Curt Einar Jinder
Krigsmans erinran
Books on Demand, Visby

Statarsonen och blivande riksspelmannen Curt Einar Jinder arbetade efter folkskolan som dräng i Skåne och såg sina dagar förrinna i frostbitna lerjordar och betesodlingar. Tillsammans med brodern snodde han värvning.

I hans tionde bok heter författarens alter ego Sten Einarsson. Hösten 1948 beger han sig på en långväga resa till regementet. Redan från början inträder missödena och blamagerna.

Mången volontär eller vanlig värnpliktig torde kunna känna igen sig. Jinder skräder inte orden - och med åren har han tillägnat sig ett humoristiskt skrivsätt, som inte står Stimmerbos Arne Persson (han som skrev bl a Vattenlöparen och andra humoresker) långt efter. Då och då tycker man sig ana att en del kronvrak anmält sig till utbildningen. Mycket träffsäkert återger Jinder situationer som sätter igång skrattmuskulaturen.

50 år efter utryckningen möts nu de forna krigarna i den mäss de sällan fick beträda som volontärer. Mycket har förändrats - ändå finns drag kvar som nu blommat ut.

Finalen är amper: Ko-Johan, stark som en björn, har inte glömt att han en gång fullt påklädd slängdes in i duschen och slogs blodig. Kamratförtrycket sätter sig i blodet. Nu, 50 år senare, går han till rätta med den som gav upphov till det kompanistryk han utsattes för.

Ränderna går aldrig ur. Det gäller att stämma i bäcken. Viktigpettrar och pennalister bör tidigt sättas på plats. Eljes kan någon besserwisser ta sig för med att bli kommunalråd!

Curt Einar Jinder har själv inte tagit någon skada. Den som stämmer nyckelharpa och spelar en stump däremellan hinner inte starta något världskrig. Trots den ampra finalen var länge sedan jag skrattade så gott när jag läste en så seriöst skriven roman. Ett exempel: "- Ni står som en havande anka i skitande ställning!"

Erik Yvell
Artikeln publicerad: 080420