På bara några veckor har det skett dramatiska förändringar av Kinnekulles natur, stora områden med granskog har kalhuggits och då det inte funnits någon tjäle så har skogsmaskinerna grävt djupa spår i marken.
Den som nu åker från Hällekis upp mot Högkullen känner knappt igen sig, skogsområdet norr om gamla scoutstugan där bl.a. vandringsleden passerar är nu helt borta, så även stora områden på vänster sida ända upp till parkeringen vid Dimbo och även områden söder om Kinnekullegården. Utsikten har visserligen blivit bättre men naturen har rejält förfulats av dessa stora hyggen. Det "blommande berget" har förlorat en del av sin själ.
Orsaken till dessa kalhyggen är till stor del de senaste årens kraftiga stormar som gått hårt åt skogen på Kinnekulle, men det kan tyckas att onödigt stora områden har huggits ut, en skonsammare avverkning hade varit att föredra, inte minst med tanke på Kinnekulles stora dragningskraft med sina unika naturvärden.
Stora områden runt hela berget kalhuggits de senaste åren och utgör nu ett allt mer påträngande intryck i Kinnekulles natur. Vandringsleden har vid den senaste avverkningen på flera ställen körts sönder, förhoppningsvis kommer den att återställas så den åter blir framkomlig innan säsongen börjar.
Det är inte bara stormfällda träd som tagits bort, man har även fått ta en hel del andra träd som hotats av granbarkborren och även gallrat i vissa områden vilket medfört ytterligare sönderkörning av naturen.
Kinnekulles unika natur verkar inte vara så unik längre, det kommer att ta åtskilliga år innan nyplanterad skog åter växer upp och Kinnekulle än en gång kan täckas av frodig grönska. Återplanteringen kommer inte att bli endast gran utan även en hel del lövträd. nteringen kommer inte att bli endast gran utan även en hel del lövträd. }