Den 27 december 1974 anmälde jag Per Helges debutsamling Träffpunkter i den västgötatidning jag då som väktare vid en stavkyrka flitigt sände texter till. I synnerhet är jag idag tacksam över att jag gjorde den här formuleringen: ”att bakom orden döljer sig ett ämne till en stor författare”. Särskilt hade jag hyllat dikten Drömmar i granngården, förmodligen för att jag kunde jämföra liknande situationer.

Förvånansvärt omfångsrik är Per Helges 15:e volym. Författaren tar läsaren med på vandringar i skog och öppna landskap. Försiktigt gläntar han också på de tillslutna orter i inre mening som blottar sig i böcker. Man kan höra ekon av hundskall, en hackspetts trumsolo och en kattugglas blåsande. Han låter oss följa aspenströmska bäckar som genom insjöar tar sig ut i världshaven. Allt är i rörelse, under dagarnas enahanda upprepningar av promenader ut till postlådan eller ut över gärdena sker ständigt förändringar, en räv glider släntrande förbi, ett rådjur står vaksamt blickstilla. Fotot av den norske diktaren och äppelodlaren Olav H. Hauge intresserar en granne: - ”Det ser ut som om han inte tyckte om äppelträd.” Och visst var det på pricken uttytt. Den tidigt i sitt liv själsligt sjuke Hauge ville ju helst läsa och skriva. Utan att han fått möjligheter till språkliga grundstudier ägnade han sig åt tolkningar av nog så svåra modernistiska poeter.

Genom en i trossbottnen funnen psalmbok försedd med en nedkrafsad notering gjord i november 1762, gläntar byborna lite på förlåten till ett ouppklarat mord i Västerfärnebobygden. Rotesoldaten 118 Stolts baneman känner kanske en släkt i byn till, fast man tigit i århundraden med att offentliggöra förhållandet. Kanske kommer någon att röja de verkliga omständigheterna. Eller kanske döljer bikten i den pärmlösa psalmboken det som är hemskare än mord, ett kärlekssvek?

Som dragspelare är förstås Calle Jularbo ett aktat namn för Per Helge. Livet i Finnskogarna ”har en uppbyggnad helt enligt Hegels modell för historiens och tillvarons utveckling genom grundmönstret tes-antites-syntes, i en ständigt upprepad spiralrörelse.”

Återblickarna till Helges barndom i Småland är många. När han ser nutidens stora skördetröskor mumsa sig fram på västmannaslätten, tänker han på sin farfar, ”vars torparliv aldrig nådde en större maskinpark än ett par liar.”

Mot diktens underkastelse enligt stordriftens principer vänder sig förstås författaren. ”Poetens ämne är naturligtvis inte språket utan världen. Varför, dessutom, skulle en tid som kännetecknas av alltmer långtgående fragmentisering mötas av ett språk i splitter och fragment? Vem skulle sträva efter syntes och sammanhang om inte diktarna?”

Per Helges 15:e bok är läsefrukt för kontemplativa ensamstunder.

Per Helge
I en så långsam trakt som vår Rallarros

Erik Yvell
Artikeln publicerad: 060914