Artikeln publicerad: 081021
Inte bara Hildebrand-expert

Magnus Ringgren
Iskonvalj
Trombone

Magnus Ringgren och Anna Cederlund kanske bara har det gemensamt att de båda kommer från Gotland. Anna Cederlund dog ju redan 1910, och på dagen 90 år efter hennes död höll vi ett minnesprogram om henne i Gagnef, på Päras café, en numer slocknad kulturoas. Men också Anna Cederlund var nyskapande och ytterst personlig i sin enda samling Höst, som utkom samma år hon dog i tuberkler.

Magnus Ringgren har jag lärt känna som en både kunnig och fruktad kritiker i olika tidningar. Inte minst har jag fått mycket god vägledning av honom när det gäller Karl-Gustaf Hildebrands författarskap. Den 18 juni i år höll vi ett minnesprogram om Hildebrand.

I en intervju gjord av kulturjournalisten och fotgängaren Torsten Böll berättar Ringgren om sin uppväxt, sina tidiga intryck av Ture Sventon, sin halva doktorsexamen och sina litteraturvetenskapliga studier för Sven Delblanc. I två böcker har han också sysslat med belysningar av Tomas Tranströmers författarskap, och han har just avslutat en liten skrift om Byxelkrokspoeten Lennart Sjögren. Det är sjögrens samling Havet som intresserat Magnus Ringgren.

Iskonvalj är en bok som samtidigt som den är yvig också koncis rör sig på många plan. Mycket är poetiskt träffsäkert, fint modulerat. Här finns rörelser i texten som anspelar på högmässan; Ringgren rör sig ofta med heliga vändningar. En slags regelverk som innebär försoning och frigörelse: ”- Det finns ett krav på hög och klar inombords luft, att handla rätt enligt lagarna i alla lägen …”

Ordmagi kan man kalla Iskonvaj, framlagd en isig nyårskväll helt nära. Den är tunn vad gäller antalet sidor, den kräver omläsning; jag förstår den inte, ändå berör den inombords ett hörn av mig som känslan av ”att lägga en iskonvalj på kistan”.

Erik Yvell