Halloweenfirandet - allhelgonahelgens traditioner

Höstmörkret sänker sig, dagarna blir kortare och nätterna längre. Snart är det dags för höstens två stora högtider: Halloween och Alla Helgons dag. Dessa dagar väcker starka känslor, åsikterna om det nya Halloweenfirandet kontra den gamla allhelgonahelgens traditioner är många. Men vilken av dem är egentligen äldst? Hur länge har vi tänt ljus på gravarna, vem är Jack-o-lantern och vad har Anders med allhelgonhelgen att göra?

Läs mer om Halloween och Alla Helgons dag på www.nordiskamuseet.se under rubriken Årets dagar.

De kusliga historiernas tid

Det här är ju också spökenas, vampyrernas och varulvarnas tid, då vi gärna kurar inne och låter oss skrämmas av kusliga historier.

Men hur var det förr, vad berättades det då om spöken? Det fanns många sägner om gastar som lurade på sina offer i skogen eller på stranden och om olyckliga gengångare som man fruktade att möta i mörkret.

En gast var spöket efter någon som dött en våldsam död och inte begravts i vigd jord. En gengångare kom tillbaka från de döda eftersom de inte kunde få ro i graven - de hade en hemlighet de ville avslöja för de levande, de ville se till att de sörjande hade det bra eller kanske be om ursäkt för något dumt de gjort i livet.

Vampyrer har vi aldrig trott på i Sverige men om varulvar fanns skrämmande berättelser. En varulv var en människa som genom trolldom, frivilligt eller ofrivilligt, skiftade hamn till varg eller björn. I Skåne sades det att om en kvinna försökte lindra sina födslosmärtor genom magi skulle barnet bli en varulv om det var en pojke eller en mara om det var en flicka.

Fler och liknande berättelser hittar du i Folkminnessamlingen i Nordiska museets arkiv.

Till Arkivet

Pressmeddelande från: Nordiska museet