Holger Lewin, född i mitten av 20-talet, blixtrar till ibland. I antologin Katten i svensk poesi är han representerad med ett par korta dikter, Nötskalslycka och Samtal.

Han har gått den långa vägen till dikten. Hela sitt arbetsliv har han strävat i föga avundsvärda sysslor. Han har till och med varit sin egen, inom trädgårdsnäringen. Där andra gått bet efter ett par säsonger på att få ekonomi i företaget har Lewin strävat vidare, stått på torg och sålt i inte alltid bästa väder.

Musiken har alltid legat honom varmt om hjärtat. Holger Lewins 37:e boktitel heter Visor i vinden – melodiska minnen (bokförlaget Axplock). Flitigt har han suttit vid radion och lyssnat på musik, i synnerhet den svenska viskonsten har betytt oerhört mycket för honom. Den franska visvågen på 1950-talet med Lars Forssells översättningar av Leo Ferrés vistexter och Ulla Sjöbloms insjungningar har inspirerat honom. Den alltför tidigt bortgångna Barbro Hörberg tillhörde också hans favoriter.

Det finns en del obetalbara anekdoter återgivna i den sparsmakade boken. Som när Nils Parling på ett ställe där han framträdde plötsligt såg publiken börja troppa av. När han sporde varför folket avvek, sa de utan omsvep, att de skulle hem till Dallas.

Flera somrar var Holger Lewin upp till Skattlösberg och Gillefesten vid Dan Andersson-sällskapets stuga i Luosa. I Tattarfallet träffade han den fine fotografen Robert Svensson, vars morfar var Ludvig Eriksson, nykterhetskämpe, spelman och förebild till Dan Anderssons visa Gunnar Vägman. 1991 såg Gunde Johansson till att Lewin fick Dan Andersson-stipendiet. Och till Gunde hade Lewin ett fint förhållande.

Holger Lewin har varit en oomkullrunkelig nykterhetsvän. Från en uppläsning i Katrineholm berättar han om en fadäs, som Broder Tor, Tor Bergner, stod för. Under uppläsningen störde han en kvinnlig författare. Maj-Britt Carlsson, Broder Tors sambo och änka efter Falköping-poeten, Stig Carlsson, försökte tysta ned honom. ”Kommer du nu igen med de där ormögonen”, sa Broder Tor när Maj-Britt förmanade honom.

I en annan anekdot, som går som vandringssägen landet runt, berättas om en flicka som råkat i ”olycka”. När hon försökte beskriva den försvunne barnafadern, sa hon: ”jag tyckte han sa att han hette Vikarie och så hade han sportmössa -

Nykterhetsivraren som Holger Lewin gillar förstås inte Bellman. På den punkten liknar han Strindberg. Ja, Bellmans hustru lär ju också ha sagt, att ”salig människan var inte alltid så rolig när han var hemma.” Inte heller Zarah Leander har fallit Lewin på läppen. Det hände att hon skällde ut betjäningen på de ställen hon tog in. Lewin sammanfattar: ”En liten människa måste alltid ta hjälp av översittarfasoner för att hävda sin egen inbillade storhet. Kanske Zarah Leander var stor som artist men liten och obetydlig som människa.”

Också Lewins syn på Hootenanny singers är träffsäker. Han tyckte den gruppen var vida överlägsen eferföljaren Abba. ”Men det var Abba som skördade ära, berömmelse och pengar.”

Holger Lewin har i den här boken inte gett sig ut för att vara någon musikexpert. Men hängivenheten är det inget fel på. En bok av det här slaget vore en fin grundbok för vislyssnarcirklar med deltagare som nått mogen ålder. Det Lewin skriver, det står han också för. Samtidigt som han väcker många minnen till liv.

Pressmeddelande från: Erik Yvell
Artikeln publicerad: 061125