Advent
Ragnar Jändel
Jändelsällskapet

Ragnar Jändel gav under sin korta levnad (1895-1939) ut ett tjugotal böcker. Jändel-sällskapet i Jämjö som bildades 1988 har redan hunnit med ett antal nyutgåvor av författarens verk. Inte minst viktig har utgivningen av sonen Bengt Jändels biografi om fadern varit. Också Åke Åkessons biografi Hjärtat och facklan bör nämnas; Åkesson är 85-årig ännu igång som författare och gav senast ut diktsamlingen Det osynligas betydelse.

Proletärskalden Ragnar Jändel gick på Brunnsvik året efter Dan Andersson. Han var i första äktenskapet gift med en leksandskulla och en tid var han som yrkesmålare inhyst i Timmersmora hos Ingemar Berglunds morföräldrar i Åhls socken. I en fäbodstuga inte långt därifrån, Bågåkern, huserade en annan brunnsviksskald, Harry Blomberg. I minnesboken om Blomberg citeras en del av det Blomberg skrivit den denna kalla vinter i fäbodstugan när han mest levde på sill och potatis.

I Jan Stenkvists bok Proletärskalden (1985) får man del av de känslor som var i svallning, när det gällde socialdemokraternas val av väg framåt. Tiden var mycket turbulent. Ragnar Jändel sågs närmast som en förgudad skald när han mycket ung började skriva kampdikter i Stormklockan. Dess beskare kritik fick han motta när han lät publicera sig i några av motståndarnas organ.

Inte minst den renlärige och rigide prästen H.F. Spak (som tagit starka intryck av det som hände under Storstrejken 1909, dåhan kom att solidarisera sig med socknens lantarbetare) såg Jändel som en avfälling, när han nu publicerade sig i Frihet. Ragnar Jändel som hela sitt korta liv hade svåra ekonomiska bekymmer menade att om han bara skulle ha skrivit i Stormklockan och Politiken hade han för länge sedan dött svältdöden.

Båda Harry Blomberg och Ragnar Jändel var trötta på att blott uppfattas som partipoeter. Ragnar Jändel såg sig främst som människa. Han var nog vid den här tiden ordentligt trött på en partipolitik som i vissa drag verkade kulturfientlig.

Diktsamlingen Advent kom första gången 1929, den består mestadels av rimdikter i den tidens tradition. Några kampdikter blänker dock till. Men de är mindre "poli-tiska" nu än dikterna han skrev som Storm-klockans benådade poet. En del texter känns fortfarande mycket sångbara, andra upplevs som lite grann masstillverkade. En dikt som Färden till Mekka kanske man inte fäste sig mycket vid för 80 år sedan - idag skulle den säkert väcka en annan uppskattning. I likhet med Martin Koch var Jändel väl bevandrad när det gällde religiösa spörsmål. Själv ser jag honom som en klart kristen lyriker, fast han nu vägrade att införa en psalm i 1937 års psalmbok (förresten den enda textstump av Jändel jag fortfarande ur minnet kan citera).

För moderna läsare känns måhända Ragnar Jändels dikter idag något avlägsna om man undantar hans fina hyllningar till sin mor - och som Tom Hedlund skrev i sin anmälan i SvD av Bengt Jändels biografi om fadern: "Ragnar Jändel är nog det slags författare, som i varje generation kan få nya hängivna läsare".

Erik Yvell
Artikeln publicerad: 080404