Det har länge talats om att vargen är på väg söderut, i Värmland finns sedan många år varg. Det är ju allmänt känt att fjolårsvalparna ger sig iväg för att hitta och bilda nya revir och strövar iväg långa sträckor. I Årnäs den 7 mars 2008 fångades vargspår på badplatsen, dessa har även identifierade av jägare.

I lördags den 26 april 2008 var det vår tur, vi kom då att stå öga mot detta djur, mötet var helt odramatiskt. Vi är varken hund eller vargkännare, men detta mycket tyder på att det är var en "varg" utseendemässigt, rörelsemönster och avsaknad av halsband. För inte har väl någon hundägare släppt sin hund lös i ett naturreservat. Om det nu mot förmodan ändå skulle vara en hund så lär vi inte få svar på denna fråga från den hundägaren, somt troligtvis kommer att "ligga lågt". Så vi fortsätter att leva i tron att vi mött varg på Kinnekulle tills motsatsen bevisas och vi har inget emot att han slår sig ner i området, detta ger Kinnekulle en extra krydda och håller den stora dovhjortsstammen på plats.

Från 1800-talet finns berättelser om varg på Kinnekulle, en del dramatiska och andra andektorer som är väl tillspetsade. Här kommer en berättelse ur Märta Tamm-Götlinds folklivsforskning som gjorde på 1940-1950-talet när hon var på Kinnekulle:

Enligt stenhuggare Anders Törn född 1869 i Österplana

Törns far, även han stenhuggare hade berättat om varg, han var född 1842 eller 1843. I dennes barndom alltså omkring 1850 bodde en gumma i en backstuga med sin syster. Stuga låg på rödstenskleven under Masagården, som nu hör under Törnsäter.

På natten skulle gumma ut för ett behovs skull. Hon hade tagit fårskinnspälsen på sig och satte sig. Då kom en varg. Han tog hela gumman och slängde upp henne på ryggen. När han sprungit en bit neråt ängarna, lade han ner henne. Hon låg stilla som en död. Han nosade och vädrade på henne, flera gånger vände han om och gjorde likadant. Sedan sprang vargen långt ifrån henne och tjöt för att tillkalla flera vargar. Hon måtte ha varit för tung. Men då passade gumman på att kasta pälsen och sprang hem, så fort hon orkade. Men när hon smällde igen dörren, slog vargtassen i. Det var nu en hel flock vargar. Det var jordgolv i stugan. Odjuren började gräva under jordgolvet och kom in med tassarna under själva syllen. Gummorna högg av en vargtass. Då blev det blodlukt och då råkade vargarna i slagsmål med varann och slutade att söka sin in. Efteråt fann man pälsen alldeles sönderriven. Den hade sysselsatt dem en stund.

Vi arrenderar ett torp, ligger som en ö mitt i ett naturvårdsreservat på Kinnekulle, döm om vår förvåning när vi mötte denna "varg", han låg utanför elstängslet och gosade i vårsolen och brydde sig inte om oss. Vi stod ca 50 m innanför stängslet och tittade på "vargen" och lockade på honom han negligerade oss totalt, efter en stund gick han sin väg in i skogen.

Ett oväntat besök som gav något att fundera på........

Freddie Wendin/Lena Brodin Foto och text
Artikeln publicerad: 080427