Varslen kring fordonsindustrin i Västra Götaland skapar en efterfrågan på statliga stödpaket. Men det finns anledning att ifrågasätta statsstöd till industrier i utförsbacke. I den 22:a rapporten till Globaliseringsrådet hävdar Karen Helene Ulltveit-Moe, professor, Oslo universitet, att resurser snarare bör koncentreras till att skapa nya jobb än att behålla gamla. Utmaningarna för en effektiv industripolitik är både att utforma välriktade stöd samt att helt avstå från statlig inblandning.

En nationell industripolitik framhävs ofta som en nödvändig ingrediens för att skapa en konkurrenskraftig industrisektor som bidrar till produktivitet, tillväxt och i förlängningen ett lands välfärd. I dagens globaliserade värld både begränsas och skapas nya möjligheter att föra en effektiv industripolitik. Ökad rörlighet och minskade handelskostnader betyder att industrier riskerar att flytta utomlands men också att det blir lättare att attrahera företag.

I rapporten Live and let die - industrial policy in a globalised world beskrivs industripolitikens två huvudsakliga utmaningar: att skapa välriktade, korrekt utformade åtgärder samt att helt avstå från statlig inblandning. En effektiv industripolitik måste stämma överens med ett lands komparativa fördelar, förstärka regionala kluster och intensifiera industriernas effektivitet. Olika försök att underlätta regional spridning av olika satsningar, t.ex. EU:s strukturfonder, har enligt författaren däremot visat motsatt effekt på produktivitet och tillväxt.

Ulltveit-Moe framhäver - med stöd från den europeiska industripolitikens historia - att resurser inte bör läggas på industrier i nedförsbacke eller på vidlyftiga projekt. Snarare bör resurser satsas på att generera nya jobb. Författaren menar också att industripolitik rättfärdigas när internationell kunskapsöverföring gynnas. En politik för att attrahera utländska individer med hög kompetens bör därför föras. Dessutom framhävs vikten av "live and let die", att tillåta offentligt finansierade att misslyckas.

Författaren Karen Helene Ulltveit-Moe är professor i internationell ekonomi vid Oslo universitet och verksam vid CEPR, Centre for Economic Policy Research.

Pressmeddelande från: Utbildningsdepartementet