Två hus vid slutet av en väg
Conny Palmkvist
Forum

August Strindbergs mästerstycke Ett drömspel inleds med en erinran, där det i andra stycket heter: "Personerna klyvas, fördubblas, dubbleras, dunsta av, flyta ut, samlas. Men ett medvetande står över alla, det är drömmarens; för det finns inga hemligheter, ingen inkonsekvens, inga skrupler, ingen lag."

Skåningen Conny Palmkvists andra roman är en sådan sammanblandning av dröm och rå verklighet. Djupt lyriska partier, ibland också närmast aforistiska ordfogningar, varvas med grymma barndomsupplevelser. Närhet blandas med avstånd. Vänskap med främlingskap.

Året för romanens början är 1982 och nedslagsplatsen en skånsk by vid namn Sorgen. Här bor Gustav med sin till sjukdom gränsande mor, som vet allt om tillvarons farligheter och aldrig vågar pröva vingarnas bärkraft, och fadern, som talar om sin kärlek till sonen men i sitt alkoholberoende förvandlas till en nitälskande och förtryckande gestalt. Här finns den ständigt skolkande skolkamraten Kalle, grannflickan Mathilda (den enda riktigt "normala" personen i romanen) och Arnold, vars huvudstorlek är känt i flera kyrksocknar. Lägg därtill en lärarinna hukande under en religion hon mer skräms än bärs av.

Vid tretton påstår Gustav att han dör tvenne gånger; han skjuter i höjden trettio centimeter och upplever sådant som styr och förvandlar hans liv. Ingenting tycks anpassa sig och komma i rätt ordning.

Det åtskilda blir slutligen ändå sammanflätat. Som fanns där en mening och en kärlek som likt en laserstråle bryter igenom betongmuren. Ibland får man dock vänta åtskilliga år på detta mysterium.

Pressmeddelande från: Erik Yvell
Artikeln publicerad: 070207