Regeringen föreslår att riksdagen om några dagar skall säga ja till EU:s nya grundlagsförslag, Lissabonfördraget. Lagrådet anser att maktöverlåtelsen till EU är så långtgående att den berör principerna för statsskicket. Men våra politiska företrädare tiger och undviker att tala om konsekvenserna.

Lissabonfördraget innebär en fortsatt överföring av makt från riksdagen till EU. EU får en president/ordförande, en ”utrikesminister” och en ”finansminister”(för euroländerna). Detta stärker den personliga makten för ett fåtal ledande politiker. EU-presidenten blir en mycket inflytelserik person i EU-arbetet. Han skall hålla i Europeiska Rådets möten och representera EU utåt. EU-presidenten kommer att jämföras med exempelvis USA:s president. Förändringen innebär att enskilda EU-länders halvårsvisa ordförandeskap försvinner.

Lissabonfördraget förstärker utvecklingen mot en statsbildning

Sverige m.fl. små länder kommer i framtiden inte att garanteras en egen kommissionär. Det innebär att EU kan stifta lagar som länder blir bundna av utan att de har kunnat påverka i kommissionen. De nationella parlamentens betydelse minskar radikalt då i praktiken alla viktiga frågor blir EU-frågor. Centrala majoritetsbeslut blir regel och någon decentralisering av makt som utgår underifrån är det inte fråga om. Några områden som enligt Lissabonfördraget förs över från enhällighet till majoritetsbeslut är bland andra: civilrätt och straffrätt, kriminalpolitik, gränskontroll, invandrar-, asyl och visumfrågor, Europol och EU-åklagaren, strukturfonder, regionalpolitik och delar av jordbrukspolitiken, kultur, hälsofrågor, handelspolitik, turism, bistånd, avreglering, energi, större delen av EU:s budget och initiativ från EU:s ”utrikesminister”.

Vetorätten som tidigare inskränkts genom Amsterdamfördraget och Nicefördraget avskaffas på ytterligare ett 6o-tal områden. Den så kallade passarellen och flexibilitetsklausulen riskerar ta bort vetorätten också inom de områden där den finns kvar. Länder som inte instämmer i ett beslut riskerar att bli totalt överkörda. EU-lag går alltid före svensk lag också grundlag. Lissabonfördraget urholkar demokratin. EU:s så kallade lagprövningsrätt, där EU-domstolen kan underkänna nationella lagar, strider mot den svenska folksuveränitets- principen, att lagar skall stiftas av folkvalda och inte av domstolar.

Reglerna för majoritetsbeslut ändras. För kvalificerad majoritet krävs 55 procent av medlemsländerna och 65 procent av befolkningen. De tidigare reglerna som gav befolkningsmässigt små länder, som Sverige, ett betydligt bättre inflytande försvinner. De stora staterna ges mer makt till att blockera beslut som de inte gillar. Det innebär att tre stora länder plus ytterligare ett land kan stoppa alla lagförslag som de motsätter sig. De stora länderna ges mer makt över de små.

Lissabonfördraget hänvisar till en egen rättighetsstadga om mänskliga rättigheter. EU-domstolen skall bli högsta instans i konflikt med Europarådets domstol i Strasbourg. EU-domstolen lägger därmed under sig ytterligare ett stort och viktigt politikområde som integritet, frihet, säkerhet, respekt för privatlivet, yttrandefrihet och arbetsrätt. EU har redan visat sin makt över arbetsrätten. Till exempel i det så kallade ”Vaxholmsmålet” där EG-domstolen underkände svenska konfliktregler. Skall EG-domstolen vara en överordnad arbetsdomstol?

EU skall fastställa och genomföra en gemensam utrikes, säkerhets-och försvarspolitik som ”kommer att leda till ett gemensamt försvar ”(artikel 42). I samma artikel talas det om en uppmaning till militär upprustning. ”Medlemsländerna förbinder sig att gradvis förbättra sin militära kapacitet”. Det får nog anses som unikt att skriva in krav på militär upprustning i en författning. De ömsesidiga säkerhetsgarantier som sägs vara huvudskälet mot ett medlemskap i Nato finns i princip inskrivna i Lissabonfördraget. En medlemsstat är skyldig att ge en annan medlemsstat, som utsätts för väpnat angrepp, bistånd ”med alla till buds stående medel”. Sverige kommer gradvis in i en EU-krigsmakt med atomvapen, upprustningskrav och ömsesidiga försvarsförpliktelser.

Både alliansen och s viker sig

I alliansens regeringsförklaring står att ”Sverige skall vara en aktiv och pådrivande kraft i Europeiska Unionen”. Alliansregeringen och s har dock i praktiken ställt upp på allt som EU önskat. Inte ens ett svenskt undantag från att införa euron finns med. Regeringen eller socialdemokraterna har inte heller haft några invändningar, som uppmärksammats, inom de 50-tal områden där EU blir ”fetare och klåfingrigare”. På inget område flyttas makt tillbaka från EU till medlemsländerna. Hela texten i Lissabonfördraget är i princip densamma som i förslaget till EU-konstitutionen som avvisats av fransmän, holländare och irländare. Det är huvudsakligen regler kring symbolfrågor som hymn, flaga och nationaldag som tagits bort – saker som redan finns.

Starka argument för en folkomröstning

Både den gamla och den nya regeringen säger att vi måste bli mer aktiva i EU-frågor och stimulera debatten. Vad är då bättre än en folkomröstning? Gick det att folkomrösta i Frankrike, Nederländerna och Irland så går det också i Sverige. Riksdagens folkliga mandat till det nya EU-fördraget är svagt. Om riksdagen behandlar frågan före 2010 har väljarna inte fått någon möjlighet att ta ställning till frågan i allmänt val. Sker det dessutom utan folkomröstning har medborgarna i praktiken förvägrats möjlighet att påverka frågan. Var finns demokratin? Vi vädjar till våra förtroendevalda att bryta tystnaden och lyssna på folket. Beslutet skall därför antingen föregås av en folkomröstning eller behandlas som en grundlagsändring genom två beslut i riksdagen med mellanliggande val.

Leif Danielsson - styrelseledamot Junilistan