Dikter
Anna Achmatova, i urval och översättning av Barbara Lönnqvist
Lind & co

Anna Achmatova var jämgammal med vår svenske globetrotter Albert Viksten. Hon växte upp vid Svarta havet i närheten av Odessa; fadern arbetade som ingenjör vid flottan. Modern var tatarisk furstinna. Farmodern var grekinna, därifrån fick Anna sin klassiska profil.

1910 gifte hon sig med poeten Nikolaj Gumiljov. "Kolja" som han kallades hade hon träffat långt tidigare. 1911 föddes Annas enda barn, Lev. Hennes första samling dikter, Afton, kom redan 1912. Flera samlingar kom sedan på 1910-talet.

Oroligheterna som begynt i Ryssland 1905 - resulterade så i en blodig revolution. Annas man Nikolaj avrättades av bolsjevikerna i augusti 1921. Sonen Lev dömdes 1938 till fem års läger vid Ishavet. Han arresteras på nytt 1949 men släpptes 1956. Han får vid frisläppandet veta att han varit oskyldigt dömd i 14 år därför att han bar sin faders namn.

Anna Achmatova dog den 5 mars 1966 och hennes viloplats är bland tallarna på Karelska näset i byn Kellomäki.

Hennes dikter förbjöds - men under kriget kunde hennes och Dmitrij Sjostakovitjs röst åter höras. Enstaka dikter fick publiceras. Men censuren var sträng. Hennes väninna, i nästan samma belägenhet, Lidija Tjukovskaja börjar från 1938 föra dagbok över besöken hos Anna. Dagboken är delvis chiffrerad. Dagböckerna som nu publicerats har varit till största hjälp vid övertagningen till svenska, uppger volymens tolkare.

Hela livet får Anna Achmatova bära "kastmärket" Gumiljovs änka. När så den ene efter den andre av vänner och diktarbröder dör, står Ashmatova kvar som ett tidsvittne från Stalins blodiga epok. Den här diktboken innehåller många porträtt av ryska diktare som dukat under. En av dem, Vladimir Narbut, arresterad 1936, hade förlorat en hand under Första världskriget, ansågs värdelös på grund av invaliditet. Ihop med en del andra fångar och invalider sattes han på en flotte för vidare transport ut i Nachodka-bukten. Flotten sprängdes i luften när den hunnit ett kort stycke från land!

Min svärfar, Sven Danell, som själv tjänstgjort i Estland under större delen av 1930-talet och fick uppleva förryskningen komma allt närmare, brukade säga om ryssarna: Världens bästa folk - men med ständigt usla ledare! Anna Achmatovas dikter, av vilka många var gömda under angivartiden, ger här många bevis för detta.

Pressmeddelande från: Erik Yvell