I onsdagskväll den 21 maj samlades omkring 55 personer för en byvandring i Kestad som anordnades av Kinnekulle Hembygdsförening. Detta var den första av årets vandringar som kommer att ske i Kestad, nästa vandring är den 30 aug 2008.

Vandringen startade vid Kestad lilla sockenkyrka som är från år 1132, om årtalet är helt säkert finns inga belägg för med att kyrkan är från 1100-talet är inget tvivel. Kyrkan är byggd av sandsten från bygden, det sannolika är att det togs i kyrkans närhet för att undvika långa transporter. Det var bönderna som bröt stenen i kleven. Kyrkan har genomgått många restaureringar, valven tillkom på 1600-talet och är prydda med vackra målningar som visar rankor med änglar, gubbar och mängder med olika ansikten. Predikstolen som ännu finns kvar i kyrkan har sin historia, den såldes som ved till Bengt Magnusson för 50 öre detta var dock inte sant priset var hela 1 krona och 75 öre. Köparen hade i alla falla förståndet att inte elda upp predikstolen utan lät den finnas kvar i kyrkan och ännu pryder den sin plats.

I mitten av 1800-talet var kyrkan i mycket dåligt skick och Österplana gamla kyrka var nästa lika dålig, då beslöt man i de båda socknarna att bygga en gemensam kyrka. Kestadborna satte då som villkor att den nya kyrkan skulle byggas på en plats närmare Kestad. Samtidigt gjordes överenskommelsen att gudstjänst skulle hållas i Kestads gamla kyrka, så länge inte någon slags reparation behövdes, dock inte längre än 10 år efter det att den nya gemensamma kyrkan blivit färdig.

Redan när Österplana nya kyrkan stod färdig 1876 började kestaborna leta en utväg för att rädda sin kyrka. Man ansökte därför om att få riva endast koret, som var värst åtgånget trots att det var byggt på 1700-talet och då inte så värst gammalt. Genom att mura upp en ny gavelvägg fick man efter vissa smärre reparationer behålla resten av kyrkan till en lokal för kyrkliga förhandlingar. Tillstånd lämnades år 1883. När koret revs påträffade man grunden till ett tidigare kor. En närmare undersökning av denna grund genom utgrävning gjordes först 50 år senare av Riksantikvarieämbetet år 1936.

I samband med rivningen av koret deponerades 1889 en del värdefulla föremål från kyrkan till Västergötlands Fornminnesförenings museum i Skara bl.a ett mycket gammalt dopfunt av sandsten från omkring år 1100. Vidare deponerades en s.k. kalvariegrupp med den korsfäste Kristus och på var sin sida om honom Maria och Johannes. Depositionerna återlämnades till Kestad kyrka efter dess tillbyggnad och restaurering 1959.

Ciceron för vandringen var Bengt Sjöstedt som till och från bott i Kestad, från sin barndomstid i byn berättade han om upplevelser och minnen. Bengts mor var lärarinna i småskolan under 40 år, from 1922 då skolan startade till dess att undervisningen upphörde 1962. Många barn blev det under åren allt som allt 345 stycken. Bengt beskrev Kestad som en väldigt lugn by till skillnad mot förr då det fanns affär, snickeri, skola mm. Innan laga skifte fanns 23 gårdar runt kyrkan och uppskattningsvis bodde ca 280 människor i byn, därtill skall man lägga ytterligare 5 gårdar som låg utanför själva bykärnan. Idag bor ca 100 personer i Kestad.

Innan laga skifte kan man bara ana vilken process det var att samverka för at komma åt sina marker inför odling och skörd. Markerna var styckade i smala stråk vilket ofta skedde i samband med arv mm, i och med att lotterna var utspridda blev det också ohanterligt för bönderna att sköta sina marker. Den stora runda stenen "Grannhalla" vittnar om en plats där byrådet hade sina sammanträden, där bestämde bönderna när och hur saker skulle ske. Fördelen med laga skiftet var att bönderna fick sina åkrar samlade på en plats och gården byggdes bredvid åkern. Då blev arbetet mer effektivt och varje gård producerade mer. Skiftet gjorde att bönderna inte längre var beroende av varandra på samma sätt som de varit tidigare i byarna, för nu låg ju böndernas åkrar längre från varandra. Man behövde inte längre gå över någon annans åker för att komma till sin egen och många vågade nu testa nya grödor. Men många av bönderna som fick flytta ut från byn saknade under hela sin livstid gemenskapen som de hade haft förut i byn.

I byn fanns tidigare ett mejeri och detta var byggt i vinkel och gick under namnet "Vinkelstôva", efter att detta lades ner byggdes en snickeriverkstad. Mannen som hade verkstaden tillverkade alla sina verktyg själv, bl.a. en bandsåg som var tillverkad av oxel. I korsningen vid kyrkan fanns även en kiosk. Korsningen blev en naturlig samlingspunkt för byns invånare

Vandringen fortsatte uppför Kalvhagsliden och stannade till vid den Berggrens affär, denna är sedan många år är nedlagd. Skolan på vänster sida som upphörde med undervisningen 1962. Vid affären gick järnvägen Kinnemalma som tjänade fem gruvor och tre kalkbruk. Till varje kalkbruk fanns minst två arbetarbostäder med fyra lägenheter. Två lok fanns, "Grålle" som var ett elektriskt lok och kördes av Teodor Persson mellan åren 1908-1955 och "Svarten" ångloket som kördes av Petrus Persson. Det berättades av att byns barn brukade stå och vänta på att loken för att få åka med. Var det endast föraren i loket så fick barnen åka, detta var en riktig "höjdare", var det två i loket blev besvikelsen stor och det var bara att lomma hemåt.

Som slut på vandringen fortsattes ytterligare några 100-tal meter till Marieberg. Maria Pettersson köpte ½ mantal av Gräppagården på platsen Marieberg, i samband med hennes emigrering till Amerika överlät hon bostaden och marken till sina föräldrar. Ett kontrakt skrevs av Maria den 29 mars 1901 när hon skulle lämna över nyttjanderätten till sina föräldrar detta lästes upp på vandringen.
Vid 20-tiden på kvällen var vandringen slut och lottdragning skedde. En mycket bra organiserad bydevandring som skapade intresse och nyfikenhet inför nästa vandring som sker den 30 aug 2008. Kvällen bjöd också på idealiskt väder - vädergudarna var på förenings sida.

Foto: Freddie Wendin, Text: Lena Brodin
Artikeln publicerad: 080522