia) kopplar ofta samman liknande namn, och det är inte ovanligt att historiska personer ”placeras” på platser vars namn påminner om deras egna.

Finns det historiska belägg?

Det korta svaret är nej. Det finns inga historiska eller arkeologiska fynd som kopplar Rurik till Råbäck eller Kinnekulle. Ingen seriös historiker placerar hans ursprung i Västergötland. Däremot är sägnen ett intressant exempel på hur lokal identitet och historia vävs samman.

Slutsats – en sägen med kulturellt värde

Rurik var med stor sannolikhet en skandinavisk viking, kanske från östra Sverige, som kom till Ladoga och senare etablerade sin makt i Novgorod. Han lade grunden till Kievriket och blev stamfader till en av Europas mest långlivade dynastier.

Sägnen om att han skulle ha sitt ursprung i Råbäck är en lokal tradition som saknar historiskt belägg. Det kan mycket väl ha funnits en Rurik i Råbäck någon gång i tiden, men att just han skulle ha grundat Kievriket framstår som högst osannolikt. Samtidigt speglar berättelsen hur människor genom tiderna har skapat myter som väver samman den egna hembygden med den stora historien.

Gula Faran – flygskriften som blev ett rättsfall

När året 1905 gick mot sitt slut befann sig Sverige i en politiskt laddad tid. Unionen med Norge hade just upplösts, militarismen diskuterades högljutt och den radikala ungdomsrörelsen växte snabbt. Mitt i denna turbulens gavs en liten men explosiv flygskrift ut i Karlskrona, tryckt på en lokal arbetarförenings tryckeri. Den fick namnet Gula Faran – ett val som var lika genomtänkt som det var provocerande. Titeln var nämligen en direkt svarsreaktion på en broschyr som den konservativa sidan nyligen spridit under namnet Den röda faran.

Genom att låna överhetens skräckpropaganda om ’den gula faran’ från Asien, vände författarna på begreppen. Istället för att varna för yttre hot, användes namnet för att håna etablissemangets panik inför den inhemska, radikala agitationen. Det blev en satirisk passning: om socialismen var den röda faran, så var militarismen och det gamla gardet den sanna ’gula faran’ som folket borde akta sig för.

Innehållet som väckte myndigheternas vrede

Skriften var kort, men dess budskap var allt annat än försiktigt. Den riktade sig mot militarismen, mot den samhällsordning som ansågs hålla arbetarklassen i lydnad och mot de institutioner som betraktades som maktens förlängda arm. Tonen var skarp, hånfull och avsiktligt provocerande. Den uppmanade läsaren att tänka själv, att inte låta sig formas av statens krav och att ifrågasätta den disciplin som värnplikten byggde på. I en tid då antimilitarism betraktades som samhällsfarligt var detta tillräckligt för att väcka myndigheternas misstänksamhet.

Beslaget som kom samma dag

När skriften nådde offentligheten i december 1905 dröjde det inte länge innan den drogs tillbaka. Beslaget skedde samma dag som den kom ut, ett tecken på hur känsligt innehållet uppfattades. Att en liten lokal pamflett kunde leda till så snabba åtgärder visar hur nervöst det politiska klimatet var. Staten såg radikal ungdomspropaganda som ett reellt hot, särskilt när den riktade sig mot militärväsendet.

Rättegången som följde

Under de första månaderna 1906 väcktes åtal. Skriften hade enligt myndigheterna gått över gränsen för vad tryckfrihetsförordningen tillät. Åtalet omfattade flera brottsrubriceringar, däribland uppvigling och missfirmelse av statliga institutioner. Det mest uppseendeväckande var att även majestätsbrott togs upp i åtalet, en av de allvarligaste anklagelser som kunde riktas mot en tryckt text vid denna tid. Att en liten flygskrift från en ungdomsklubb kunde kopplas till ett sådant brott säger mycket om hur provocerande den ansågs vara.

Domstolens beslut

När rättegången var över hade de allvarligaste anklagelserna inte lett till fällande dom. Majestätsbrottet avvisades, men domstolen fann ändå att skriften bröt mot tryckfrihetslagens bestämmelser. Resultatet blev böter för de ansvariga. Även om straffet inte var hårt i juridisk mening blev processen i sig en symbol för den tidens konflikt mellan radikal politisk agitation och statens försök att upprätthålla ordning.

Efterspel och betydelse

Gula Faran gavs inte ut under någon längre period. Den var en engångsskrift, publicerad i slutet av 1905, men dess eftermäle blev desto större. Den kom att cirkulera i arbetarrörelsens kretsar som ett exempel på hur staten reagerade när unga agitatorer utmanade den rådande ordningen. Rättegången blev ett av de tidiga fallen där den radikala ungdomsrörelsen hamnade i direkt konflikt med lagens gränser, och den bidrog till att forma den antimilitaristiska debatten under de följande åren.

En liten skrift med lång skugga

Trots att Gula Faran bara omfattade några få sidor och aldrig nådde någon stor upplaga blev den ett av de mest omtalade tryckfrihetsfallen i början av 1900-talet. Den visar hur en enda text, tryckt på ett enkelt föreningstryckeri, kunde skaka om myndigheterna och bli en symbol för en hel generations politiska uppvaknande. I dag är den ett stycke svensk idéhistoria, ett dokument från en tid då ord kunde uppfattas som farligare än handlingar.

Kollängen som samlingsplats

Kollängen hade visserligen upphört att fungera som tingshus redan 1903, men platsen fortsatte att användas för olika sammankomster. Där fanns dessutom ett gästgiveri, vilket gjorde att människor fortfarande rörde sig i området. I notisen nämns även Lidköping, vilket antyder att journalisten försökte orientera sig geografiskt – men utan fullständig lokalkännedom.

Ett gåtfullt gårdsnamn

När det gäller uppgiften om att greve Gilbert Hamilton skulle ha bott på Gillbärg blir det genast mer svårtolkat. Det är troligt att journalisten syftade på den gård där Hamilton faktiskt bodde, men något gårdsnamn som liknar Gillbärg går inte att hitta på historiska kartor över Kinnekulleområdet.

När reportern placerade Gilbert Hamilton på Gillbärg var det sannolikt ett resultat av geografisk förvirring. Reportern tycks ha förväxlat greve Gilbert Hamiltons hemvist, godset Blomberg i Västergötland, med Gillberga gård i Närke – den senare en underliggande gård till Boo fideikommiss. Vid den aktuella tiden residerade friherre Hugo Adolf Hamilton på Boo, inte greve Gilbert. Två orter, två Hamiltons, men bara en sanning som journalisten dessvärre missade.

Även om man inte helt kan utesluta existensen av en lokal plats med namnet Gillbärg i Kinnekulleområdet, framstår teorin om en sammanblandning av de två adliga grenarna och deras respektive gods som betydligt mer trolig.

Varför notisen ändå publicerades

Att notisen över huvud taget hamnade i ett flertal tidningar berodde troligen på att händelsen – protesterna mot den så kallade Gula faran – var en riksnyhet eller åtminstone av stort politiskt intresse för tidningarnas läsare. Det gjorde att man valde att rapportera, även om Kollängen inte låg nästgårds och inte inom de flesta av tidningarnas normala täckingsområde.

Viadukten som band samman hamnen med stationen

Viadukten som fortfarande finns kvar vid Falkängen har genomgått stora förändringar. I dag fungerar den som en passage för biltrafik, men när den byggdes var den helt anpassad för järnvägens behov. Under viadukten fanns tidigare två separata genomgångar, inte för bilar utan för två olika järnvägsspår.


Ett av spåren var ett stickspår från hamnen som ledde upp mot järnvägsstationen, längs den gång- och cykelväg som finns där i dag och som många äldre Hällekisbor – inklusive jag själv – fortfarande kallar ”gamla banan”.

Transportleden från stenbrottet till fabriken

Det andra spåret kom från cementfabriken och följde den sträckning som motsvarar Industrivägen idag. Spåret passerade skolan, fortsatte förbi kapellet och vidare upp till stenbrottet. Detta var den ursprungliga transportleden för kalkstenen som bröts i stenbrottet och fraktades ner till fabriken, innan den nya truckvägen togs i bruk i november 1947.

När spåret revs upp är oklart, men mycket tyder på att Industrivägen anlades på den gamla banvallen i samband med att Hällekis skola byggdes 1958. Vid skolan fanns förr en bro som gick över järnvägsspåret från skolan över till andra sidan. Ovanpå viadukten vid Falkängen gick då, liksom i dag, järnvägen mot Forshem.

Viadukten som försvann vid Stakes väg

Den andra viadukten låg vid Stakes väg, på höger sida när man kommer från Lyxås mot samhällets infart, ungefär mellan det tidigare Betel och Stenbacksvägen. Ovanför viadukten gick järnvägen vidare mot Forshem, medan ett industrispår från cementfabriken passerade under den på väg mot Gössäter.

I dag kan man cykla eller promenera på den långa, raka grusväg som sträcker sig från den gamla bandygrytan hela vägen till Gössäter. Det ursprungliga spåret lades ner 1954, och därmed försvann också behovet av viadukten. Den revs eller fylldes igen vid något senare tillfälle – exakt när är oklart.

I stället anlades ett nytt spår som svängde av strax före den gamla viadukten och därefter löpte parallellt med järnvägen i riktning mot Forshem. Det nya spåret slutade precis före järnvägsbron över Sjöråsån. Där, strax innan bron, fanns en växel som gjorde att alla järnvägstransporter för Cementa kunde ledas ut på linjen mot Forshem.

Jag minns själv spåret vid järnvägsbron, men vet inte om det finns kvar eller om det har rivits upp i dag.

Järnvägens betydelse för industrisamhället

Under första hälften av 1900-talet var järnvägen den verkliga livsnerven i Hällekis. Cementfabriken var ortens största arbetsgivare, och nästan allt som producerades eller behövdes fraktades på räls. Spåren band samman hamnen, fabriken, stenbrottet och de mindre samhällena runt Kinnekulle och skapade ett effektivt nät av transporter.


I början av 1900-talet fanns minst fem olika spår vid järnvägsstationen, och på 1960-talet hade cementfabriken minst fem spår på den banvall som i dag används som ställplats för husbilar. Många av oss minns fortfarande de långa raderna av bulkvagnar lastade med cement som stod uppställda där.


De två viadukterna var viktiga länkar i denna omfattande järnvägsinfrastruktur, byggda för att hålla industrins flöden obrutna och säkra.

Arvet efter järnvägsepoken

Även om den ena viadukten är borta och den andra förändrats, lever deras historia kvar i minnen, kartor och berättelser. De är en del av Hällekis industriarv – en tid då kalkstenen från Kinnekulle inte bara formade landskapet utan också människors liv och arbete.

Industrin som motor

När persontrafiken på Kinnekulle–Lidköpings Järnväg (KiLJ) startade i december 1897 var järnvägens främsta syfte att serva den växande industrin. Grunden till denna utveckling lades redan 1873, då Carl August Sköldebrand bildade Hellekis Aktiebolag genom att slå samman sina egendomar Hellekis och Hönsäter. Under perioden 1873–1913 förvaltades Hellekis säteri inom ramen för detta bolag och under familjen Sköldebrands ägande.

Trots att Carl August själv var bosatt på sitt eget gods, det närliggande Hönsäters säteri, var det grannfastigheten Hellekis som utgjorde bolagets industriella hjärta. Genom sammanslagningen kunde han fullt ut exploatera Hellekis rika råvarufyndigheter och dess strategiskt viktiga utskeppningshamn. Det var därför ett naturligt steg att låta just Hellekis ge namn åt bolaget – ett val som med tiden kom att prägla både järnvägsstationen och hela det framväxande samhällets identitet.

När cementfabriken stod färdig 1892 blev den snabbt bygdens ekonomiska motor. Som järnvägens absolut största kund och garant för banans överlevnad hade bolaget ett enormt inflytande över hur stationen profilerades. Att stationen fick namnet Hellekis var troligen ett strategiskt affärsbeslut som prioriterade logistik och varumärke framför geografi; för en köpare i en annan del av landet var destinationen för cementen det viktigaste. Genom att låta stationen bära samma namn som fabriken undvek man all tveksamhet kring var godset skulle lastas.

Stationshuset, som stod klart 1899, blev därmed en tydlig förlängning av industrins identitet snarare än en spegling av Postverkets dåvarande officiella namn. Denna dominans från industrins sida, i kombination med den ständiga postförväxlingsrisken gentemot Högsäter i Dalsland, tvingade till slut fram en förändring även hos myndigheterna. År 1903 beslutade Postverket att byta ortsnamnet från Hönsäter till Hällekis, vilket slutgiltigt cementerade Carl Skjöldebrands arv som namngivare till en hel bygd.

Mellan tradition och reform

Behovet av att särskilja det framväxande industrisamhället från det anrika Hellekis säteri, som låg några kilometer bort, blev med tiden alltmer påtagligt. När namnfrågan slutligen skulle lösas sammanföll det med den stora stavningsreformen i början av 1900-talet, där man strävade efter att försvenska språket och ersätta många ”e” med ”ä”. Det finns dock inga kända källor som direkt kopplar namnbytet till stavningsreformen, även om tidpunkten gör sambandet möjligt.

Genom att anta stavningen Hällekis för stationen och posten skapades en tydlig administrativ gräns: det moderna samhället stavades enligt de nya reformerna, medan säteriet behöll sin stavning som en del av sitt historiska arv. Denna lilla bokstavsskillnad blev därmed lösningen på den logistiska röran mellan herrgård och industri.

Kartan och verkligheten möts

Denna avvikelse innebar att resenärer under flera år klev av vid en station märkt Hellekis trots att de faktiskt befann sig i Hönsäter. Det var först den 1 maj 1903 som Postverket slutligen gav efter och lät kartan och verkligheten flätas samman genom att ändra ortens poststämpel till Hällekis. Fotografiet från 1900 är därför ett talande bevis på en tid då det stora bruket inte bara gav arbete åt människorna, utan också gav namn åt deras omgivning.

Efter att ha varit helt borta från Göta älv görs nu stora insatser för att återetablera den fascinerande atlantstören. Denna fredligt sinnade urtidsjätte hör egentligen hemma i svenska vatten men vi utrotade den för hundra år sen. Nu görs insatser för att vi ska få tillbaka den genom projektet "Störens återkomst" drivs av Sveriges sportfiske och fiskevårdsförbund, med Linnea Jägrud som en av drivkrafterna.

Vänermuseet med i projektet som fodervärd åt några unga störar som man kan se när man besöker museets akvarier. Målet är att Stir Lancelot, Sture, Göta, Elving och Sören om några år är stora nog för att släppas ut i det fria och bidra till artens fortlevnad i Göta älv.

Föredraget är den 3 februari på Vänermuseet. Naturskyddsföreningen är medarrangör.

Detta är en nyhet/pressmeddelande från: Vänermuseet

Bakgrunden är flera studier som visar att svenska elever ofta blir störda av digitala verktyg i klassrummet. Regeringen menar att mobiltelefoner är en av de största källorna till avbrott i undervisningen och att ett tydligt nationellt regelverk behövs.

Trots det generella förbudet ska undantag kunna göras. En lärare kan tillåta mobilanvändning när det bedöms vara pedagogiskt motiverat, exempelvis vid specifika undervisningsmoment. Undantag kan också ges om det finns särskilda skäl för en enskild elev.

Regeringen framhåller att ett mobilfritt skoldagssystem inte bara handlar om studiero, utan även om trygghet. Färre mobiler i omlopp kan minska risken för kränkningar, smygfilmning och konflikter kopplade till sociala medier.

Regeringen vill att lagändringen träder i kraft före starten av höstterminen i år.

I Skaraborg anordnas Skolhackathon i Minecraft av Ung Företagsamhet (UF) Skaraborg i samarbete med Dalénium Science Center för fjärde året i rad. Den här gången deltog 15 mellanstadieklasser från Götene, Skövde, Töreboda och Essunga.

De deltagande klasserna har under hösten arbetat fram sitt drömsamhälle, i år under temat HavenCraft – ett samhälle där trygghet, omtanke och innovation står i centrum. Klassen har gemensamt bestämt vad som ska ingå, byggt en skalenlig prototyp och därefter återskapat den i Minecraft. Slutligen har de förberett en presentation.

Efter att ha tagit del av alla presentationer och överlagt gav juryn följande motivering:

Utifrån årets uppdrag och bedömningskriterier har juryn utsett ett lag som genomgående visar en väl genomtänkt och helgjuten lösning. Arbetet håller mycket hög kvalitet och visar tydligt att laget har samarbetat, lyssnat på varandra och haft ett gemensamt driv från start till mål. Laget har fått full poäng i samtliga kriterier och visar en stark förståelse för vad som krävs för att skapa en trygg, säker och inkluderande stad.

Presentationens upplägg hade ett mycket bra flyt och var lätt att följa och förstå. Alla i laget bidrog, och engagemanget och stoltheten i det som visades upp var tydligt. Temat trygghet och gemenskap framgår tydligt i hur staden är utformad, och det finns ett starkt fokus på solidaritet.

Laget visar även stor kreativitet och nytänkande, inte minst genom sina mobila truckar som gör att vård, mat och hjälp kan finnas nära invånarna när det behövs. Det är en lösning som förenar omtanke med smart problemlösning.

Nu har klassen några dagar på sig att ladda inför den nationella finalen följande tisdag, där de får möta skolor från de andra arrangerande UF-regionerna.

Källa: Ung Företagsamhet (UF) Skaraborg

Ale är den minsta av Sveriges fem statsisbrytare och den enda som är specialbyggd för att kunna ta sig genom Trollhätte kanal upp till Vänern. Fartyget byggdes 1973 men har sedan dess både moderniserats och uppgraderats för att möta dagens krav på säker och effektiv isbrytning.

Med Ale på plats kan sjöfarten i Vänern fortsätta även när isläget hårdnar, något som är avgörande för både industri och transporter i regionen.

Från och med den 1 februari börjar de nya föreskrifterna för AM-utbildningen att gälla (det vill säga för moped klass I). Tidigare har det bara varit möjligt att genomföra de praktiska momenten i AM-utbildningen på en tvåhjulig moped, men med de nya föreskrifterna möjliggörs utbildning för både två-, tre- och fyrhjuliga mopeder.

– Nu går det att få utbildning där det ingår övningskörning med mopedbil, det har det inte gjort tidigare. Övningskörning på ”rätt” fordonstyp ger bättre förutsättningar att träna på det man verkligen behöver, innan man ger sig ut i trafiken på egen hand, säger Susanne Alger.

Fokus på risker

Tiden för utbildningen utökas också från tolv timmar till sjutton timmar. Det blir mer tid för diskussion och reflektion. Minimitiden för övningskörning i trafik blir sju timmar, bedömningen är att mer övningskörning ger säkrare förare.

Utbildningen i de nya föreskrifterna har tydligare fokus på risker.

– Vi har lagt till ytterligare innehåll, som exempelvis mobiltelefonanvändning, stoppsträcka och konsekvenser av överträdelser. Samhället och trafiken förändras över tid och kraven på säkerhet ökar – det är därför vi justerat förararutbildningen.

Förändringarna innebär att AM-utbildningen generellt kommer att bli något dyrare.

Vad gäller under en övergångstid?

Den som nyligen genomfört en AM-utbildning, men inte klarat provet före 1 februari påverkas inte direkt av de nya reglerna. Om utbildningen inrapporterats före 1 februari har den personen rätt att göra kunskapsprovet i fem år framöver. Det som händer är att det kan komma frågor som baseras på innehåll som tillkommit i den nya kursplanen, men de frågorna införs gradvis.

Detta är en nyhet/pressmeddelande från: Transportstyrelsen

Antalet rapportörer har ökat tydligt jämfört med förra året. Då handlade det om cirka 14 900, medan slutsumman i år förmodligen kommer att landa runt 19 000. En anledning till denna ökning är nog att det rått vinterväder i hela landet denna gång. Förra året var det däremot milt, regnigt och blåsigt i stora delar av södra Sverige. Av erfarenhet vet vi att vinterväder stimulerar deltagandet i denna räkning, medan mildväder innebär det motsatta.

Detta är det 21:a året i rad som BirdLife Sverige tar hjälp av svenska folket för att räkna gästerna vid våra fågelmatningar. Likt alla tidigare år är talgoxen den talrikaste arten på fågelmatningarna. Därefter kommer blåmesen, pilfinken, koltrasten och domherren. Det enda som är anmärkningsvärt i denna grupp är att koltrasten når sin högsta numerär under alla de 21 åren, även räknat som ett genomsnitt per matning för hela landet. Den anledning till det stora antalet koltrastar är nog att den ovanligt milda hösten och förvintern fick många koltrastar att stanna kvar i landet.

Två andra saker som sticker ut i år är att det varit förhållandevis gott om stjärtmesar och steglitser, i stjärtmesens fall dock enbart i södra halvan av landet. Båda dessa är populära vid matningarna eftersom de både är vackra och ofta kommer i flockar. I stjärtmesens fall kan den ovanligt rika förekomsten åtminstone delvis ha orsakats av ett inflöde österifrån under hösten, men det går också relativt bra för denna näpna lilla mes i Sverige. Det visar Svensk fågeltaxerings mera vetenskapliga inventeringar. Detta gäller även steglitsen som hör till de svenska småfåglar som det går allra bäst för i landet för närvarande. Den har ökat kraftigt i antal och också börjat besöka fågelmatningar vintertid.

Den populära domherren ser ut att backa något. Förra året var det den talrikaste arten på fågelmatningarna i de fyra nordliga länen, det vill säga i den norra halvan av landet. I år har talgoxen tagit över även där, med domherren som klar tvåa på topplistan. I landet i stort kommer domherren på plats fem, hack i häl på koltrasten.

Ytterligare två arter som backar i år jämfört med förra året är sidensvans och björktrast. Till skillnad från förra vintern är det ont om kvarsittande rönnbär och oxelbär i år. Det har uppenbarligen fått dessa båda bärspecialister att dra vidare söderut i Europa.

För de senaste årens två sorgebarn vid fågelmatningarna, grönfinken och gulsparven, ser det olika ut i år. Grönfinken är fortfarande fåtalig, i alla fall jämfört med hur det var under de första åren med denna fågelräkning. Då noterades det i genomsnitt för hela landet runt sex grönfinkar per matning. I år är motsvarande antal 1,8. Däremot har gulsparven ökat från ett genomsnitt på 1,5 i fjol till 2,5 denna vinter. Om detta innebär ett trendbrott eller enbart är tillfälligt återstår att se. Jämfört med de första åren med denna räkning handlar det fortfarande om låga antal.

De regionala sammanställningarna kan jämföras med följande topplista för landet i stort: (Inom parentes anges förra årets placering)

1. Talgoxe (1)
2. Blåmes (2)
3. Pilfink (3)
4. Koltrast (6)
5. Domherre (4)
6. Gulsparv (9)
7. Skata (5)
8. Grönfink (8)
9. Kaja (7)
10. Gråsparv (10)

Detta är en nyhet/pressmeddelande från: BirdLife Sverige

I början av december 2025 stängdes 2G- och 3G-näten hos operatörerna Tele2, Telenor och Tre. PTS följer teknikskiftet nära och har haft ett flertal avstämningar med operatörerna. I samband med detta fick PTS information om att kunder med vissa telefoner inte kommer kunna nå nödnumret 112 genom operatörens egna nät efter att 2G- och 3G-näten har stängts ner, trots att telefonerna använder 4G. Enligt informationen kommer användarna kunna ringa vanliga samtal, men inte kunna nå nödnumret 112 genom operatörens egna nät.

PTS förelade därför aktuella operatörer att identifiera vilka telefoner som omfattas och kontakta slutanvändare. Personer som har sådana telefoner ska ha fått information från sina operatörer.

På måndag den 2 februari 2026 kommer dessa telefoner att blockeras.

– Det har nu gått två månader sedan PTS förelade operatörerna, har man ännu inte bytt ut sin utrustning är det nu bråttom. Efter den 2 februari kommer man inte längre kunna ringa några samtal om man har en sådan här problematisk telefon, säger Dan Sjöblom, PTS generaldirektör.

Aktuell lägesbild

PTS har hämtat in information från operatörerna och presenterar nu en aktuell lägesbild.

Sedan den 1 december 2025 har nära 8 000 telefoner blockerats.

• Det handlar om både nya och äldre telefoner.
• Det återstår fortfarande många telefoner - cirka 45 000 - som har det här problemet. Dessa kommer att blockeras den 2 februari.
• Det är operatörerna som har information om de exakta telefonerna just hos dem. Operatörerna är förelagda att informera berörda användare.

Viktiga saker att tänka på

• Har du blivit kontaktad av din operatör – agera nu.
• Kontakta din operatör om du har frågor kring modell och abonnemang.
• Testring inte 112. Det kan försvåra för människor som behöver hjälp på riktigt.
• Hjälp gärna familj och vänner kring byte av telefon.
• Ge inte bort telefonerna.

Detta är en nyhet/pressmeddelande från: PTS

Vem minns inte hennes odödliga sånger som ”Med ögon känsliga för grönt, Gamla älskade barn” med flera. Hennes visor har kommit att tillhöra standardrepertoaren såväl för dagens visartister som jazzsångerskor.

Programmet som ges i Österäng har hon valt att kalla ”Vaggvisor för vakna” som är en kärleksfull hyllningsföreställning och som också bär namnet på en av hennes visor som heter just ”Vaggvisa för vakna”. Hanna Sundblad har i en tidningsintervju förklarat att hon lekt med den låttiteln för att visa hur sångerna ibland kräver vakna åhörare, då texterna är fyllda av såväl underfundigheter som med ett knippe humor. Hon menar därmed att musiken är lenande, läkande och värmande, just som en vaggvisa ska vara.

Sångerskan kommer att blanda programmet med lite egna sånger och prat om verklighet, drömmar och en del däremellan. Men givetvis kommer fokus att vara på Barbro Hörberg, där publiken även får ta del av berättelser från hennes liv.

Hanna Sundblad har hjälp av de välmeriterade musikerna Johan Sundström på bas och Mikael Dalemo som trakterar gitarr. Arrangör för programmet är Österängs bygdegårdsförening med stöd av kulturen i Götene kommun.

/Göran Gustafsson

Den identifierade havsörnen var en hane som kläcktes och ringmärktes 1989 i Gryts skärgård. Med sina 36 år blev hanen Sveriges hittills äldsta vilt levande havsörn. Världsrekordet innehas av en hona som ringmärktes i norra Tyskland och som fortfarande häckade i södra Danmark år 2022, då minst 37 år gammal.

De preliminära undersökningarna vid Naturhistoriska riksmuseet visade att örnen från Böda ekopark hade hagel både i både ving- och benmuskel. Efter obduktion på SVA konstaterades att haglen var från en äldre skottskada. Det betyder att örnen har blivit skjuten vid något tillfälle, trots att jakt på havsörn är förbjudet sedan 1924.

-Hanen var ganska mager och liten till växten, dödsorsaken är inte helt klarlagd, men det fanns tecken på att njurarna var påverkade, säger Anna Lotsander, koordinator för statens vilt på Naturhistoriska riksmuseet.

-Inget tyder på att skottskadan var dödsorsak. Trots det är det förstås ledsamt att örnen någon gång under sitt liv blivit påskjuten.

Havsörnar är statens vilt, det vill säga arter som tillfaller staten när de dör eftersom de har särskilt skydd eller anses särskilt värdefulla. Döda djur ska rapporteras till polisen och lämnas sedan till SVA eller Naturhistoriska riksmuseet för obduktion och analys.

Rekordörnen har nu tagits tillvara och monterats för att kunna ställas ut och användas i undervisning på Naturhistoriska riksmuseet.

FAKTA: Utrotningshotad på 1970-talet

Under 70-talet var havsörnen utrotningshotad och det fanns endast 150-200 individer kvar i Sverige. Orsaken var framför allt miljögifterna DDT och PCB som användes i jordbruk och industri under flera decennier i mitten på 1900-talet. Båda ämnena förbjöds i början av 1970-talet.

Naturskyddsföreningen startade Projekt Havsörn år 1971 för att hjälpa den mäktiga rovfågeln tillbaka i Sverige. Projektet har lockat hundratals frivilliga under åren som gjort insatser med bland annat inventering, utfodring, boplatsskydd och ringmärkning.

Havsörnen mår bra idag bra och det finns uppskattningsvis drygt 2 500 havsörnar vid den svenska kusten och insjöarna.

Detta är en nyhet/pressmeddelande från: Naturhistoriska riksmuseet

Tulle hade sex söner som ofta gav sig ut på vikingafärder och ägnade sig åt sjöröveri. När de varit borta länge brukade Tulle gå ner till Vänerns strand för att lyssna efter dem. Därför ska viken där han väntade ha kallats Orviken eller Hörviken, ett namn som osökt leder tanken till dagens Örevik (Stensöckö) eller Örviken, som det står på Häradskartan från 1860.

En kväll när Tulle satt vid sjön och lyssnade efter ljud över Vänerns blanka vatten hörde han plötsligt att en våldsam strid pågick ute på sjön. Han lossade sin båt och rodde ut. Där såg han hur hans söner jagades av en hel flottilj båtar. Endast två av dem lyckades, tillsammans med Tulle, ta sig tillbaka hem.

De överlevande sönerna gav därefter upp sjöröveriet och började leva ett fredligt och arbetsamt liv. Innan Tulle dog hann han glädja sig åt att en ny stad växte fram vid den borg som enligt sägnen ska ha funnits där. Staden kallades Robonäs. Dess storhetstid blev dock kort. När den blomstrade som mest kom fiender och förstörde den så grundligt att inte en sten blev kvar på den andra.

Robogårdarna uppfördes senare, troligen i samma trakt, men det är fortfarande oklart om de verkligen stod på exakt den plats där staden sägs ha legat – om det nu ens funnits någon stad, eftersom berättelsen trots allt är en sägen. Robogårdarna däremot är väl belagda i källorna.

Robogårdarna – en försvunnen gårdsmiljö i Hällekis

Robogården, eller Robogårdarna, räknas till de äldsta kända gårdarna på Kinnekulle och skall ha omnämnts i källorna redan under 1400–1500-talet (bland annat i jordeböcker från Gustav Vasas tid). Den exakta placeringen är dock oklar. En källa anger att gården låg strax söder om Hönsäters kapell, medan en annan pekar på området norr om kapellet.


På kartan från 1689 finns en plats vars namn jag tolkar som Stubb Torpium. Eftersom en av gårdarna senare ska ha kallats Stubberu eller Stubberud är det inte orimligt att anta att det rör sig om samma plats, särskilt med tanke på hur namn förändras över tid. Men här uppstår ett märkligt problem: Robogårdarna sägs ha anor ända tillbaka till 1400-talet, så varför finns de inte markerade på kartan från 1689? Robogården är ju belagd i början av 1700-talet, och en gård med så lång historia borde rimligen ha funnits med. Kan det alltså vara så att Stubb Torpium representerar en helt annan gård – eller kanske ett annat namn för Robogården – vilket i så fall gör frågan om dess exakta läge ännu mer gåtfull.

Lägger man en modern karta ovanpå den gamla och försöker mäta in läget – så gott det går, eftersom skalan på äldre kartor ofta är osäker – hamnar man i området kring truckvägen strax ovanför järnvägen (se platsen på Lantmäteriets karta). Placeringen stämmer också väl överens med läget i förhållande till ”Mostigen”, som vid den tiden tycks ha varit en av de större förbindelselederna bort mot Råbäck.

Om man därefter väljer terrängskuggningskartan på Lantmäteriet och zoomar in något, framträder enligt min uppfattning ovanligt många linjer i just det området. Det väcker frågan om detta kan vara svaga spår efter Robogårdarna eller Robonäs, vilket dessutom stämmer väl överens med uppgiften om att de skulle ha legat norr om kapellet.

Detta är förstås bara min egen spekulation – och det kan mycket väl vara så att man ibland ser det man vill se.

Det finns även uppgifter om att Hönsäters trädgårdsmästarebostad skall ha benämnts Stubbero i mer modern tid, vilket gör det mer sannolikt att Robogårdarna låg norr om kapellet.

Den 1 juni 1735 vigdes pigan Catarina Carlsdotter och Magnus Svensson i Forshems socken. Enligt vigselboken var Magnus bosatt i Bondebol (Forshem), medan Catarina vid tillfället kom från Robogården i grannsocknen Österplana. Detta kan vara en av de sista kända uppgifterna om Robogården, som troligen försvann någon gång under senare delen av 1700-talet.

I dag finns troligen inga synliga lämningar kvar av Robogårdarna, och platsen är inte exakt fastställd. Uppgifterna om Robogårdarnas läge bygger på äldre källor och lokala arkiv, men någon tydlig markering på historiska kartor är inte känd, förutom möjligtvis texten på kartan från 1689.

Årets Arrangör: Föreningen Töreboda 2000 för Töreboda Kanalfestival

Efter några års uppehåll återuppstod festivalen i Töreboda– nu med ett något justerat namn, Töreboda Kanalfestival 2025, men med större ambitioner än någonsin tidigare. Föreningen Töreboda 2000 har med imponerande professionalism, engagemang och hjärta lyckats locka både internationella artistnamn och stora publikskarar till Västergötland. Festivalens framgångar märks inte bara på scenen. De verkliga vinnarna är de lokala föreningar som får ta del av överskottet och därmed kan fortsätta utveckla föreningslivet i kommunen. Genom sitt inkluderande arbetssätt och sin starka lokala förankring visar Töreboda Kanalfestival hur kultur, gemenskap och hållbar arrangörskap kan gå hand i hand.

Källa: Pressmeddelande från Paraply

Ursprunget under den tidiga vasatiden

Det var troligen riksrådet Axel Nilsson Posse som lät uppföra Fyrkanten under den tidiga hälften av 1500-talet, sannolikt omkring 1530-talet. Byggnaden var en imponerande syn på sin tid och fungerade som en del av en befäst borggård. Tillsammans med en lägre byggnad och en kraftig mur skapades en rektangulär innergård som gav säteriet karaktären av en borg snarare än ett öppet gods. Denna arkitektur var nödvändig i en tid då oroligheter krävde att man kunde försvara sin egendom.

Fyrkantens bottenvåning användes för praktiska ändamål och rymde visthusbodar samt andra ekonomiutrymmen. De övre våningarna tjänade som bostäder och representationsytor, skyddade bakom de tjocka stenväggarna. Byggnadens betydelse under stormaktstiden bekräftas av att den finns avbildad i det praktfulla plansverket Suecia Antiqua et Hodierna, där den står som ett vittnesbörd om Posse-släktens makt och rikedom.

En överlevare genom brand och förvandling

Hellekis genomgick stora förändringar under slutet av 1500-talet när riksrådet Göran Knutsson Posse år 1597 lät bygga ett smalt trevåningshus med brant tak, starkt inspirerat av renässansens nya ideal. Trots att detta nya palats var modernt och ståtligt, visade sig den gamla Fyrkanten vara mer motståndskraftig mot tidens öde. När en förödande eldsvåda drabbade säteriet år 1698 lades renässansbyggnaden i aska, men den massiva stenkolossen Fyrkanten lyckades överleva branden.


Under 1700-talet förvandlades Hellekis utseende på nytt. År 1707 ersattes det nedbrunna huset av ett corps-de-logi i karolinsk stil, och senare, år 1791, fick huvudbyggnaden sitt nuvarande nyklassiska utseende efter ritningar av arkitekten Olof Tempelman. Under alla dessa stilbyten och ombyggnationer stod Fyrkanten kvar som en påminnelse om gårdens rötter i 1500-talet. Den utgjorde en historisk kontrast till de modernare byggnaderna och fortsatte att vara en karaktäristisk del av herrgårdsmiljön ända in i nästa sekel.

Slutet för den gamla stenkolossen

Trots sin robusta konstruktion började tidens tand till slut ta ut sin rätt på den gamla försvarsbyggnaden. Under 1800-talet upplevdes den ålderdomliga stilen alltmer som en kvarleva från en förgången tid, och byggnaden ska vid denna tid ha blivit alltmer nedgången, delvis till följd av tidigare brandskador. Det fanns inte längre något praktiskt behov av en befäst borg på Kinnekulle, och kraven på moderna ekonomibyggnader och öppna parkmiljöer växte.

Omkring år 1860 gick den gamla stenkolossen Fyrkanten slutligen ur tiden. När rivningen var fullbordad hade byggnaden vaktat sin plats i över 300 år. Även om det idag inte finns några synliga spår kvar av dess murar, lever dess arv vidare; Fyrkanten förblir en orubblig grundbult i säteriets rika historia.

Hittills har dock inga fotografier av Fyrkanten kunnat återfinnas, och det förblir en gåta om byggnaden någonsin förevigades med den tidiga kameratekniken. Det är dock långt ifrån omöjligt att en sådan avbildning existerar. Vid tiden för rivningen, omkring 1860, var fotokonsten redan etablerad i Sverige och tidens fotografer reste ofta ut till betydelsefulla säterier för att dokumentera historiska miljöer. Eftersom Fyrkanten var en så pass dominant och unik del av landskapet, finns hoppet om att den kan ha fastnat på en glasplåt eller daguerreotyp som ännu vilar bortglömd i något arkiv eller privat ägosamling.

Regeringen har beslutat om lagförslag som innebär att Polismyndigheten ska utfärda en e-legitimation som ska uppfylla högt ställda säkerhetskrav. E-legitimationen ska finnas på en fysisk bärare, till exempel ett eget kort eller det nationella id-kortet.

– Att kunna identifiera sig digitalt har blivit en självklar del av vardagen och därför behövs fler alternativ om någon tjänst störs ut, exempelvis vid överbelastningsattacker. De högt ställda säkerhetskraven kan också bidra till att motverka bedrägerier och försvåra för den organiserade brottsligheten. Den statliga e-legitimationen kan även ge fler personer tillgång till samhällsviktiga tjänster, säger civilminister Erik Slottner.

Den statliga e-legitimationen ska kunna utfärdas till:

• Svenska medborgare
• Utlänningar som är folkbokförda i Sverige
• Vissa diplomater

För att få en statlig e-legitimation måste man vara minst nio år eller fylla nio under kalenderåret.

Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 december 2026. När regleringen träder i kraft kommer enskilda att kunna ansöka om en statlig e-legitimation.

Kan på sikt användas inom EU

I dag finns det ingen svensk e-legitimation på så kallad högsta tillitsnivå. Högsta tillitsnivå innebär att e-legitimationen har den starkast möjliga identitetskontrollen och hög teknisk säkerhet.

EU har infört nya regler som innebär att medlemsstaterna behöver anmäla en e-legitimation på högsta tillitsnivå. Detta behövs för att kunna använda den kommande europeiska digitala identitetsplånboken. E-legitimationen kommer även att kunna användas i andra EU-länders digitala tjänster.

Detta är en nyhet/pressmeddelande från: Finansdepartementet

Övergripande resultat

I medborgarundersökningen ställs fyra övergripande frågor om hur kommunen upplevs och 94 procent anser att Götene kommun är en bra plats att leva på. 85,1procent anser att kommunen sköter sina verksamheter bra, något som är en hög siffra i jämförelse med övriga kommuner i Sverige.

Samtidigt är det bara 61,3 procent av de tillfrågade som kan rekommendera andra som inte bor i kommunen att flytta hit.

- Det är med stor glädje och stolthet vi konstaterar att invånarna trivs så väl i Götene kommun. De övergripande omdömena är höga i jämförelse med andra kommuner, både i Västra Götaland och i hela Sverige. Särskilt glädjande är att vi nu placerar oss på sjunde plats i Sverige när det gäller invånarnas möjlighet till insyn och inflytande över kommunens beslut och verksamheter. Samtidigt ligger resultatet något lägre än rikssnittet när det gäller viljan att rekommendera andra att flytta hit. Det följer ett tidigare mönster och visar att vi i Götene behöver bli mer stolta över det vi har. Vi har det bevisligen väldigt bra, och det ska vi inte vara rädda för att uttrycka, kommunicera och stå för, säger Johan Månsson, kommunstyrelsens ordförande.

De övergripande siffrorna är i stort sett på samma nivå som tidigare mätning.

Flera statistiskt säkerställda förbättringar och bara en försämring

Kommunen ser många mindre förändringar, men även större förflyttningar har skett. Bland de större förändringarna finns en negativ förändring, som är statistiskt säkerställd, och hela tio förändringar i positiv riktning, som är statistiskt säkerställda.

Ytterligare resultat i undersökningen

Skola, äldreomsorg och socialtjänst bättre än Sverigesnittet

Medborgarna tycker att äldreomsorg, skola och förskola fungerar bättre idag än vid mätningen 2023. Götene kommun ligger dessutom fortsatt över Sverigesnittet när det gäller förskola, skola, äldreomsorg och socialtjänst.". 91,8 procent tycker att förskolan fungerar bra och 84,4 procent tycker att grundskolan fungerar bra – det sistnämnda är det högsta resultatet i hela Västra Götalands län. 76,8 procent tycker att äldreomsorgen fungerar bra vilket är det åttonde högsta resultatet i Sverige och 62,2 procent anser att socialtjänstens stöd och hjälp till utsatta fungerar bra.

Tryggheten i Götene är fortsatt god

I likhet med föregående mätning så upplevs tryggheten i Götene som god. De statistiskt säkerställda förändringar som skett bland medborgarna är att de upplever problem med inbrott och stölder i kommunen som ett mindre problem än tidigare. Medborgarna är också betydligt mer nöjda med polisens närvaro i kommunen. Det är nu 53 procent som är nöjda, att jämföra med 30 procent för två år sedan.

Av de 20 frågor som ställts om trygghet så är det bara ”Problem med störande motortrafik” som har en statistiskt säkerställd försämring, där nu 30 procent anser att det är ett problem.

Förtroendet för politiker har ökat rejält och kommunens information vid större förändringar är bäst i Sverige!

I undersökningen ställs flera frågor om bemötande, möjligheten att påverka och vilket förtroende medborgarna har för politiker och tjänstepersoner i kommunen. Medborgarna uppger att de har ett större förtroende för fattade beslut och politikers lyhördhet för idéer nu, jämfört med för två år sen. De har också ett större förtroende för lokalpolitiker och kommunens tjänstepersoner än vad människor har i Sverige i stort. En av de tydligaste förändringarna sedan förra mätningen är att förtroendet för lokalpolitiker och deras beslutsfattande ökat. Något som innebär att Götene är en av de kommuner där medborgarna känner mest förtroende för kommunanställda och lokalpolitiker.

Även i fråga om bemötande, information och inflytande befinner sig Götene nästan uteslutande bland de 25 procent av kommunerna som har bäst resultat i Sverige. Särskilt ”information kring större förändringar” har ökat succes ivt från 2021 och Götene är nu den kommun i Sverige som får bäst betyg av sina medborgare om hur information vid större förändringar hanteras!

- Årets medborgarundersökning visar med tydlighet att vi har tagit stora kliv framåt sedan förra mätningen 2023. Nöjdheten med våra största kärnverksamheter, skola och äldreomsorg, ligger i Sverigetopp vilket är bland de finaste betyg man kan få. Det är också med stolthet man kan konstatera att det finns ett så starkt förtroendet för såväl politiker som tjänstepersoner i Götene kommun. Förtroendefrågan är central för att vi kunna fortsätta utveckla kommunen tillsammans med våra medborgare, föreningar och företag, säger Johan Månsson

Tillgång till träningsmöjligheter får ökat betyg

Uppfattningen om tillgången till idrotts- och motionsanläggningar i kommunen har blivit mer positiv sedan förra mätningen. Även synen på utbudet av träningsplatser utomhus har förbättrats, och båda områdena har lyft sig från tidigare låga nivåer. Nu anser till exempel 66,8 procent att utbudet av träningsplatser är bra, jämfört med 46,5 procent för två år sedan.

- Den här undersökningen utgör ett viktigt underlag för våra politiska prioriteringar och beslut. Mycket är bra och vi går åt helt rätt håll, samtidigt finns det siffror som vi fortfarande inte är nöjda med och det gäller att vi jobbar målinriktat för att förbättra oss inom områden där vi ser att vi inte till fullo levererar, säger Johan Månsson.

Tack till alla som deltagit!

Götene kommun vill tacka alla som deltagit i medborgarundersökningen, ert engagemang gör att vi får möjlighet till ett ovärderligt underlag för att förbättra vår kommun!

För den som vill veta mer

Medborgarundersökningen är en omfattande undersökning och en sammanfattning kan inte belysa alla aspekter. Det som lyfts fram här ovan är några stora penseldrag som bör tolkas försiktigt. För den som är intresserad finns möjligheten att själv jämföra data i SCB:s statistikdatabas, där samtliga kommuners resultat på alla frågor finns att tillgå.

Om undersökningen

Totalt svarade 506 personer på enkäten. Det innebär att 45 procent av de som fått enkäten svarat, och är 8 procent högre än förra mätningen. Mätningen är en undersökning av medborgarnas uppfattning om kommunen och de som svarat behöver inte ha haft kontakt med kommunens verksamheter för att delta i enkäten. Resultatet i medborgarundersökningen kan jämföras med tidigare resultat tillbaka till år 2021, då det gjordes en stor förändring av undersökningen.

Medborgarundersökningen är en viktig mätning av hur attityderna ser ut i hela kommunen.

Detta är en nyhet/pressmeddelande från: Götene kommun

– Det här är ett tydligt kvitto på besöksnäringens värde och potential för vår destinations attraktivitet, en stor eloge till alla entreprenörer och företag som möter våra besökare varje dag, säger Anna Ohlin Ek, vd för Destination Läckö-Kinnekulle

Undersökningen bygger på svar från 6 672 respondenter från hela landet, varav 225 personer har besökt Läckö-Kinnekulle under de senaste tolv månaderna. Resultatet visar att destinationen har en stark andel ambassadörer, med ett NPS på 35, vilket ligger tydligt över genomsnittet för samtliga jämförda destinationer. NPS, Net Promoter Score är ett etablerat mått som visar hur benägna besökare är att rekommendera en destination vidare.

Ett särskilt tydligt resultat i årets undersökning är vad som motiverar besökarna att resa till Läckö-Kinnekulle. Den vanligaste besöksanledningen är att man vill uppleva ett specifikt besöksmål, något som anges av 35 procent av respondenterna, den högsta andelen av samtliga destinationer i studien. Marknadsföring anges också som stark besöksanledning vilket sticker ut i undersökningen. Samtidigt är det mindre vanligt att besöket sker för att hälsa på släkt och vänner.

-Undersökningen visar tydligt att vi är en destination som resenärer aktivt väljer för utbudet och upplevelserna. Att marknadsföring spelar större roll här än på många andra resmål är ett styrkebesked för vår kommunikation, säger Anna Ohlin Ek.

Utöver den höga helhetsbedömningen placerar sig Destination Läckö-Kinnekulle mycket starkt inom flera områden. Kulturutbudet får höga betyg och når nivåer som annars främst förknippas med etablerade kulturdestinationer som Gotland och Uppsala. Även när det gäller intressanta besöksmål placerar sig Läckö-Kinnekulle i toppskiktet, i nivå med destinationer som Stockholm, Gotland och Höga Kusten. Därtill får värdskap, bemötande och atmosfär mycket höga omdömen, bland de högsta genomsnittliga betygen i hela undersökningen.

Destinationen utmärker sig även inom utbudet av naturnära upplevelser och familjeaktiviteter där destinationen placerar sig bland de tio främsta i Sverige inom detta område.

- Resultatet är särskilt glädjande då vi under det senaste året haft ett uttalat uppdrag att stärka erbjudandet mot barn- och familjemålgruppen, säger Anna Ohlin Ek.

Arbetet har bland annat handlat om att utveckla en tydligare familjeportal på webben, öka fokus på barn och familj i evenemangsutvecklingen, förtydliga målgruppsinriktningen i bild- och kommunikationsmaterial samt att föra en dialog och samverka med besöksnäringen kring utvecklingen av familjeanpassade upplevelser. Satsningen är en del av ett långsiktigt arbete med syfte att bidra till kommunernas tillväxtmål.

Detta är en nyhet/pressmeddelande från: Destination Läckö-Kinnekulle

Silent Generation (ca 1928–1945)

Denna generation växte upp under en tid präglad av krig, ransonering och ekonomisk osäkerhet. De formades av en kultur där man förväntades vara återhållsam, lojal och hårt arbetande. Många i Silent Generation kom senare att spela en central roll i att bygga upp efterkrigstidens samhällen och institutioner, och deras värderingar präglas ofta av disciplin, stabilitet och sparsamhet.

Baby Boomers (ca 1946–1964)

Baby Boomers föddes under en period av optimism och snabb ekonomisk tillväxt efter andra världskriget. De växte upp i en tid då välfärden expanderade, levnadsstandarden steg och ungdomskulturen exploderade. Rockmusikens framväxt, 68-rörelsen – den internationella ungdomsproteströrelse som växte fram under mitten av 1960-talet och kulminerade 1968 – och en stark tro på framtiden är typiska kännetecken. Boomers har haft stort inflytande på politik, kultur och arbetsliv under flera decennier. I en svensk kontext kallas de ofta för 40-talisterna, en generation som i hög grad gynnats av efterkrigstidens starka välfärdsbygge och en historiskt mycket fördelaktig bostadsmarknad.

Generation Jones (ca 1954–1965)

En mikrogeneration mellan de sena Boomers och tidiga Gen X. De föddes för sent för att uppleva den tidiga efterkrigstidens optimism och präglades istället av 70-talets ekonomiska kriser, vilket ofta gjort dem mer pragmatiska och skeptiska. De minns livet före datorerna men var de första som anpassade sig till dem under sina bästa arbetsår.

Generation X (ca 1965–1980)

Generation X växte upp i en tid då samhället förändrades snabbt. Skilsmässor blev vanligare, tvåförsörjarfamiljer ökade och många barn fick tidigt lära sig att vara självständiga. De förknippas ofta med en pragmatisk och något skeptisk livssyn. Det är också den första generationen som växte upp med persondatorer, videospel, kabel-TV och MTV, vilket gav dem en unik position mellan det analoga och det digitala samhället.

Xennials (ca 1977–1983)

Denna grupp beskrivs ofta som att de haft en ”analog barndom men en digital vuxenålder”. De minns en värld före internet, men var unga nog att snabbt bli skickliga digitala användare när tekniken slog igenom.

Millennials / Generation Y (ca 1981–1996)

Millennials formades av internetrevolutionen och den snabba tekniska utvecklingen under 1990- och 2000-talet. De var unga när mobiltelefoner, sociala medier och smartphones slog igenom, vilket gjort dem mycket digitalt kompetenta. Samtidigt drabbades många av finanskrisen 2008, vilket påverkat deras syn på ekonomi, arbete och trygghet. Millennials värderar ofta balans i livet, hållbarhet och meningsfullhet framför traditionella karriärvägar.

Zillennials (ca 1993–1998)

Mikrogenerationen i skarven mellan Millennials och Gen Z. De växte upp med tidig internetkultur (som YouTube och MySpace), men är för gamla för att vara helt formade av den senare TikTok-eran.

Generation Z (ca 1997–2012)

Generation Z är den första generationen som aldrig upplevt en värld utan internet. De är uppväxta med YouTube, Instagram och Snapchat, memes och ständig uppkoppling. De rör sig snabbt mellan olika informationskällor och har en stark medvetenhet kring klimatfrågor, identitet och social rättvisa. Gen Z beskrivs ofta som kreativa, entreprenöriella och vana vid att navigera i ett komplext digitalt landskap.

Zalphas (ca 2010–2013)

Övergången mellan Gen Z och Alpha. De föddes in i en värld där iPads och streaming var standard från födseln, men har fortfarande starka band till Gen Z-kulturer som Roblox och Minecraft. Är dock inte en etablerad sociologisk kategori, populärkulturell.

Generation Alpha (ca 2013– 2024)

Generation Alpha består av barn som växer upp i en värld där artificiell intelligens, surfplattor och smarta hem är självklara inslag. Deras vardag är mer digital än någon tidigare generations, och mycket tyder på att de troligen kommer att bli den mest utbildade generationen hittills. De formas av globala händelser som pandemier och klimatförändringar, vilket sannolikt kommer att påverka deras världsbild och framtida prioriteringar.

Generation Beta: (ca 2025–)

Efterträder Generation Alpha och är barn till främst Millennials och Gen Z. De kännetecknas av att växa upp i en värld där artificiell intelligens (AI) är allestädes närvarande och kommer att forma deras liv, utbildning och konsumtion. De förväntas vara den mest urbaniserade generationen hittills och kommer troligen att leva in i 22:a århundradet. Ingen etablerad sociologisk definition ännu, spekulativ framtidsterm.

Generationerna som formar vår samtid

När vi blickar tillbaka på de olika generationerna blir det tydligt att varje tidsperiod bär på sin egen rytm, sina egna utmaningar och sina egna möjligheter. Trots att vi ofta talar om generationer som om de vore tydligt avgränsade grupper, är verkligheten mer sammanflätad än så. Värderingar, idéer och erfarenheter vandrar mellan åldrar och formar oss i mötet med varandra.

Det är just i dessa möten — mellan det gamla och det nya, mellan tradition och innovation — som samhället utvecklas. Silent Generation lade grunden, Boomers byggde vidare, Generation X navigerade förändringarna, Millennials digitaliserade världen och Generation Z tog plats i en global verklighet där gränser suddas ut. Nu växer Generation Alpha upp i en tid där tekniken inte bara är ett verktyg utan en självklar del av livet. De första barnen i Generation Beta är här. Som den första generationen som föds in i en AI-centrerad värld, kommer deras liv att präglas av en teknisk integration vi aldrig tidigare skådat.

Att förstå generationerna handlar därför inte om att sätta människor i fack, utan om att se hur historien fortsätter att skrivas genom oss alla. Varje generation bär på sin egen berättelse, men tillsammans formar vi framtiden — steg för steg, idé för idé, och med en ständig nyfikenhet på vad som väntar bortom nästa kapitel.

Bristande språkkunskaper hos personalen i äldreomsorgen kan få allvarliga konsekvenser. Regeringen föreslår därför att ett språkkrav införs i socialtjänstlagen med ikraftträdande den 1 juli 2026.

Förslaget innebär att den som bedriver verksamhet inom socialtjänstens omsorg om äldre personer ska arbeta för att personal i äldreomsorgen har en kunskapsnivå i svenska språket som är relevant för att genomföra insatser. Relevant nivå av kunskaper i svenska föreslås vara Gers B2 (Gemensam europeisk referensram för språk).

– Äldre måste kunna förstå och göra sig förstådda. Ett språkkrav i äldreomsorgen är därför mycket efterlängtat. Det gör vi för att stärka kvaliteten och patientsäkerheten, öka tryggheten och stärka äldres delaktighet. Steg för steg höjer vi kraven för att jobba i äldreomsorgen, säger äldre- och socialförsäkringsminister Anna Tenje.

– Människor som får insatser inom äldreomsorgen ska känna sig trygga i att bli förstådda och ha goda möjligheter att förstå den personal som möter dem. Ett språkkrav handlar om att skapa dessa förutsättningar. Det kommer att stärka kvaliteten, patientsäkerheten och bidra till en trygg och värdig omsorg, säger socialminister Jakob Forssmed.

– Äldreomsorgen ska inte vara ett integrationsprojekt utan styras av de äldres behov. Med språkkrav höjer vi kvaliteten och stärker tryggheten, säger Jessica Stegrud, socialpolitisk talesperson för Sverigedemokraterna.

– Alla äldre har rätt att bemötas med trygghet, respekt och förståelse. Därför blir språkkrav i äldreomsorgen nu verklighet. Genom att säkerställa att personalen har goda språkkunskaper kan vi ge äldre den omsorg de förtjänar och möta deras behov på bästa sätt, säger Lina Nordquist, gruppledare för Liberalerna.

Detta är en nyhet/pressmeddelande från: Socialdepartementet

Steg för steg närmar vi oss vårens första milda vindar och sommarens långa, gyllene kvällar. Vid sommarsolståndet i juni når vi årets ljusaste dag, då solen står som högst och nätterna knappt hinner bli mörka. Det är dit vi är på väg, och det är dit vi längtar. Mörker och kyla må dominera nu, men deras tid är på väg att rinna ut. Det kommer en vår – håll ut!

Julián Moyano Di Carlo, doktorand i arkeologi, föreslår att hällristningarna i Bohuslän övervakades av mästare som verkade inom institutioner som kontrollerade den tekniska och rituella kunskap som var knuten till hällristningarna och som verkade för en överföring till kommande generationer.

– Genom denna kontroll kan ristarna inte bara ha använt figurerna för att uttrycka idéer eller interagera med det övernaturliga, utan också för att utöva politiskt inflytande i sina samhällen, säger Julián Moyano Di Carlo.

I sin forskning har han analyserat hur ristningarna varierar i form, rumslig organisering, mängd och i relation till andra element. Analysen använde ett nyskapande angreppssätt som integrerar social teori och tvärkulturella jämförelser med noggrann 3D-dokumentation av ristningsytorna samt statistiska metoder för att identifiera mönster i materialet.

– Resultaten visar att hällristningarna i Bohuslän utvecklades långsamt och gradvis, sannolikt eftersom de var förankrade i konservativa traditioner som reproducerades av ett fåtal individer. Dessa personer tycks ha kontrollerat både valet av figurer och deras placering i landskapet, med en förkärlek för platser nära vatten och hällar med lämpliga geologiska egenskaper.

Elitistiskt lärlingssystem

Sådana platser verkar ha haft två funktioner, menar Julián Moyano Di Carlo. Medan små ristningsytor spridda över regionen troligen höggs i samband med ritualer kopplade till båtbygge och sjösättning, kan stora ristningsytor ha skapats vid maritima sammankomster. Dessa sammankomster kan ha främjat rörlighet och interaktion mellan ristare, vilket bidrog till en enhetlig regional stil och utvecklingen av ristningshantverket.

– Med tanke på hur sinnrika vissa ristningar är så är det troligt att ristarna förvärvade sina färdigheter genom att lära av mer erfarna kollegor. Dessa lärlingssystem formade hällristningspraktiken som elitistisk och förstärkte traditionens konservativa karaktär.

Sammantaget tyder resultaten på att ristarna var centrala aktörer i bronsålderns rituella maskineri och att de aktivt formade och upprätthöll dess sociopolitiska strukturer. Förhoppningen är att avhandlingen ska övertyga andra forskare om att hällristningar är en primär källa till förståelsen av det förflutnas sociopolitiska dynamik och inspirera till mer forskning på området.

Detta är en nyhet/pressmeddelande från: Göteborgs universitet

Den visade sig ändå vara enkel att hitta, och snart kunde jag se det jag var ute efter: årtalet på stenen. Det står 1633, även om siffran 1 är väldigt otydlig. På sidan som vetter mot Hällekis är texten något svår att läsa, men där står ÖSTERPLANNA SOCHN 1633, och på den andra sidan MEDELPLANNA SOCHEN.

Det är kanske inte många som bryr sig om en gammal gränsmarkering, men jag tycker att den är värd att både vårdas och uppmärksammas mer. En rengöring som gör texten tydligare och lite röjning runt platsen skulle göra mycket för att synliggöra den. Det är trots allt en del av vårt gemensamma kulturarv.

Många av våra gamla milstenar har ju restaurerats och fått nytt liv genom åren – kanske är det dags att vi visar samma omsorg för gränsmarkeringarna. Om de inte tas om hand kommer de sakta men säkert att försvinna ur både landskapet och vårt kollektiva minne, och det vore en förlust vi enkelt kan undvika.

Dessutom är det en fascinerande tanke att stenen troligen stått på samma plats sedan den restes. Marken tillhörde med största sannolikhet Harald Stake, godsägare på Hönsäter vid den tiden. Det är alltså inte alls omöjligt att han själv någon gång stannat till vid just denna sten under en ridtur för att inspektera sina gränser.

På Fornsök hittar man den under RAÄ-nummer: Österplana 26:1

På Lantämäteriets karta hittar du stenen här

Engångsprodukter dominerar skräpet

Nästan allt skräp som slängs i stadskärnor och parker består av engångsprodukter och det mesta är plast. Sverige har som mål att halvera nedskräpningen av engångsplastförpackningar till år 2030 jämfört med 2023, men hittills är det bara lösa korkar, påsförslutare och tunna plastpåsar för frukt och grönt som har minskat signifikant. Det visar den senaste nationella skräpmätningen som Håll Sverige Rent gjort på uppdrag av Naturvårdsverket under 2025.

Lagkrav på sortering i offentliga miljöer

Den nya lagen, som trädde i kraft 1 januari 2026, är en del av regeringens avfallsreform. Lagen innebär att kommunerna måste sätta upp sorteringspunkter på torg, i parker och andra populära platser som är större än 2 000 kvadratmeter och där det uppkommer betydande mängder förpackningsavfall, förutsatt att kommunen har renhållningsansvar för platsen.

Det ska gå att sortera plast, papper, glas och metall. En del sorteringspunkter kommer även att ha insamling av pant. På vissa andra populära platser ska endast plastförpackningar samlas in.

– Sorteringspunkterna kan göra stor skillnad. När det finns möjlighet att sortera där skräpet uppstår minskar risken att förpackningar hamnar på marken. Det leder till mindre nedskräpning, mer återvinning och mer trivsamma platser för alla, säger Johanna Ragnartz, vd på Håll Sverige Rent.

Starkt stöd från allmänheten

När Håll Sverige Rent för drygt ett år sedan frågade svenska folket vad de tycker om att kunna källsortera sitt skräp direkt på stan svarade 85 procent att de är positiva. Stödet var särskilt starkt bland unga kvinnor, pensionärer och boende i norra Sverige, enligt en Novusundersökning.

Miljardbelopp i EU-avgift för missade återvinningsmål

Sverige har under flera år missat återvinningsmålen för förpackningar. Målet för plastförpackningar är en återvinningsgrad på 50 procent till 2025 och 55 procent till 2030.

Under 2024 uppgick insamlingsgraden av plastförpackningar till 31 procent, enligt Naturvårdsverket. Av det som samlades in kunde bara 42 procent återvinnas, enligt Svensk Plaståtervinning. Det innebär att den faktiska återvinningsgraden för plastförpackningar endast uppgick till 13 procent.

– Att inte nå målen är negativt för både klimat, miljö och leder dessutom till att Sverige varje år betalar miljardbelopp i EU-avgifter för plastförpackningar som inte återvinns, säger Johanna Ragnartz.

Ju mer plastförpackningar som inte materialåtervinns, desto högre blir EU:s plastavgift. I budgeten för 2024 avsatte den svenska regeringen 1,4 miljarder för detta.

Exempel på skräp du nu kan sortera på stan

• Engångsmuggar: sorteras som papper
• Plastpåsar: sorteras som plast
• Cigarettpaket: sorteras som papper, plasten runt paketet som plast. Själva fimpen slängs i restavfall/brännbart.
• Snusdosor: sorteras som plast. Själva snusen slängs i restavfall/brännbart.
• Godis- och glasspapper: sorteras beroende på material, men nästan alla omslag är gjorda av plast. Även tuggummipåsar och omslag kring energibars sorteras oftast som plast.
• Matlådor från snabbmat: sorteras beroende på material. Lådor från hamburgerrestauranger är ofta gjorda i papper/kartong, medan exempelvis locket till en låda för sushi ofta är av plast.
• Dryckesflaskor: sorteras beroende på pant och material. Pant ska läggas i separat insamling, annars sorteras flaskan utifrån material – det kan vara plast, papper eller glas.

Detta är en nyhet/pressmeddelande från: Håll Sverige Rent

Bland flickorna är Vera populärast och har gått från plats fem till plats ett jämfört med året innan, där 605 flickor fått namnet. 2024 års etta Alma återfinns den här gången på plats sex med 464 flickor som fått namnet. Andra förändringar i topplistan är Astrid som går från plats 8 till 2 och Freja från plats 11 till 7.

Hos pojkarna fortsätter Noah att vara det populäraste namnet, där 640 pojkar fått namnet. Noah har varit en klar favorit länge och har de senaste tio åren tillhört de tio mest populära namnen. William som var det näst mest populära namnet 2024 hamnar den här gången på åttonde plats. Istället är det Hugo som tar över andraplatsen med 566 pojkar som fått namnet. Noterbart bland de populäraste namnen är att Alfred gått från plats 12 till 5.

– Det är inga större förändringar i toppen, varken bland pojkar eller flickor. Trenden med korta, klassiska namn från sekelskiftet fortsätter hos flickorna, medan flera pojknamn har anglosaxisk bakgrund, säger Caroline Ledin, statistiker på Skatteverket.

Några större förändringar

Bland flickorna finns några namn som fått ett stort uppsving det senaste året; Minou går från plats 210 till 101, Flora från plats 112 till 74 och Vilda från plats 218 till 153. Hos pojkarna finns motsvarande raketer; Fred går från plats 115 till 73, Mateo från plats 106 till 76 och Truls från plats 190 till 162.

Till de namn som minskat i popularitet bland flickor hör Emelie, Hana och Helmi och bland pojkar har Måns, Hampus och Ahmed minskat.

Detta är en nyhet/pressmeddelande från: Skatteverket

Talgoxen är fortsatt ohotad etta och har placerat sig högst samtliga 20 år.

Tydligast är förändringen hos gulsparv och grönfink som båda kom högt på listan de första åren. De senaste tio åren har båda hamnat i den nedre delen av tio i topp-listan. Om de nuvarande trenderna består, kommer både skata och koltrast snart att gå förbi gulsparv och grönfink i den sammanlagda topplistan.

Den sammanlagda listan bygger på varje arts placering under vart och ett av de 20 åren, där en bättre placering ger lägre poäng. Talgoxens obrutna förstaplats ger därför lägsta möjliga totalpoäng.

Nästa Vinterfåglar inpå knuten genomförs 23–26 januari, då människor i hela landet räknar sina vintergäster vid fågelmatningarna och bidrar till kunskap om hur fågellivet förändras över tid.

Vinterfåglar inpå knuten

Tävling om Sveriges bästa fågelbord

När BirdLife Sverige firar 20 år med den nationella fågelräkningen Vinterfåglar inpå knuten bjuder föreningen in till en tävling om Sveriges bästa fågelbord – med fokus på kreativitet, artrikedom och hur mycket liv fågelmatningarna lockar till sig. I potten finns bland annat kikare och medlemskap till vinnarna.

Vinterfåglar inpå knuten genomförs 23–26 januari 2026. Under två decennier har svenska folket bidragit med observationer från fågelbord runt om i landet. I samband med jubileet lanserar BirdLife Sverige tävlingen Sveriges bästa fågelbord.

– Vinterfåglar inpå knuten är ett exempel på hur människor i hela landet bidrar till kunskap om våra vinterfåglar. Med tävlingen vill vi både uppmärksamma engagemanget och inspirera ännu fler att delta, säger Kajsa Grebäck, verksamhetsutvecklare på BirdLife Sverige.

Tävlingen omfattar tre kategorier:

Sveriges kreativaste fågelbord – en bild som visar ett kreativt och unikt fågelbord
Fågeltätaste fågelbordet – en bild där så många fåglar som möjligt syns samtidigt
Det artrikaste fågelbordet – en bild där så många olika arter som möjligt syns samtidigt

Bilderna används som underlag för bedömning, men fokus ligger på fågelborden, inte på fotografering. Vinnarna presenteras efter att fågelräkningen avslutats.

Så deltar du i tävlingen

• Ta en eller flera bilder som visar ditt fågelbord.
• Mejla bilden eller bilderna till event@birdlife.se, senast 15 februari.
• Gilla inlägget på Instagram, följ oss och tagga oss när du delar ditt fågelbord.
• Genom att skicka in bilderna ger du BirdLife Sverige rätt att använda det inskickade bildmaterialet i föreningens verksamhet.

Tips: Var med och räkna fåglar i Sveriges största fågelräkning, Vinterfåglar inpå knuten, 23–26 januari 2026.

Fakta: Vinterfåglar inpå knuten – 20 år

• Nationell fågelräkning som genomförs årligen i januari
• Drivs av BirdLife Sverige
• 2026 är det 20:e året i rad
• Tusentals deltagare från hela landet bidrar varje år
• Ger kunskap om vinterfåglarnas förekomst, regionala skillnader och förändringar över tid

Detta är en nyhet/pressmeddelande från: BirdLife Sverige

Västergötlands museum har fått förtroendet att ta emot ett rikt personarkiv från filmaren Stefan Jarl, ett material som bär spår av ett helt liv i filmens tjänst. Här ryms manus och synopser, brev och texter, pressklipp och affischer, som tillsammans tecknar bilden av en läng, kompromisslös och inflytelserik gärning inom svensk film.

Sommaren 2026 öppnar museet den tillfälliga utställningen "Själen för fan! - en undersökande resa genom filmmediets utveckling, sedd genom Stefan Jarls verk". Under hösten 2026 fördjupas satsningen genom ett publikt program med föredrag. filmvisningar och workshops. Här bjuds besökare in till samtal, reflektion och eget skapande, med utgångspunkt i Stefan Jarls arbete och filmens möjligheter historiskt och i vår samtid.

Stefan Jarl föddes 1941 i Skara. Han är en av Sveriges internationellt mest kända och banbrytande dokumentärfilmare, tillika spelfilmsregissör, författare och debattör och har gjort över 40 filmer.

Västergötlands museum är detta är även en del av "Skara Filmkommun 2026" tillsammans med Göteborg Film Festival, Skara kommun, Svenska Bio och Skara Bio Kontrast.

Detta är en nyhet/pressmeddelande från: Västergötlands museum

Vecka 3 - 2026 - 12 januari - 18 januari
Vecka 2 - 2026 - 5 januari - 11 januari
Vecka 1 - 2026 - 29 december - 4 januari 2026
Vecka 52 - 2025 - 22 december - 28 december
Vecka 51 - 2025 - 15 december - 21 december
Vecka 50 - 2025 - 8 december - 14 december
Vecka 49 - 2025 - 1 december - 7 december
Vecka 48 - 2025 - 24 november - 30 november
Vecka 47 - 2025 - 17 november - 23 november
Vecka 46 - 2025 - 10 november - 16 november
Vecka 45 - 2025 - 3 november - 9 november
Vecka 44 - 2025 - 21 oktober - 2 november
Vecka 43 - 2025 - 20 oktober - 26 oktober
Vecka 42 - 2025 - 16 oktober - 19 oktober