Vandringsledare Hjördis Bengtsson berättar minnen från toppen av fornminnet "knôllen"

I lördags den 11 augusti genomfördes en av Kinnekulle Hembygdsförenings populära bygdevandringar i Västerplana stenbrott. Vandringen kunde genomföras med hjälp av lokala markägare och jordbrukare, elstängsel stängdes av, betesdjuren hänvisades till andra beteshagar. Ett 80-tal vandrare kunde utan bekymmer passera över de olika stenbrotten och betesmarkerna.
Syftet med vandringen var att visa de tidigare stenbrotten ovan kyrkan i Västerplana, en ort som under århundraden har präglats av stenens bearbetning. Vandringsledare Hjördis Bengtsson beskrev den stenbrytning som funnits på orten på ett mycket trevligt och personligt sätt. Under vegetationen kunde man ana de "gator" som blivit under stenbrytningen, på de uppschaktade jordmassorna mellan "gatorna"odlades marken enl. Hjördis.
Gästciceron Bertil Ström, en av Sveriges största Linné-kännare berättade om faunan, röllikan en medicinalväxt som bl.a. används som bot mot springmaskin tog man detta i ena änden så kom masken ut i den andra ändan. Ström berättade även om Carl von Linné och hans lärjunge Pehr Kalm som varit på genomresa. Ström citerade Linné "Skadan är, att lantmannen mycket skämmer sin äng och åker med dessa stenbrotten, utom det han härigenom försummar sin åkerbruk", vad Linné säkert menade med detta var att han tyckte att marken skulle återställts efter stenbrytningen.

Bertil Ström gästciceron

Vandringen startade vid den tidigare småskolan och nuvarande tygaffär Annexet där en utställning av stenhóar, där fanns allt från den lilla kycklingahón till den större hästhón, dessa hade John Bengtsson tillverkat. Strax före starten upphörde regnet en blå himmel och strålande sol följde vandrarna över stock och sten. Den första anhalten var smedjan som legat mellan Annexet och Kvarnåsen, denna var i drift fram till 1940-talet. Vidare gick vandringen till stenbrotten ovanför kyrkan, på vägen dit gjordes ett uppehåll vid en av de stora fornlämningarna "Knôllen", Hjördis berättade att denna lämning var plundrad men vid Torlagården har lämningar tidigare hittats och tillvaratagits. Vid stenbrotten ovan Västerplana kyrka togs på 1600-talet sten till Mariestads domkyrka. I Västerplana tillverkades ca 844 milstenar detta mellan åren 1706-1715. Att stenbrytningen blev så stor i Västerplana berodde på att stenen var av bra kvalité och lätt att komma åt.

En stenhó för kycklingar gjord av John Bengtsson i Västerplana

Slutmålet för vandringen var det bortglömda fornminnet Höge Hall. I den orörda havreåkern hade bonden gett löfte om att vandringen fick gå då hjortarna ändå hade kalasat på skörden. Likt en myrstig genom havreåkern slingrade sig vägen till den märkliga stenen som ingen vet något om, en hel del funderingar finns varför stenen står där majestätiskt. En teori om stenen är att den fungerat som en fornhistorisk kalender som baseras på solnedgången under hela sommarhalvåret. Om det kan bevisas att solobservationer har utförts på detta sätt måste Höge Hall betecknas som en genial kalenderkonstruktion som överträffar berömda Stonehenge i södra England, men om detta tvistar de lärde. Vandringen avslutades med fika i gröngräset.

Vandring mot fornminnet Högehall genom havreåkern

En vandring som många uppskattade då den guidades genom mark som vanligtvis inte är tillgängliga då både elstängsel, djur och grödor sätter stopp för besökare.

Text: Lena Brodin
Foto: Freddie Wendin
Artikeln publicerad: xxxxxx